Överviktig eller oviktig?

En person jag känner har gått ner i vikt. Ganska mycket, hon säger själv att det är 17 kilo,  men jag tror snarare på 20. Hon vill gärna prata om det och säger saker som att ”det är så kul att gå ut och shoppa! Jag kan köpa vad jag vill i vilken affär som helst, nästan!” ”jag får så mycket komplimanger, alla tycker jag blivit så snygg!” 

Det är inte det att jag missunnar henne uppmärksamheten eller den härliga känslan när hon shoppar, men är inte alltihop bara en stor jäkla bluff? Är det inte så att en person ska kunna köpa kläder i vanliga klädbutiker utan att först  behöva gå ner en massa i vikt? Ska inte alla kroppar få ”framhävas”? Är det inte så att dom stora klädkedjorna egentligen skiter fullständigt i hur hon tidigare kände sig i deras butiker när inga kläder passade? Är det inte egentligen en jäkla massa antikomplimamger hon får? Säger inte folk egentligen ”vad skönt att du passar bättre in nu, det var lite störande förut när du vägrade banta och bli som oss.”? Är det inte så att det där med att hon ”blivit snygg” egentligen handlar om vad normen säger? Att det hela tiden är ett likhetstecken mellan smal och snygg och tjock och ful? Hon verkar numer dela in sitt liv i ”före och efter fettet”. Som att hon förut såg sig själv som ett projekt av fett som borde åtgärdas och att hon nu plötsligt börjat duga. (Åtminstone mer och i fler personers ögon.) Hon har gjort sin plikt som kvinna (jo, speciellt kvinnor förväntas ”göra det bästa av det dom har” och med alla medel möjliga göra sig så attraktiva det bara går) och ”tagit tag i sig själv” och fallit in i ledet. Det gäller att prestera, ta kontroll, vara duktig och inte ta upp för mycket plats helt enkelt. 

Fast jag är absolut inte förvånad. Det kunde lika gärna ha varit jag eller kanske du som läser detta. Jag fattar att det är svårt att stå emot, normen är som en jäkla tvångströja, (stram, tight, tvingande, oflexibel och egentligen helt onödig och ensidig) så för vems skull har hon förändrats? 

Jag känner många fina människor och alla har rätt att (ibland) känna sig uppskattade både för sitt inre och yttre. Stor som liten, tjock som smal. Och alla där i mitten.

Oavsett hur jag tänker och tror kring detta så verkar hon väldigt nöjd och glad.

Det är bara en grej som stör den nyfunna idyllen: ”jag ser liksom äldre ut i ansiktet nu när underhudsfettet är borta…”

Du kan inte vinna!
(Behöver jag tillägga här att jag såklart anser att det är upp till var och en om hen vill banta när och hur som? Jag funderar bara över anledningen till att vi gör det. Det kan vata svårt att identifiera i en värld som är så mallad och normstyrd. Ofta kan det vara svårt att identifiera, tom för den som bantar.)

  1. Exakt så kände jag det!!! Jag gick ner nästan 30 kg för ett par år sedan. Jag blev uppriktigt ledsen när alla sa att jag blivit så fin och att jag var så duktig. Var inte jag fin innan?? Jag har faktiskt alltid tyckt att jag varit ganska fin och duktig…. Sitter min duktighet i min vikt??
    Att mina närmsta vänner och familj stöttar och uppmuntrar är en sak, de vet hur jag kämpar och varför jag vill gå ner. Men jag fick kommentarer av alla, kända och okända.
    Nu har jag dessutom gått upp de flesta kg igen. Är jag inte fin och duktig mer nu???? Det är så konstigt att mina värden som människa sitter i min vikt.

  2. Jag inte låta bli att tänka att om jag var din kompis att jag blivit väldigt ledsen att läsa detta blogginlägg. Du lämnar verkligen ut din kompis. Hoppas att du pratat med henne innan du skriver detta.

  3. Hej,
    Om någon vill/behöver (risk för sjukdommar mm) gå ner i vikt och lyckats med det, ska man inte då kunna berömma den personen för det utan att bli misstänkt för att tycka att den personen var mindre värd innan? Personen har gjort något och lyckas med det som den vill göra och då tror jag att man uppskattar att få fina kommentarer och beröm. Om ingen ser ens ansträngning eller inte bryr sig kan vara knäckande också. Varför göra allt till ett problem hur man än beter sig?

  4. Hej!
    Bra skrivet Kitty, kan inte instämma mer!

    Jag har varit med om exakt samma sak. Viktnedgången var inte frivillig, jag mådde betydligt bättre innan, men jag fick ändå höra hur fin jag är nu när jag tappat kilon. Det var en av mina närmsta vänner som sa detta. Jag undrade ju såklart om innan, var jag inte fin då?!

