Sak man inte vill att de berättar på förskolan del 658

Img 1836.jpg

Harry: Mamma ska du inte ta bort det där?

Jag: Nej det är bra att ha när jag blir hungrig.

Harry: Men är det inte bajs?

Jag: Nej, chokladsås.

Harry: Jaha.

Skönt ändå att han frågade. Man vill ju inte att barn ska gå omkring och tro att mamma har bajs i ansiktet. Eller man vill inte att de berättar det på förskolan. Eller kanske inte gör något, han tyckte ju bara det var marginellt konstigt.

Img 1847.jpg

Img 1875.jpg

Img 1685.jpg

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Tur av en massa olika anledningar

Harry: Jag fyllde år i förrgårs går.

Jag: Ja ska jag sjunga för dig i dag igen?

Harry: Ja, fem år måste man väl fira i fem dagar? Du har ju bara sjungit i tre dagar.

Jag: Ja det tycker jag. Jag sjunger på väg till förskolan.

Harry: Hur gammal är farfar?

Jag: Typ 73. Honom ska man fira i 74 dagar nästa gång.

Harry: Vilken tur att vi inte måste följa honom till förskolan.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Att prata i telefon med en småbarnsmamma

Vi gjorde en film (på jobbet, tänk att man kan ha ett så bra jobb) om hur det är att prata i telefon med småbarnsmammor.

 

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Harry mitt hjärta 5 år

Harry fyller 5 år i dag. Hur konstigt att det gått fem år? Hur klarade jag mig utan honom och hur kunde jag ens andas?

Vi hade kalas i dag och tog med hans avdelning direkt hem från förskolan. Det låter sjukt men jag rekommenderar det. Åtminstone för oss. Vi bor nära och avdelningen är inte så stor. Alla föräldrar verkade tycka det var nice.

Körv och glasstårta och godis på en tisdageftermiddag, kan ju inte bli bättre. Hoppas någon av dem somnar i kväll.

  1. Blir varm i hjärtat av ditt inlägg.Många barn som verkligen aldrig blir bjudna på kalas.Det finns mycket mobbing och utanförskap som vi inte ser.För vi är upptagna av så mycket annat.Vi gör samhället.Och i ett samhälle där alla får dansa med i dansen blir bättre i slutändan . Grattis Harry, hoppas ditt kalas var kalas!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

I annonssamarbete med ALBERT BONNIERS FöRLAG

En människa finns för att jag läst den här boken

När jag skulle välja Nora Roberts-bok till det här samarbetet bad jag ju om er hjälp.

fdd_ur_elden-nora_roberts-43556566-frntl

 

Nea kommenterade så här om Född ur Elden, första delen i trilogin om systrarna Concannon.

 

Img 1473.jpg

 

Efter att ha läst Vittne till mord (och berättat om gånger jag nästan dött), började jag läsa Född ur elden som Nea sålde in så bra.

Och några kapitel in i boken fick jag extrema deja vú:er. Hallå det där har hänt förut, att en Maggie är arg på sin mamma och blir berömd konstnär i Dublin.

Sen kom jag på att jag HAR ju redan har läst den, fast på engelska. När jag bodde i Yemen 2005 lånade jag den av en amerikansk kompis.

Den gången hände detta:

När jag läste den blev jag dödskär i Irland och dess gröna kullar och snygga killar (?) och åkte dit och hälsade på min irländska kompis Aoife (som också bodde i Yemen).

Jag köpte en slags pengapåse i Dublin, lade Aoifes pappas hemnyckel i den, glömde lämna tillbaka den, hittade den i min pengapåse när jag satt på flygbussen i Sverige, skrek typ ÅH NEEEJ vilket gjorde att en tjej bredvid mig började prata med mig. Det visade sig att vi hade gemensamma vänner, blev kompisar och fortsatte hänga.

När vi var på Carmen (ställe med billig öl i sthlm) en gång träffade hon en kille som hon så vitt jag vet är ihop med än i dag (men jag hittar henne inte på facebook så jag har egentligen ingen aning). Jag TROR dock att de har barn. Och då MÅSTE man ju kunna säga att det barnet finns för att jag läste Född ur elden? Annars hade jag kanske inte ens åkt till Irland, glömt nyckeln, tagit med tjejen till Carmen osv.

Långsökt tanke tycker vissa, normal vardags-slidingdooring tycker jag.

Född ur elden är alltså första delen i en trilogi om systrarna Concannon i grevskapet Clare på Irlands västkust. Första delen handlar om Maggie som är en extremt begåvad och kaxig glaskonstnär som är nöjd med sin lilla business. En känd gallerist upptäcker hennes talang och lyckas övertala henne att bli berömd genom att ställa ut konsten i stora gallerier. Till viss del hatar hon honom och tycker han är ett svin, men de är ändå dödskära i varandra. Jag har inte läst klart den än (den här gången) och jag minns inte vad som händer, men jag minns att jag var väldigt intrigued av deras relation för 13 år sedan.

