”Breda höfter”

Hej! 

Jag har ”breda höfter”. Det har jag vetat länge. Det har jag nämligen fått reda på väldigt ofta och mycket. Inte bara rakt ut irl och i kommentarsfält utan även via all media tänkbar. Och vilket trauma det var när jag insåg det! ”Har jag breda höfter?! Hur fasen kunde just jag drabbas av denna förbannelse?” 

Vi kvinnor är ju våra kroppar. Och för att vi inte ska gå runt och tro att vi och våra kroppar duger som vi är så är det en plikt att vara mycket väl medveten om din ”kroppstyp” och sen agera därefter. Är du en geometrisk form eller en frukt? Oftast bådeoch. Jag är ett päron och en triangel med spetsen uppåt. Jag ska accentuera annat än mina breda höfter. Har jag tur finns det ett par stora bröst på överkroppen att ”balansera upp figuren” med, i annat fall bör jag kanske skaffa ett par? Har du nån annan kroppstyp finns det andra regler. Det viktigaste är att det alltid finns nåt att jobba på så att vi aldrig slappnar av eller blir nöjda.

På underkroppen får jag med ”breda höfter” inte ha:

  • Ljusa färger
  • Mönster
  • Blanka material
  • För stora plagg
  • För tighta plagg

Där emot kan jag:

  • ”Passa på att accentuera nåt annat som jag trivs med för att locka blickarna dit istället”
  • Stå med sidan mot kameran på foton 
  • Balansera upp med axelvaddar
  • Visa smalare delar av kroppen så som en midja eller vrister
  • Bära svart där jag är som bredast

Allt detta har jag fått veta. Det är verkliga råd. Så att jag inte ska gå runt ovetandes och fullkomligen förhäva mig i min ovisshet. 

Det finns uttryck med:

  • Bred som en ladugårdsdörr 
  • En bakdel som en hel världsdel
  • Barnafödarhöfter

Det där sista har folk ofta sagt som något bra. Uppmuntrande liksom, som att ungen bara liksom kommer simma ut i en ocean av plats och bondmorahärlighet. Så har det ju inte alls blivit. Tvärt om blev det sugklocka första gången. 

Och fasen, det slog mig just, tänk om jag eller nån annan med breda höfter inte vill/kan föda några barn, går vi runt här helt i onödan med höfterna då?

Sen undrar jag vem som kom på det där med kroppstyper? Och jämfört med exakt vad eller vem har jag breda höfter. Och vad ska jag egentligen göra med informationen? Noja och hata och studera och jämföra mig ännu mer? 

Vid det här laget är jag så indoktrinerad att jag inte kan klä på mig nånting utan att tänka ”breda höfter”. Jag har följt råden och trixen och knepen. Motvilligt med pliktskyldigt. Fast nu börjar jag tröttna lite och undrar om det inte är så att jag bara ska kalla dom ”höfter” och tänka att det ju faktiskt är nån annan som kom på att dom inte var ok? 

Och nu skrev jag alltså bara om höfterna. Det finns ju fler kroppsdelar, alla med sina regler och helveten.

(PS: I det här inlägget är jag delvis sarkastisk och ironisk. Jag vill försöka få fram det absurda i hela samanhanget.)

Puss godnatt!

  1. Intressant inlägg! Jag har en uttalad sparsmakad lust på kvinnor! Ja! Jag är snart 70 år! Jag rår inte för det! Men jag attraheras helt enkelt inte av andra än bredhöftade kvinnor! Min fästmö jämnårig sa en gång: Jag skämdes över mina breda höfter! Sedan förstod jag, att karlar gillar detta! Jag har dryftat saken med manliga vänner. En stor grupp söker kvinnor i första hand efter bredden på bäckenet!
    Själv beklagar jag kvinnor, som har smala höfter!

  2. Haha du är bäst! Verkligen i förhållande till vad? Nån slags idealkropp som är helt retuscherad för att INGEN ser ut så men ändå är det pinsamt (?!) när en avviker från det. Så absurt. Men jag insåg nyligen att det även gäller detaljer som jag tidigare tagit som en självklarhet. Finnar/dålig hy, munsår, sneda tänder, virvlar i håret. Det är väl mer normalt och vanligt att ha än att inte ha? men hela mitt liv har jag fram till nu skämts för det. Alltså till den grad att jag trott att jag inte borde gå ut om jag inte kan dölja ett munsår.Liksom som att det är min/ ens skyldighet att klä sig, sminka sig och ordna sig så att man inte avviker för mkt från ett ouppnåligt ideal. Att visa hur en ser ut naturligt har blivit det absurda. Rimlig deal samhället?

  3. Det finns mycket absurda saker i världen. Man kan välja att inte snöa in på sånt.
    Varför älskar du att se det negativa i precis allt?

    1. Nu missade du nog ändå den förtydligande meningen på slutet om sarkasm o ironi?
      Inlägget är ju klockrent, jag hade verkligen önskat att denna dårskap ska sluta fortast möjligt.