  5. Men, inte konstigt att överviktiga mår dåligt och försöker rätta in sig i leden när det finns människor som er i det här kommentarsfältet! Skäms på er! Sluta bry er så mycket om andras kroppar! Varesig jag lever mitt liv vid 100 kg eller 56 kg så ska ni skita i vikten och bara hoppas att jag är lycklig. Och jag ska kunna hitta kläder lika lätt vid båda storlekarna. Ger ni er efter rökare, extremsportare eller folk som jobbar för mycket med samma frenesi? Dom om några kostar ju samhället och sjukvården pengar!

  6. Visst är det konstigt att det ska vara så. Det jag funderat länge på är varför vi tjejer har särskilda avdelningar med kläder för de som är större? Killarna har alla kläder på samma ställe och storlekarna har både ett och två X, men tjejkläder ska delas upp..

  7. Övervikt är inte ngt som någon strävar efter, kvinna eller man. Alla kan gå ner i vikt och bör göra det särskilt med tanke på hälsan. Är trött på alla som klagar över att kläder inte finns i större storlekar, ta makten över era kroppar och därmed hälsa. Ideal eller inte men övervikt kostar samhället mkt pengar.

    1. Lite fettförakt här kanske?
      Jag tror inte kittys vän vägde in på säg 200 pannor, och att väga, säg 85 istället för 65 kilo är ingen kostnad för samhället. Kitty pratar om övervikt, inte extrem fetma. Men även om man är fet så ska man inte dömas. Överviktiga kan vara precis lika hälsosamma som normalviktiga, vilket finns belägg för i forskning också.

    2. Att jobba för mycket och bli utbränd kostar sjukvården och samhället pengar, att hålla på med extremsport ökar risken för skador, vilket kostar samhället och sjukvården pengar. Hur ofta dömmer du ut dom som mindre värda människor? Ta tag i din egen attityd istället!

    3. Så innan man då gått ner i vikt så ska man klä sig i vadå? Vävda soppsäckar? Vara naken? Hålla sig inlåst?

    4. Jag har hudcancer och kostar samhället så jäkla mycket pengar, med alla mina operationer, mediciner, återbesök, avancerade röntgengrejer osv. Alltså verkligen JÄTTEMYCKET pengar. Ändå har jag aldrig sett en enda kommentar under en bild på en brunbränd kropp om att de borde ta tag i sig själva och sluta sola. Det gick IronMan i min stad förra veckan, inte en enda kommentar där heller, om att folk var trötta på att deras skattepengar gick till medelålders män med meniskskador och avslitna senor.

      Det är inte en ekonomisk fråga, det är fettförakt.

    5. Vadå fettförakt? Överviktig är väl inget man vill vara? Tycker inte tjocka människor är mindre värde men de borde gå ner sin övervikt för att må bättre! Har aldrig hört en överviktig säga att jag borde nog lägga på mig ett par kilo till så mår jag nog bättre?!

    6. Att vara elak och häva ur sig fettförakt ”kostar samhället” mer än att vara tjock. Tänk på hur det du skriver påverkar människor psykiskt.

  8. Alla som lyckas gå ner i vikt har rätt att vara stolta och faktiskt, ja, få skryta med det. Det är mycket jobb bakom varje kg. En uppoffring, en kamp. Att det ska vara ”fel” är fel ?!

    1. Men det är inte vad som är skrivet heller, utan det ifrågasätts varför man inte duger som överviktig och varför smal=snygg, tjock=ful.

  9. Jag fick diabetes i februari och har sen dess gått ner 14 kilo och har tack vare det kunnat sluta med insulinsprutor. Diabetes typ två är enormt viktrelaterat / livsstilsrelaterat. Känner mig lättare, piggare och fräschare. Det finns inget positivt eller hälsosamt med övervikt.

  10. Hej, men det ÄR inte hälsosamt att ha 20 kg övervikt, ideal eller inte, normalviktiga personer löper mindre risk för massor av sjukdomar åkommor etc. Det handlar inte bara om utseende utan även om hälsa och hållbar kropp. Tycker du borde vara stolt över din kompis som får en mer hälsosam kropp utan 20 kg extrafett att bära. Känns som du är missunnsam och avis, tror du gärna skulle vilja trolla bort 20 kg för hälsans skull, förebygger ju galet mycket sjukdomar att vara normalviktig, alltså inte för ideal och kroppshets. mvh

  11. Det trista med det yttre. Många större säger att de får mer uppmärksamhet efter viktnedgång, vilket är trist. Det är de komplimanger dom behöver som stora också!!
    Visserligen är ett bra pepp schysst att säga om man försöker gå ner. Men att säga ”vad snygg du blivit” är något att ta i… Och varför är det sån hets om bantning och krux med dieter så aktuellt. Det är inte ofta prat om dom som mår dåligt för att dom är ”för smala” och om de pinniga går upp i vikt låter det ”du har lagt på.dig” istället.