Här är enda bilden jag hittade på Dublin-pengapåsen. Jag kan inte ens svära på att det är den, förmodligen inte, men den såg ut så. Man tog ju liksom aldrig kort år 2006.

 

knivlisa_pase

  1. When someone writes an post he/she keeps the image of a user in his/her mind that how a user can be aware of it.
    So that’s why this paragraph is outstdanding.
    Thanks!

  2. Gjort samma sak med någon annan författare. Längtat tills en bok skulle komma ut, börjat läsa och bara ”den påminner så himla mycket om en annan”. Gick tillbaka i registret (livsnödvändigt när en läser många böcker) och insåg att jag läst den på engelska nåt år tidigare.

  3. Härligt resonemang tycker jag. Men enligt slidingdoors teori så skulle de väl ha mötts på något sätt ändå om de var menade för varandra? 🙂

  4. Den här bilden, 2006. Har så många frågor. Ställde du timer och hoppade upp? Tog någon den? Varför är den tagen som att du ska kasta dig på sängen? 😅🙈

  5. Hallå! Jag älskar Nora Roberts (läser just nu en annan triologi av henne – three sisters island. Också så bra) och jag BOR för tusan i Clare i Irland!! Måste läsa dom!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Man KAN älska sina barn över allt fast man tycker de är jobbiga

knivlisa_4_web

Har fått en del kommentarer på gamla inlägg, till exempel det här,  om hur FEL det är att klaga på livet med barn. Man ska ju vara tacksam för att man ens HAR barn när det finns folk som inte kan få barn.

SÅ. Här kommer ett gammalt inlägg om just det.

Jag internetklagade på barnen. Eller ja, jag berättade att jag under en och samma dag rest med dem i fyra timmar, varit på Junibacken sex timmar, lekt på en förskolegård, lagat middag och sedan spelat fotboll med dem fram till läggning. Klockan 23, när jag efter en halvtimmes ryggkill på min son inte orkade killa mer, sa han:

”Men hur kan DU vara trött, det är ju PAPPA som har jobbat hela dagen, du har ju bara lekt och sportat.”

Thank you sweet appreciative son.

Eftersom jag gjort empiriska studier i ämnet, vet jag att om man nu ska skriva något om barnen på internet, MÅSTE man skriva kodorden ”kul” och ”mysigt” när man pratar om dagen med dem, annars skriver någon alltid typ ”TRÖTT PÅ BARNEN? VARFÖR SKAFFADE DU BARN?”. Eller ”Det FINNS faktiskt folk som gör IVF”.

Eftersom mucka inte var mitt högsta prio när jag klagade i bloggen, så skrev jag förstås att jag var totalt utmattad MEN att det varit kul och mysigt.

ÄNDÅ. Kom en kommentar som löd ungefär: ”Ett viss mått av tacksamhet kan vara på sin plats. Jag upplever det provocerande att beklaga sig eftersom vissa inte kan få barn.”

Jag skulle just besvara den (hade bara kommit till ”😩” i huvudet) när jag såg att någon annan redan gjort det, fast snäppet bättre. Kommentatorn skrev bland annat att man blir galen om man inte får uttrycka det jobbiga, att det är ganska intensivt med barn, och fortsatte:

Jag räknar med att du (hon som skrev första kommentaren) aldrig någonsin klagat över: JOBB/CHEF/ARBETSTIDER/KOLLEGOR (folk är faktiskt arbetslösa, och fattiga och deprimerade på grund av det)

GÅ UPP TIDIGT (det finns folk som inte KAN gå upp för att de är förlamade och dödssjuka)

MAT SOM INTE SMAKAR BRA (tänk på alla som svälter)

NÅGON SOM BETETT SIG OHÄRLIGT (det finns folk som blir misshandlade och mördade, och är förslavade)

DITT BOENDE/ TRASIGA STOL / LÄCKANDE KRAN (många lever i flyktingläger och plåtskjul)

FÖRKYLNING (folk har obotlig cancer och blir skjutna).

Bästa jag hört. Är det inte fruktansvärt märkligt att meningen ”Det ena behöver inte utesluta det andra” gått så många människor förbi?

Det går inte en dag utan att förmodligen alla mammor tänker att barnen är för bra för att vara sanna, att man inte vill missa en sekund av deras liv, att livet vore meningslöst utan dem, att lyckan i kroppen ofta känns fulländad enbart tack vare deras blotta existens, att man är så tacksam att man är på gränsen att bli sjuk i huvudet och inlagd.

