Nytt hår och dilemma. Världen brinner och jag fixar naglarna…

(Hårbilderna nederst.) 

Hallå! Jag inledde ju min ”ego-tripp” för ett tag sen. Jag kände bara en så himla stark längtan efter att få göra sånt som andra gör men som jag på nåt sätt missunnat mig själv, jag tycker fortfarande det är svårt att motivera mina handlingar, men när jag sitter där på fancy nagelsalongen, plötsligt har ögonbryn (ska snart på återbesök och göra klart, sen visar jag upp hur det blev.) eller känner en van frisör massera min hårbotten som ingen gjort på minst 15 år, så njuter jag som en liten katt i en solfläck. Jag har nog tänkt att det är typ bara Laila Bagge och den typen av piffiga, genomtänkta personer som fixar med sitt yttre. Men jag har tänkt om.

Nu har jag varit hela tre gånger på nagelfix. Och fasen, det ger resultat. Från naglar som var så korta att dom mer var runda (alltså inte längre än breda) blir jag nu liksom lite varm och stolt när jag ser dom. Köpte tom nagelbandsolja senast. Nu fasen ska mina små skivande, flagiga, sköra naglar börja hålla. (Om jag sen använder den är en annan sak, att få in en ny rutin är inte skitlätt.) Så här ser dom ut nu, sorry för världens sämsta bild.

Det roliga är att en vanlig person antagligen tänker att ”dom är ju superkorta, vad pratar hon om?” Men för mig, som inte lagt en krona nånsin på mina små klor så är det stor skillnad. Mitt mål är iof lite längre, men max som på bilden jag googlade fram. Jag har inga Sanna-Bråding-ambitioner, hehe.
Så här cool såg jag iaf ut när Johanna (på Linda Vista) tog bort mitt gamla gellack och jag ville dricka te samtidigt. Sexy, moi? 

Jag figtas iaf med den här konflikten inuti mig och det blev ju inte bättre av detta på instagram: 

Jag blev faktiskt lite upprörd av kommentaren, jag fattar att den inte var illa menad, men under omständigheterna blev det jäkligt irriterande. För jag vet ju nånstans att jag är med och gör vad jag kan i världen ganska ofta.

Supersvårt. Så, jag försöker balansera genom att tänka att det är ok att må bra och ta hand om sig. Iaf lite. 

Men som sagt, det är inte slut än. EGO-trippen fortsätter. På vegomässan hände mycket, då hittade jag både personen (Aida på Idun) som hjälpt mig byta ut allt mitt smink och Tess från Paul Mitchell som inte bara färgar, bleker, klipper etc utan också kommer sätta i fairtrade-löshår, det enda som finns på marknaden där personerna som ger håret faktiskt får betalt! Så då kanns det ju lite bättre. När allt iaf är vego och gjort med massa medvetna val, eller? Jag skriver mer snart. Känns så jäkla kul att faktiskt ta tag i skiten… Hursomhelst helst så älskar jag det! Varför har jag väntat så länge? Har jag känt att det är nåt andra får hålla på med, men att jag inte är värd det? Jag har ju jämt, jämt, genom tv-program, pressfotograferingar, premiärer, vad som helst, gjort hår och smink själv. Som om jag inte vågar släppa kontrollen. Fast innerst inne har jag också haft känslan om att inte vilja besvära nån. Lite ”vem tror jag att jag är?” Så nu släppte jag sargen, litade på Tess och plötsligt satt jag hos en frisör för första gången på ca 15 år…! Jag blekte och  färgade, men längre hann vi inte. Klippning och löshår ska fixas redan på fredag. Tänk att ha hår! Tjockt som förr, innan barn, innan hormoner och innan jag tappade och förstörde så mycket. Blekning:

Mer blekning:
The miracle maker. Jag var verkligen lite nervös, trodde hon skulle säga att det var kört, att håret var i för kass skick. Men det gjorde hon inte.
Hon tyckte nästan det var lika kul som jag. Att gå lös helt totalt.
Snart i ett hår nära mig. Fair trade, alltså!
Den här bilden skickade Tess sen. Hon jobbade tom över för att färga in mitt löshår! Jag får hitta på en fin present till henne eller nåt? Ett labyrint-event för hennes barn?

Tack och godnatt! 

  1. Jag skrev också något tveksamt på det insta-inlägget. Jag ber om ursäkt för det. Jag har ännu inte lärt mig att ta bort kommentarer där, går det?

    Jag tycker, för egen del, att det är svårt att fixa och trixa med mig själv samtidigt som jag vill stå urstarkt för feministiska värden och allas rätt att vara som de är. Men jag begränsar dels mig själv, dels andra, med det tänket. Jag har inte hittat balansen ännu helt enkelt. Jobbar på det!

    Hoppas du får en fin jul!

  2. Världen brinner tyvärr ändå, oavsett om vi fixar naglarna eller ej. Det är liksom meningslöst att ha dåligt samvete över sånt vi inte kan påverka, och har man det ändå så får man väl göra allt man kan och sedan nöja sig med det.

  3. Fixar du med Kitty eller fixar du Kitty?
    Jag menar ingenting illa… jag tycker själv alldeles för mkt om smink och kläder å yta medan jag slåss med dåligt samvete över att jag inte gör mer, världen brinner osv.
    Fixar du med Kitty tycker jag det är underbart. Varför ska inte du få rå om dej själv? Vi ska göra allt vi någonsin kan för andra men ingenting blir bättre av att vi spjäker oss och försöker lida.
    Men jag har fått intrycket av att det är nåt större när jag läst din blogg. Tidigare pratade du mkt om kroppskomplex, vikt, känslan av att inte duga. Få helkroppsbilder. Sen gick du ner i vikt och då fick vi se bilder.
    Förstår du hur jag menar? Du är BRA utan att vara tipp topp. Roar det dej att vara just det så kör men måste du för att räcka till så jobba med den biten istället.
    Kram Asta

  4. Så härligt! Heja dig, alla förtjänar omtanke även från en själv!
    Kommer bli kul att se hur håret blir och vad kul att du är nöjd med ögonbryn och naglar 😊

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..