  12. Om hon hade 20 kg övervikt så är det väl bara bra att hon gått ner dom? Det finns väl inget positivt med att ha så mycket övervikt?
    Alla får se ut hur dom vill men att tycka övervikt är positivt tycker jag är fel.

    1. Att sitta med sitt fettförakt och döma andra människor när man inte har ett skit med det att göra är tycker jag är fel.

    2. Det är ju en blogg med ett kommentarsfält där man får skriva sin åsikt?
      Kan kalla det fettförakt om det känns lättare för dig att jag tycker övervikt är fel. Men du är verklighetsfrämmande!

  13. Vad som är intressant är också hur mycket kläder det finns för överviktiga män. Dom har Inga som helst problem att hitta snygga outfits som gör att dom shoppa och klä sig snyggt trots en kalaskula på flera kilo på magen. Skjortor är skurna för att trolla bort kula och göra att kläderna sitter snyggt. en överviktig kvinna ska många ganger bara gå upp I strl med effekt att byxben, ärmar och kanske axelsömmar blir fel, och liksom förstärker bilden av att detta är fel! Nu har ju manga kedjor börjat med generous storlekar men hur kul är det? Männens kläder är inte på någon generous avdelning, dom hänger bland dom andra kläderna.

    1. Tack!!!!! Du skriver precis det jag gått o stört mig på!! Som kort o tjock är det omöjligt att hittande fint att ta på sig. Dessutom är alla plus size modeller 1,75, har enorma rattar och timglasfigur. Lycka till att hitta kläder när du är 160, noll tuttar och äppelformad figur.

  14. Bra skrivet,är helt med dug. Så himla störigt och frustrerande att man tvingas in i ett tänk om att smal är bra och tjock dåligt och att kroppen dka kommenteras och uppmärksammas jämt och ständigt. Suck!

  15. Så klokt formulerat. Viktigt att fundera över vad det är som driver oss när det gäller träning, vikt o hälsa.

  16. Hej,

    Har gjort samma grej som din kompis. Och helt utan att prata om samhällets förväntningar är det enormt mycket skönare att inte bära på 20 kilo. Lyft två handbagage resväskor, det är tungt och det är tungt att bära på dem hela tiden. Jogga som jag gillar är helt annorlunda.
    När det gäller det andra så tycker jag så klart att vem som helst ska gå se ut hur som helst och jag fattar att normerna påverkat mig. Men skit samma, jag lever bara en gång och jag trivs hellre med mig själv den gången än blir något slags statement som ska förändra världen.
    Kläder handlar ju inte bara om vilken storlek du köper utan vissa typer av plagg är skönare med mindre fett på kroppen, tycker jag.
    PS konstig kommentar att du inte tror på hennes egna ord om 17 kg? Skulle du veta mer än henne om hennes vikt? Har man dessutom aktivt försökt gå ner så har man nog koll?

    1. Exakt!! Jag menar OM man sjalv kanner sig olustig och obekvam nar man ska kopa nya klader, att det inte sitter som man vill och kanner sig bekvam med… etc etc… da ar det val sjalvklart att man blir lycklig i sjalen, glad nar det man vill ha, onskar sig passar!?! For sin EGEN skull. Jag vagde bara 10 kilo mer forut och jag kande direkt olustig. Jag kande de extra kilona dallra nar jag gick. Det var inte jag. Jag kande mig tung… trott.. och allt vad det innebar. Jag trivdes inte i mig sjalv. Den lyckan nar jag va tillbaka till min, MIN ideal vikt va oslagbar for det var jag. Jag trivdes. Sakert minst lika mycket som din van Kitty trivs och ar glad for. Det behover inte vara vad andra tycker och tanker jamt. Det ar vad man sjalv vill oberoende vad klad butiker vill and what ever… Jag gar tex inte runt o styrs av hur butiker tidningar etc slanger upp. Jag vill trivas i mig sjalv och som sa manga andra. Sen ar det ju en annan sak om en gar runt och paverkas… !? Det ar ju nagot annat som maste starkas dar SA man inte styrs av andra… sjalvkanslan kanske!? Du forstar vad jag menar!? Fokus pa sjalvkansla och skit i vad tidningar och butiker slanger upp. Hej!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..