Allt det här tänker man ju i princip SAMTIDIGT som man liksom skriker lite för högt att barnen ska sluta skrika. Kärleken till ett barn är väldigt konstig på det sättet. Med en partner kan man ju ta paus i älskeriet just när man bråkar. Man kan liksom inte älska någon just exakt när hen inte ”klarar av” att vakna och ta hand om en ledsen bebis en enda gång av tio.

Med barn är det annorlunda. Man kan MITT i ett bråk reflexpussa dem av bara farten. För att kärleken aldrig tar paus.

Det är inte DÅLIGT att visa att det finns saker som är jobbiga med att ha barn. För det tycker alla och därför är det ju taskigt att INTE visa det för alla de här som tycker att det är jobbigt men bara ser en massa lull-lull på instagram.

Men kan det inte bara få go without saying att man älskar sina barn över allt och är oändligt tacksam för att de finns? Om inte annat för att det blir så himla töntigt att behöva safe:a upp hela tiden. Speciellt när man ÄNDÅ ombeds visa mer tacksamhet.

Bild: Smallpigart

  1. Underbart svar på tal du fick hjälp med då.. det är så mkt gnäll på småbarnsmammor… tänk om folk kunde fylla tex Facebook med hyllningar istället? Att inspirera istället för att klanka ned?

    Jag var personligen så nöjd över mig själv härom dagen när sonen fick följa med mig på keramik. Han satt med en klump lera i vattnet och hade någon form av lerinpackning och bara njöt över hur det kändes. Istället för att stressa upp mig över om han skulle gegga ned stället så frågade jag hur det kändes och han beskrev så fint. Sen skapade han egna mästerverk vars inspiration och självsäkra glöd jag för evig önskar att han kommer ha. i mina ögon såg det ut som 15klumpar lera som han mosat ihop- men han pekade och visade vad alla delar var för något. Den upplevelsen hade jag aldrig fått om jag börjat med att sägs till honom att han inte fick kladda ned.

  2. Jag ar ofrivilligt barnlos men har verkligen ingenting emot att foraldrar klagar. Jag blir helt matt av en helg med mina syskonbarn. Det ar klart det ar jobbigt! Och det betyder saklart inte att man ar otacksam och inte alskar barnen.

    Inget illa menat men det som triggar mig pa din blogg ar nar du ”tjatar” om hur du vill ha ett TREDJE barn. Jag vill ocksa ha tre barn men kan inte ens fa ett. Men – jag tycker faktiskt du ska fa vilja ha (och fa) sa manga barn du vill. Och jag tror inte du ar en girig person som inte inser vilken tur du har som har barn. Jag jobbar hart pa att inte vara bitter over min situation – vill verklien inte vara en person som inte kan bli glad for andras skull. Avundsjuka far mig bara att ma samre.

    Vet att jag svamlar men behovde skriva av mig. Forlat att min kommentar saknar svenska prickar, ar utomlands!

  3. Jag tycker det är lite så som en vill lära sina barn – man måste ha tråkigt och vara less ibland, för att kunna uppleva saker underbart och roligt igen.

    Herregud inget är ju så kärleksfyllande i hjärtat som sina barn, men OH MY lord så finns inget kan göra en helt galen också så som utmattningen av att vara förälder 24/7 eller när de trotsar en till tusen.

    Livet är inte guld och gröna skogar och likväl som det rosenskimrande visas upp måste ju även de tröttare stunderna få pysa ut också!

    Tack för underbar text Lisa 🙂

  4. Hej! Mycket bra krönika! Känner ofta att jag gnäller över mina barn och hemmet, och funderar på varför jag gör det. Men så inser jag att, precis som du skrev, det måste få komma ut! Att ungen inte sovit en hel natt sedan han föddes och nu är han två, att samma unge vaknar i grisottan varje morgon. Det är fan skitjobbigt att inte få sova ordentligt och att behöva lägga sig själv tidigt för att orka med barnet på morgonen! ”Egentid” är när jag är på toa. Ibland delas även den stunden med barnen… Att det är jobbigt skulle vem som helst tycka, oavsett hur resan innan barnet kom såg ut tror jag. Omänskligt annars!

    Förresten trodde jag att det var ett av dina barn på bilden och inte du! Kanske ni är trillingar ändå?

  5. Tack för kloka ord. Jag har skaffat barn som ensamstående och känner oftast att jag inte har rätt att tycka något är jobbigt. Jag får ”skylla mig själv” och får dåligt samvete om jag tycker det är skönt när min dotter somnat. Jag visste ju från början att jag skulle vara själv och anser mig inte ha rätt att säga något som kan tolkas som negativt gällande föräldraskapet. Jag hade längtat något så enormt efter barn och jag inte vill att någon ska tro att jag inte är tacksam över vad jag har. Det ena utesluter faktiskt inte det andra. Jag älskar min dotter oändligt, men att inte ha sovit mer än tre timmar i sträck på åtta månader börjar slita en smula.

