Jag är ett skämt!

Jag behöver struktur och rutiner. Men som det är nu är allt mest som ett skämt. Jag har liksom en idé om allt, en handlingsplan, jag har ju tom ett kontor och enträningskompis, men hur går det? Jo,  varje vecka är en ny katastrof av vabb, oregelbundna konstiga jobbgrejer, ändrade möten, inställda tider och tusen små saker att hinna och lösa. 

Jag vill ha rutin! Kontroll! Vardag! Det var så fantastiskt där i några veckor i vintras. Jag fick saker gjort! Jag har inte gett upp än, Kimpan har inte spytt sen i får natt, så kanske blir det kontor på onsdag iaf. 

Jag har pms med. Och är fortfarande skitbesviken över att min fest inte blev av. Jag kan inte hjälpa det.

För övrigt tänker vi en massa på det som hände i fredags. Vi fick förklara lite för Nikki-Lo, hon råkade snappa upp nåt på tv. Jag beskrev det mer som ”en olycka med en stor lastbil som körde på människor på en gata”, det är liksom läskigt nog tänker jag. Så länge samhället inte har resurser att fånga upp alla som behöver hjälp, är rädda, är destruktiva, visar tendenser åt olika håll etc så kommer vi vara otrygga. I Stockholm ser jag varje dag så många desperata människor. Det är människor i missbruk, i psykisk ohälsa eller ”bara” i ekonomisk och materiell nöd. Det är så många som inte får den hjälp dom borde få. Så länge det är så, så länge människor är desperata så kan dom också ta till desperata medel. Hamna fel, tänka fel, handla fel. Det är så mycket som borde förändras i grunden. 

Själv har jag pms trots att jag fått mend och känner mig allmänt trött på mig själv. Orka vara Kitty, liksom! Byt bort mig!

Fast inom ett par dagar har jag nog tagit mig vidare från sånt.

Massa pussar.

Jag hör Kimpan snusa här i sängen, åh jäklar!!! vad jag älskar mina små barn. Dom är som magiska små varelser, särskilt när dom ligger och sover. Godnatt.

Längtar till sommaren!

  1. Hej!
    Jag har en son som är snart 3 månader. Han har väldigt platt huvud där bak och jag gjorde som de flesta oroliga mammor gör. Jag googlade och fick då upp ett inlägg som du skrev för några år sen om din dotter. Nu undrar jag hur det gick? Försvann det av sig själv dvs växte och blev runt utan att du behövde göra något? Tacksam för svar! Från en väldigt orolig mamma

    1. För en 4-åring kan man gott kalla det olycka. Eller ska man skrubba in att det var en ond människa som körde på barn och vuxna med flit? Min 4-åring inte ens en aning om att det hänt, men hade han råkat snappa upp någon bild på tvn så hade jag också kallat det för en olycka. Med ett större barn är det ju en annan femma såklart.

  2. Hur många timmar jobbar du o Per i snitt/ vecka med tanke på att ni har så svårt att få ihop vardagen? Tror precis som du själv att planering och struktur är viktiga bitar, speciellt om båda jobbar heltid (ca 40h/v) och kanske mer än så i perioder.

  3. Jag har ett ‘vanligt’ 9-15 jobb och tycker nog att vi har helt ok rutiner till vår 3 och 5 åring men vad hjälper det när först stora fick vattkoppor och vi var hemma i 8 dagar och jag sedan kunde jobba 3 dagar innan den lille fick det. Inga rutiner i världen hjälper ju på sjuka barn. Vi bor dessutom utomlands och inte en chans i världen att min man kan vara hemma och jag har tur som kan jobba på kvällar, nätter och helger för att komma ikapp. Mitt enda knep är att verkligen vara strukturerad de dagar jag kan vara på kontoret och försöka ligga några dagar före deadlines på de uppgifter det går att förbereda. Har fantastiska förstående kollegor och turen att farfar tagit ledigt för att passa mini när det varit riktigt körigt. Vet inte hur du och Per delar på VAB, men ni kanske kan köra byte efter halva dagen ibland så inte den ena hamnar för långt efter.

    Och NEJ Kitty, du är definitivt inget skämt. Du är en fantastisk mamma och kreativ person med intressanta funderingar som nog får många av oss att tänka till. Kram

  4. Tror du kanske skulle må bättre av ett ”vanligt” jobb. Med fasta arbetstider och fast inkomst. Men nu har du ju inte det och jag tycker verkligen att du gör ngt bra av det med kontoret! Heja dig Kitty! Försök att njuta av er frihet ni ändå har som frilansare o se de positiva sidorna. Med lite friare arbetstider kan ni (utan att behöva strula med ev flex, semester etc) i stort sett alltid vara med på aktiviteter med förskolan, utvecklingssamtal, planeringsdagar etc. Ni kan gå med barnen på bvc, behöver inte stressa på morgonen och kan hämta tidigt på föris. Som jag har uppfattat det? Jag har ett 07.30-16.30 jobb som jag är oerhört styrd av. Jobbigt att få vardagen att gå ihop. Men rutiner & struktur är det verkligen. Svamligt inlägg ! Men summan är i all fall att jg tycker du ska spalt upp alla fördelar ni har med ett frilansjobb och fokusera på det. Kanske införa ett veckoschema för att få mer struktur på vardagen?

    1. Du är inte ett skämt.
      Trasha inte dig själv, inget blir bättre av det, jag vet att du vet det.
      Du har ju rutiner. Att småbarnslivets bacillhärder ställer till sådana är ett faktum. Det gör de vare sig man jobbar eller inte och oavsett vilken typ av jobb man har.
      Ditt värde eller din arbetsmarknaden har inget med den saken att göra!
      Kram Bea

    2. Hej, visst kan fast tider och fast inkomst kännas tryggt men det kan också ge en stark ”fast i ekorrhjulet-” känsla som jag tror är destruktivt för kreatörer. Dessutom, att vara frilansare innebär ofta att arbeta mycket MER än att vara anställd. Varenda timme räknas. Varför skulle frilansare kunna hämta tidigare från dagis? Nej, vi behöver också jobba! Jag hämtar i normal tid men får ändå i regel sitta och jobba på kvällen också, när barnen har somnat. Det gjorde jag aldrig som anställd…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..