Jag envisas vidare!

Hej!
Nu har jag suttit och läst kommentarer länge, länge!
Först vill jag säga tack för alla fina. varma, peppande ord!!!
Hurraaaaaa för er!!!!

…och sen vill jag kommentera några:

– Klänningen från några inlägg tillbaka luras lite, jag väger fortfarande 70 och så är det bara, den har väl sitt lilla sköna resår där jag är som minst, kanske?
Den är köpt på GlamMom.se förresten! Det var nån som frågade. Riktigt skön.
Ska jag ha genom all amning och eventuell graviditet framöver…

– Jag klipper mig själv och har alltid gjort. Ett tag klippte jag även andra väldigt mycket och ofta. Jag lärde mig rätt bra och, fast nu klipper jag bara familjen och Per när dom ber mig, hehe.

-Ang krabbans rum i förra inlägget så blev jag glad att flera gillade det!

…men nu över till dagens ”spaning” det var några av er som tycker att vi har kass smak, för mycket grejer etc, och jag undrar:

Varför känner man behov av att berätta det? (Det var ju inte så att jag skröt om vår fantastiska inredning direkt, jag var ju tydlig med att set var ofärdigt, slumpartat och ihopplockat.)
Säger inte det mer om er än om vår smak, egentligen?
Jag har ofta tänkt på den här grejen, om folk som vill påpeka att andra (främlingar eller andra) är fula, feta eller vad det nu kan vara.

Tänk om jag skulle påpeka för folk varje gång nån/något gjorde, sa eller dåg ut på nåt sätt som inte föll mig i smaken. Det skulle ta all min tid.
Och vad tråkigt det skulle bli. Och vad folk skulle tycka illa om mig!

Jag vill inte gå runt och värdera, döma och tänka i sånna banor.

Det gjorde jag mycket förr, och det gjorde jag för att jag även dömde mig själv lika hårt. Det fanns inget utrymme för överseende alls.

Hoppas inte nån missförstår nu, jag är inte arg, sur eller upprörd, däremot engagerad, tycker detta är intressant ur ett psykologiskt och socialt perspektiv. (kan man säga så?)

Jag kan absolut ta det, så klart alla har olika tycke och smak, men att orka påpeka det… Jag blir uppriktigt förvånad.

Särskilt över formuleringar som ”att ni envisas med era åttiotalsgrejer” eller hur det var.
Haha! Envisas?!
Rätt kul egentligen.
Vi envisas inte, envisas mot vem?
I vårt eget hem?
Vi väljer det om och om igen för att vi gillar det.

Precis som att Ernst väljer rostig plåt om och om igen, eller som att Tina säger ”JÄTTEGOTT!” om och om igen, det är deras grej helt enkelt!
Som åttiotalet är vårt. Och nittiotalet. Och en massa annat…

Jag gillar när folk har sin grej.
Det gör att vi är olika, och bejakar det. Det är därför jag hatar program som ”What Not To Wear”, ”Top Model” och liknande, som lämnar väldigt lite utrymme för egna uttryck.
Där folk ska dissekeras, bedömas, förändras och stöpas om för att passa in bättre.
Gillar man den typen av tv kan jag tipsa om ”Work Of Art”, som går på svt. Som Project Runway fast med excentriska, roliga konstnärer.
Man kan kolla lika avslappnat men utan en klump i magen.

Ibland kan jag känna: vad fasen håller vi på med?!
Vi kanske bara har ett liv, och det är kort, och vad bryr vi oss om?
Vad lägger vi vår tid, energi och våra pengar på?
Egentligen?

Den här jäkla kroppen, utsidan, prylarna och statusjakten blir vår förbannelse och död! Och vi drar jorden med oss ner i graven.

Ojoj! Idag blev det seriöst, kan det bero på att jag just nu sitter på en kyrkogård?
(Och ammar…)

Puss!!

Passar på att lägga till ännu mer politik…hehe.

20130806-122723.jpg

I nästa inlägg ska jag lufta vad jag tänker, tycker och tror om den här kommentaren:

20130806-122914.jpg

  1. Frida skriver:

    Bravo! Blir också så otroligt trött på att folk kan känna ett sådant behov av att berätta att ”det där var fult” när man inte bett om deras smakråd. HUR kan man bli så störd av att någon har en personlig smak, istället för att slaviskt följa trender!?

  2. Men är inte 70 en bra vikt för dig för du är väl lång? Vilken vikt strävar du efter?

    Ang tjejtemat, har kompisar som har döttrar och de försvarar sitt curlande och annat överbeskyddande beteende (som de inte har mot sina söner) med att barnet är ”en tjej”. Barnen formas direkt till små offer som inte tillåts vara självständiga. Sorgligt.

  3. Anna skriver:

    Suveränt skrivet Kitty! Tycker även att det är superstarkt av dig att vara så öppen med att stundtals inte må så bra, överallt annars är det fortfarande ”hyschhysch” om detta.
    Mådde själv inte så bra efter min andra graviditet, först efter 6 månader kunde jag börja älska min son på riktigt…Idag känns det främmande att jag kunde känna som jag gjorde, och är tacksam över att vara mamma till två fina grabbar (snart 7 och 3 år gamla).
    Tack för en fin, ärlig och humoristisk blogg!
    Med vänlig hälsning, Anna i Skåne

  4. Jemen verkligen, varför tror folk att det är ok att bara spy ut massa skit? Man blir så less. Bra att lyfta fram problemet Kitty!
    Ang prinsess och rosa, vi har djungeltema i 2½ åringens rum, massa färger (mest grönt) och djur. Antar att hon nån gång kommer att hamna i prinsessåldern, men då tar vi det då helt enkelt.

  5. Det där uttrycket med vad som är tjejgrejer och vad som är killgrejer borde ju skrotas. Jag är tjej och som liten lekte jag med både lego, dinosaurier och barbiedockor. Ibland lekte jag prinsessa och ibland cowboy. Mina föräldrar erbjöd mig alla möjliga leksaker och det är väl det som är grejen att inte utgå från att barnets kön avgör vad barnet vill leka med utan erbjuda olika alternativ precis som kitty verkar göra när hon inreder krabbans fina rum!!!!!!!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..