    1. Jag tycker att du får klaga. Jag är ensam med mitt barn i en dryg månad nu, jäklar vad jobbigt det är! En fattar ju faktiskt inte hur jobbigt det är (och hur mycket en kommer älska dem) innan de kommer. Det är ju helt ologiskt med folk som tycker att en får klaga när det är två föräldrar men inte när det är en.

    2. Ni ensamstående föräldrar är ju superhjältar! Tänker på er varje gång jag är ensam med barnen, som längst någon vecka åt gången. Vi har det supermysigt ofta, men det händer ju att man håller på att bli gaaalen. Och de gånger man verkligen behöver avlastning och den bara inte finns, som ett par totalt sömnlösa nätter på rad och sedan upp och prestera förälder en hel lång dag till och det känns oöverkomligt på alla vis, när klockan är 10 och världen börjar vakna har man varit redo att gå och lägga sig i ett par timmar redan – då tänker jag på er och hyllar er i mitt zombietrötta inre!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Jag tar nog ändå Sixtens parti här

Sixten: Kan du ladda ner det där spelet jag ville ha på ipaden.

Jag: Okej! Men inte spela det nu, gå och spela innebandy med Harry i stället. Han väntar ju på dig.

Sixten: Men jag vill VISST spela det nu.

Jag: Nej, spela innebandy. Jag har laddat ner spelet så du kan spela det i kväll.

Harry: Sixten, mamma gjorde ju något snällt för dig nu, gör nu något snällt för henne.

Alltså TACK Harry, från hela mitt hjärta. Klokt, fint.

MEN jag känner med Sixten i också hela mitt hjärta. Det kan liksom inte vara helt ofrustrerande när en lillebror säger så.

Img 1584.jpg

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Hur sjukt att Harry redan är fem år

Harry: Hur många dagar är det kvar tills jag fyller år?

Jag: Fem.

Harry: Jag fyller fem år om fem dagar!

Jag: Ja!

Harry: Den här dagen är speciell.

Jag: Ja väldigt.

Harry: Jag borde få en present.

Jag: Du kan få en blöt puss i nyllet.

Harry: Var sitter nyllet?

Jag: I typ fejset.

Harry: Jaha jag trodde det satt i trädet eller nåt, då hade det gått bra.

Fem år om fem dagar. Och min största stilförebild. Så skumt att det redan gått fem år. Min lilla lilla lilla som är det största i mitt liv.

LOADING..

När man kommer på att man borde döma sig själv

I dag träffade jag Hejhejvardag. Jag lyckades inte ta någon bild på henne men vi filmade.

Hon hade köpt såna där trådlösa hörlurar ni vet som folk går omkring med.

Jag: WOOOW, såna ska jag också köpa.

Hejhej: Du vet att de kostar 1700 va?

Jag: WHAT.

Hejhej: VARJE gång jag ser någon som har såna tänker jag MEN HUUR kan du lägga 1700 på ett par hörlurar.

Jag: Fast du har gjort det.

Hejhej: Ja precis.

Älskar logiken. Lite som när man köper kaffe på väg till jobbet för att man inte står ut en sekund till utan kaffe och ser att kollegor gjort samma sak fast det finns gratis kaffe på jobbet. Man tycker de är lite dumma i huvudet.

När jag kom hem hade vi fått assnygga merinoullunderställ från Pierre Robert. Barnen ville inte ta av sig dem så nu sover de i dem.

Img 1563.jpg

Img 1589.jpg
Img 1578.jpg

Img 1548.jpg

LOADING..

Allt du säger kan användas emot dig

Vid frukostbordet.

Jag: Sparka inte på mina ben gubben.

Sixten: JAG vet! Flytta på benen då!

Jag: Jo men jag vill ha kroppen vid bordet.

Sixten: Man kan inte få allt man vill ha. Det vore LYX brukar du ju säga..

Img 1467.jpg

LOADING..

Sixten om vad jag får blogga om och inte

 

Sixten: Spela vändtia med mig.

Jag: Mm. Jag ska blogga först.

Sixten: Vad ska du blogga då.

Jag: Det är svårt, det är svårt. Jag är ju sjuk, inget har hänt.

Sixten: Det är inte som den gången när jag åt bajs, när jag var bebis.

Jag: Jag tror faktiskt inte att jag bloggade om det.

Sixten: VA, varför inte då?

Jag: Jag vet inte, det kändes kanske som att du inte ville det eller nåt, fast du var bebis.

Sixten: VAA det är klart jag vill DET. Det är ju det roligaste som har hänt!