    2. och varför tycks du älska, att lämna en negativ kommentar? Du kunde välja en positiv, eller ingen alls. Båda bättre än en negativ 🙂

  4. Det är ju så rätt och mitt i prick! Har läst spaltmeter om detta som tonåring och ung vuxen i diverse media… Du pekar på så bra saker i din blogg och är en välbehövlig (!) smart motvikt till allt strunt som som står att läsa överallt!

  5. Tack Kitty! Så mitt i prick! Vårt sjuka samhälle och synen på våra fantastiska kroppar oavsett utseende. En eloge att du synliggör detta.

  6. http://liselotte.livskick.nu/2014/04/28/vilka-klader-passar-din-form/

    p.s. Gillar/håller med om sarkasmen, men kan inte låta bli att bli sorgsen över den julafton då min cancersjuka morfar (som dog ca 6 månader senare) kommenterad min gravida kropp med att ”Jo, höfterna har ju blivit bredare” – och mitt 20-åriga-jag tog illa upp… Egentligen hörde jag ju hur hans röst var beundrande och fascinerad över det fantastiska i att hans dotterdotter skulle föda ett barn… 🙁 Idag hade jag tagit det som en ära och komplimang! d.s.

  7. Jag fick höra första gången i 4:an av killarna i klassen att jag hade stor rumpa. Sen har jag typ aldrig släppt det. vad spelar det för roll, varför är det intressant vad någon tycker om min kropp? Varför är andras syn på våra kroppar så viktigt? Jag hade nog dåligt självförtroende då och nu kanske. Jag önskar att jag kunde struntat i det då för 25 år sen.

  8. Kitty! Detta är tamejtusan det bästa jag läst på år och da’r! Jag är också ett sk ”päron” och gissa om jag är trött på att höra om det. Jag har tyvärr sedan nedre tonåren haft ett stört förhållande till kropp och mat, men nu efter två barn börjar det tack och lov räta till sig. Mycket faktiskt pga tankeväckande texter av dig och andra medfeminister/medkvinnor, som fått igång mitt reflekterande på allvar! Kan inte våra kroppar bara få vara? Min ätstörning grundlades redan hemma pga idiotiskt kommenterande från min pappa (ja, det är sant!) och andra. Det skulle vara en stor sorg om mina egna barn växte upp med samma självhat som jag burit på i åratal (men äntligen börjat släppa). Min man och jag pratar om detta och försöker hjälpas åt att så gott vi kan skydda och ”vaccinera” våra barn mot denna förhatliga ytlighet och fixering de flesta har vid en sorts kropp, den anorexismala barbiemodellkroppen. Alla kroppar är bra kroppar och man behöver ALDRIG kommentera/värdera om någons utseende! Stor kram!

  9. Ja du. Är det inte det ena så är det det andra som flickan sa som fick näseblod. Själv har jag fått höra hela livet hur ”okvinnlig” jag ser ut. Jag väntade nämligen hela tonåren på att bli vackert kvinnligt bredrövad. Men det kom aldrig. Jag är rak som en karl. OCH bredaxlad. Som tur är har jag blivit bevandrad med enorma tuttar. Vilken tur att jag har dom så folk ser att jag är en hon. OBS: Sarkastisk. En gång var jag hos en ”görommigmänniska”. Som tur var så utgick hon ifrån att så som man ser ut. DET är ens stil. Hon tittade på mig och sa: Det är din vackraste sida. Att du ser lite androgyn ut. Förstärk det som folk retar sig på. Det är din styrka och din rikedom. Det är det som gör dig unik. Har man tex utstående öron så ska man ha håret bakom öronen eller klippa sig kort så de syns. Så off you go Kitty. Prisa röven. Den ger dig karaktär och egenart. Kram

    1. Fast det är ju precis det här Kitty skriver om. Att det bara är en kropp.
      Kittys röv ger henne varken karaktär eller egenart.
      Det är bara hennes röv.

  10. Hur många gånger har man inte hört Trinny & Susannah säga: -”Den här delen av din kropp ska du dölja!”. Deras jäkla snack om kroppstyper gör mig så förbannad..
    Tänk om folk i allmänhet kunde lära sig att bara hålla käft ibland!

  11. Haha! Himla bra inlägg! Känner igen mig i allt tusen gånger om.
    Mvh Hon med ”pojkkroppen” som vet exakt hur man ska klä dig för att skapa en illusion om att jag faktiskt har höfter och bröst

  12. Spot on verkligen! Börjar skratta fast det egentligen är vansinne. Har svarta byxor idag. Tuuuur. /Hälsningar också breda höfter.

  13. Bra skrivet! Lite sorgligt att folk är så torra att du måste skriva att du är sarkastisk :/ I vilket fall så har jag tänkt mkt på det där med folks behov av att påpeka andras utseenden: ”du är röd i ansiktet, du har en sned tand, du har breda höfter” osv. Varför? Vad är eg syftet? Personen i fråga är nog redan väl medveten om sin sneda tand liksom.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..