Tack Sixten för retroaktivt bloggmaterial, antar jag.

Här är en film vi gjorde på jobbet, om synen på bajs FÖRE vs. EFTER barn. Där berättar jag mer om Sixtenincidenten.

  1. Jag tror inte att jag bloggat om det men jag har en fin bajshistoria! När min brorson var liten kom han in i TV-rummet och frågade glatt ”ska vi kliva i bajs?” och sedan drog han med sig min bror ut i köket där han bajsat en liten hög.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Jag är lite slow men jag visste att det fanns något där

Img 1344.jpg

Sixten: Där är Ton (en på hans skola).

Jag: Jaru.

Sixten: Undrar om Ton är kompis med Judith.

Jag: Varför undrar du det?

Sixten: De skulle ju passa bra ihop.

Jag: .... Ja… jo…… (???)

 

Någon timme senare. 

Jag (skriker typ): OAAAAAAA.

Sixten: Vaddå.

Jag: NU kom jag på varför du tycker Ton och Judith passar bra ihop. Det är för att du tänker LJUDith och TON. Det är ju samma sak!!!

Sixten: Ja..

  1. Man känner sig lagom fiffig när de ”utsmartar” en.
    Jag fick en uppsträckning av 4åringen igår… Pappa nattar, kommer ner o säg att går du upp o säger godnatt.
    Vi börjar prata (något vi inte är bortskämda med att göra med en 3åring, 4åring o en 10 åring hemma)
    Mitt i snacket uppenbarar sig 4åringen i dörröppningen.
    -jaha hur går det med den här läggningen egentligen !? Pappa glömde du säga till eller är det mamma som falerat??
    Vi vuxna regregerar till barnnivå o börjar skylla på varandra innan jag med slokande huvud lommar efter 4åringen.
    sa jag vi är 40år vi som ska föreställa föräldrar 😂😂
    MC

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Det är JAG som orsakat det jobbigaste med att vara förälder

 

cached-images.btdmtech-2

Ända sedan Sixten kom har jag undrat var hans vildhet kommer ifrån. Han är lätt det vildaste barnet jag någonsin sett, även om han har lugnat ner sig betydligt senaste åren.

Linus var ”inte vildare än vanliga” enligt hans förfäder, och jag var en lugn flicka enligt mina föräldrar. VARIFRÅN KOMMER DÅ VILDHETEN? Jag kan eventuellt ha svaret.

Det KAN ju vara så att föräldrar inte alls minns hur saker faktiskt var. De verkar ha ganska selektivt minne. Och minns bara hur lätt och underbart allt var. Det är ju himla fint, men lite missvisande.

Mamma sa till exempel, när Sixten skrek så mycket som nyfödd och jag ville veta hur jag var som bebis, att jag ALDRIG skrek. Jag var så lugn och tyst så. Sedan läste jag min ”Mitt första år”-bok och såg att jag gallskrek varje kväll mellan 18 och 23 i flera månader. Severe kolik ju.

Att jag var ”jättelugn” som äldre barn behöver alltså inte heller stämma.

Jag tror ju fortfarande att jag var det. Jag minns mig själv som lugn och blyg.

MEN. Anledningen till att jag inte kan UTESLUTA att det är jag som är genkällan till Sixtens vildhet (som jag för övrigt är väldigt stolt över trots allt) är att det finns några saker från min barndom som talar emot lugnet:

  1. Jag hoppade ner från garagetaket för att jag ville bryta benet. Lugna barn gör väl inte så?
  2. Jag kallades Loppan för att jag alltid hoppade. Hoppar man så mycket att man får ett smeknamn pga hopp är man väl inte lugn?
  3. Jag hade ibland HELA benen täckta av sår och blåmärken. Minns inget om hur jag fick dem men det måste ju ha funnits anledningar.
  4. En gång flög jag ner på ett staket. Jag minns INGET förutom sekunden innan jag landade på staketet. Och smärtan. Men jag vet inte varifrån jag flög eller hur högt upp jag kom ifrån. Men flyger verkligen lugna barn ner på staket bara så där? Jag vet inte. 

Jag vet bara att det KAN finnas en förklaring här.

 

cached-images.btdmtech-3

LOADING..

När du har ägglossning och VERKLIGEN vill bli gravid

 

Gjorde en film på jobbet (mama) om några olika saker man gör när man vill bli gravid och har ägglossning.

 

Eventuellt inte alla gör detta. Men det är i alla fall jättebra tips om du vill bli gravid. Speciellt nummer 3.

LOADING..

Bloggfrukost och fotbollsmatch

I morse var jag på bloggfrukost med mamagänget, på Gast. Jag och min hand.

Img 1287.jpg

 

 

Sen jobbade jag och då togs inga bilder.

Sen var det sista träningen för Sixtens fotbollslag. Match föräldrar mot barn plus tränarna. Barnen och tränarna vann och Sixten gjorde flest mål. När det stod 7-2 till barnen hade Sixten gjort 5 av målen.

Jag var så stolt att det pirrade i fötterna. Det gör det när jag är höjdrädd och tydligen när jag är stolt över Sixten. Tog dock inga bilder som inte innehåller tusen andra barn.

Img 1309.jpg

 

Img 1306.jpg

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Krönika: Det absolut bästa lifehacket om du är en väldigt trött mamma

 

Knivlisa 2 5bb2644a2d087

 

För typ ett år sedan flyttade min frisör. För att någon ska bli ”min” frisör krävs att hen:

1. Kan slinga mitt hår någorlunda.

2. Är billig.

3. Inte kallpratar extremt mycket.

Till att börja med: Jag TYCKER att duktiga frisörer förtjänar pengar.

Jag förstår att vissa tar 3000 kr för att slinga håret, MEN jag är inte intresserad av den sortens hår. Dels för att jag alltid har hatt, dels för att jag är för snål som människa.

Jag vill bara att håret ska se OK ut.

Man kan tro att det är något alla frisörer kan fixa, men det har varit lite sisådär med det.

Jag chansar alltid hos kvartersfrisören.

En gång slets en massa hår av när frisören drog av hättan (jag visste inte ens att folk slingade med hätta, det känns ju väldigt 80). Jag pekade på det synliga resultatet (det osynliga var smärtan):

En remsa med två centimeter långt hår som gick som ett staket längs mittbenan. Då sa hon att det var amningshåret som vuxit ut. Lol. Det var två år sedan jag slutade amma.

Håret har dessutom blekts tvärrandigt ett par gånger, så att jag såg ut som en lemursvans, och jag fick en klänning förstörd av orange färg. Jag som aldrig ens haft oranget hår.

Det som är så märkligt är att jag ändå alltid går tillbaka till samma frisör.

Under mitt senaste besök, hos den hårdhänta med mittbenestaketet, råkade hon tappa väteperoxid på mitt ögonlock.

Det var egentligen ingen fara. Visst, jag hade kunnat bli blind, men nu blev jag inte det.

Frisören blev förskräckt och bad om ursäkt. Jag sa att det är sånt som händer. När man förväxlar sin arm med en vattenspridare, ville jag tillägga men lät bli eftersom man är i sådan beroendeställning hos frisörer. Med mängden väteperoxid de har inom räckhåll kan de säkert bygga en liten bomb om de blir förnärmade.

Hon fortsatte:

”Nu får du en extra hårinpackning för att jag klantade mig så”.

Och då kom jag på det. Samma sak har hänt varje gång någon av frisörerna klantat sig. Jag får en massa extratid med frisören i gengäld. Och det gör ju allt så värt! Vem bryr sig om perfekt hår när man i stället kan få tid i en stol och att någon tar på ens hår? HUR kan inte fler ha fattat det?

Det kan till och med vara så att jag suktar så mycket efter att bli omhändertagen att jag väljer den frisör som tar längst tid på sig. Och som gör mest fel som behöver åtgärdas. Som oroar sig för ens välbefinnande och ögonlock (även om det var hon själv som orsakade anledningen till oro). Som låter blekningen sitta för länge, som måste slinga om ett parti som glömdes, som ger mig hårbottensmassage pga dåligt samvete, som ger mig en flaska schampo som tröst.

Dyra frisörer förstår inte vad det handlar om. De är alldeles för snabba och skickliga. Det som är allra mest värdefullt med att gå till frisör är ju att tvingas sitta stilla, om så med väteperoxid på ögonlocket.

På erbjudandet om extra hårinpackning svarade jag: ”Ja, om DET är vad jag får som kompensation får du tappa så mycket blekmedel du vill på mig nästa gång.”

Hon skrattade och sa: ”Du är inte den enda mamman som gillar att gå till mig. Jag vet hur ni ska tas om hand. Vill du jag ska locka ditt hår också så att du får sitta här längre? Jag har ingen kund efter dig. Vill du ha en till kaffe?”

ÄLSKLING!

Mitt bästa lifehack: Gå till en billig frisör som VET hur vi mammor ska tas.

Tidigare publicerad i tidningen mama

172688 10150416479740646 2033328 o

Omotiverad bild på mig som Lady Gaga. Foto: Fanny Lidhström.

  1. Ett annat bra hack för att överleva dagar är min lek ”gömma nyckel”.
    Leken går ut på att man gömmer en nyckel någonstans, sen lägger man sig i soffan och så får barn leta. Man får bara ge ledtrådar så som ”nu blir det varmare! Nej kallt!” och sen får de fråga: fågel, fisk eller mitt i mellan.

    OBSERVERA! Och det här är det viktigaste!
    För att det ska vara ett lifehack så måste det ju ta tid. Därav placerar man givetvis inte ut någon nyckel första 20min (man kan genom soffliggande peppa igång dom något helt otroligt ibland), när man sedan märker att de börjar ledsna så smyger man ut en nyckel. På det viset upprätthåller man lusten till leken också. Geni!

    Fan vad jag ÄLSKAR mig själv för att jag kommit på den!! Bästa när man själv är sjuk och inte kan gå ut och rasta de små liven! 👍🏻

  2. Första gången jag gick till frisören (en såndär dyr och sjukt duktig) efter att barn nr 2 fötts sa hon att jag skulle få en extra lång hårbottensmassage: ”För det är du värd som nybliven tvåbarnsmamma!”.
    Jag höll på att börja gråta av tacksamhet (kan ha varit amningshormoner som spökade). Hon har inga barn men förstod preciiiiis vad jag behövde. älskade människa!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Harry och hans kompis planerar framtiden

Harry: Tänk vad många beyblades vi kommer ha när vi är 18 år.

Harrys kompis: Mmm. Men det tråkiga är att vi kommer inte leka med beyblades när vi är 18 år.

Harry: Kommer vi inte?

Kompis: Nej för då är vi vuxna. Vuxna gör inte roliga saker.

Harry: Vad tråkigt för oss.

Jag: Men hallå JAG är ju vuxen, jag gör massa roliga saker.

Harry: Vaddå.

Jag: (gör spontan dans och hoppar och sjunger opera och skuttar på bordet. Sånt där som man brukar.)

Harry: Det där är inte kul som beyblades.

Img 0996.jpg

  1. Men HERREGUD vad stor Harry har blivit! och sixten! Känns helt sjukt, kommer ihåg när de var bebisar! Och när du var gravid, och innan bröllopet, och när du bloggade på blogg.se. Följde dig när jag var yngre och nu är jag 19 år, och tycker fortfarande att du är den coolaste! Nu när jag reser runt och tar bilder så tar jag och mina kompisar ibland hoppbilder, inspirerat av dig! Ville bara säga det haha, ha det bra!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Världens bästa idé. Inte, men ändå omtänksamt.

Img 1248.jpg

I morse (alltså i ottan, inte när vi var i skogen.)

Sixten: Jag tar iPaden.

Jag: Ok, men bara så du vet så kommer Harry ut från toaletten snart och han kommer vilja titta med dig.

Sixten: Men jag ska spela.

Jag: Ja, men ni får samsas.

Sixten: Nej för jag har redan tänkt på det. Kolla jag har gjort en stressboll till honom av en ballong med ris i. Han kan klämma på den när jag spelar så att det går lättare för honom.

Img 1253.jpg

 

  1. Stressboll?! Vad har du lärt dina barn egentligen?

    Jag gav mina varsin iPad så att jag inte skulle behöva någon stressboll.😉

      1. Youtube lär även mina barn konstiga saker. När min äldsta var runt två så var barnkanalen hans enda källa till osanktionerad kunskap. Helt plötsligt hade han ändå koll på massa amerikanska grejer som jag inte visste om som barn i en socialiststat. Han krävde lemonad och munkar! Jag borde ha tagit bort alla skärmar där och då.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Skämt folk inte skrattade tillräckligt åt

Harry tittar på kabelbitar.

Harry; Vad är det inuti plasten?

Jag: Det är små tunnare trådar som leder ström.

Harry: Jaha.

Jag: Om du någon gång ser att plasten är borta på kabeln och andra änden sitter i eluttaget får man absolut inte ta där.

Harry: Varför då?

Jag: Då får man ström i sig. Då blir det en el-ände.

Harry: Mhm.

Omotiverad bild på mig i sanddynerna.

LOADING..

Sixten beskyddar Harry på skolgården och jag smyggråter

Det finns just nu inget jag njuter mer av än att se Sixten och Harry spela fotboll eller bandy med Sixtens klasskompisar.

Sixten blir plötsligt väldigt beskyddande och säger:

”Nu är Harry med, mot honom måste ni vara lite lugnare.”

”På mig får ni skjuta hur hårt ni vill, men skjut snällt när Harry står i mål”

”Nu tyckte jag du sköt lite väl hårt, tänk på att han är mindre.”

”Bravo Harry, du är ju väldigt väldigt bra.”

(Går fram och skrattviskar: ”Du är bättre än många som är större”)

”Bra pass! Vilket teamwork Harry”

Harry är så stolt att han ser ut som lycklighet rakt igenom. Han säger ofta ”Tänk att Sixten är MIN storebror.”❤️

LOADING..

Rosa äppelmos – bästa tipset till lata som även har massa äpplen

Ganska otippad sak kommer nu.

Alla som hatar äpplen och äppelträd, läs inte detta. Det kommer bara komma ett äppeltips.

Img 1053 1.jpg

Mitt vanligaste IRL-tips just nu har nämligen med äpplen att göra.

Jag tipsar VARJE dag om det. Alla säger TAAACK DU HAR RÄDDAT MITT LIV. Ni kanske redan vet detta, men där jag bor finns bara massa utflyttade clueless stockholmare som jag.

Bästa tipset:

Alla som har jättemånga röda äpplen i trädgården, gör ROSA ÄPPELMOS.

Det finns inget jobbigare än att skala äpplen, och det behöver man inte göra.

Man skär bara bort kärnhuset, sen stoppar man allt i en kastrull, her i en dl vatten, kokar tills äpplena är mjuka, her i socker efter behag (behöver inte vara så mycket, några dl, kokar lite till och kör allt med en stavmixer.

Smaksätt med kanel eller ingefära eller både och. Låt ingefäran koka med (den får man dock skala).

Sen fryser man in i plastpåsar och plattar till dem så att det inte tar så mycket plats i frysen.

9a307c4c 604c 46a2 8e91 d05bc84996bc.jpg

rosa äpplen

äppelmos med skal 2

 

Tråkigt att avsluta med denna bild. Ser exakt ut som en moderkaka i plastpåse. Eller köttfärs. Men nu blev det så.

äppelmos med skal

LOADING..

Samtal på taekwondon

 

På taekwondon.

Tränare: Vad har ni ätit till frukost?

Barn: Macka med ägg och kaviar.

Sixten: Havregrynsgröt med äppelmos.

Harry: Havregrynsgröt med äppelmos.

Sixten: Vi har ätit samma för vi är tvi…. eller… vi är bröder.

HAH!

Så nöjd mamma. De betraktar sig själva som tvillingar.

Img 0733.jpg

Nästa projekt är att få dem att tro att jag är en av dem. Att vi är trillingar.

0e277672 2c7c 4d24 a078 2b12eb2426d4.jpg

LOADING..

Dagens största föräldraFAIL

Barnen leker med beyblades med kompis.

Kompis: VA, det står att det här är från 8 år. Vi får egentligen inte spela.

Jag: Haha ja jag såg också det när jag köpte den, men jag köpte den ändå.

Harry (skriker): VAAAAAAAAA.

Jag: (Kommer på vad jag precis har sagt) NEEEEEJ.

Harry: Köpte DUUUUU den?

Jag: NEEEEJ. Eller JO. Eller.

säkert 15 sekunders betänketid och total chocktystnad när jag på riktigt såg ut så här och Harry med:

D3a224ba b93b 4951 917c 6ef27762435d.jpg

Eller ja, så här fast chockad, inte fejkchockad.

Jag: Alltså…

Harry: Det var ju TOMTEN som köpte den.

Jag: …. Nej…

Harry: …..???????

Jag: Öööööööh… Tomten ville att det skulle bli exakt den ni ville ha, så han bad mig faktiskt köpa den eftersom det var viktigt att det blev rätt.

Harry: Så du har TRÄFFAT tomten?

Jag: Ja det kan man säga..

Harry: Vad coolt!

PJO. Svettigt.

Jag trodde liksom att det där med vetskapen om att tomten inte finns är något man växer in i. Inte att det ska bli en himla brutal KÄFTSMÄLL. Jag var INTE redo att ge honom den nu. Tydligen.

Jag gör det dock inte lättare för mig. Stackarn kommer ju tycka att jag ljugit hela hans barndom när han väl får käftsmällen.

Img 0974.jpg

  1. Hos oss är det bara julklapparna i strumpan som kommer från tomten.. Annars är vi vuxna tomtens medhjälpare (är ju inte rimligt att han fixar alla paket själv liksom..) och sen kan det vara den riktiga tomten eller en medhjälpare som kommer på julaftonskvällen.. Men alla är ju en sorts tomte… Blablabla svammel.. Typ logiskt…

  2. Insåg precis när jag läste ditt underbara inlägg att vi under pojkens 5 år lagt fram kakor till tomten men alla paket som dyker upp på julafton är från mamma och pappa…..😳 undrar när han kommer lista ut det ologiska i det…. 🤫🤣😂

  3. Thanks a bunch for sharing this ԝith aall people yoս
    really understand ѡһat уⲟu’re talking approхimately!
    Bookmarked. Ꮲlease aⅼѕo discuss with my website =).

    Ꮤe wilⅼ һave a link tradе arrangement among us

  4. EXAKT samma sak hände mig för ett par dagar sedan! En stressig morgon och dotterns gympapåse skulle packas. Hon börjar prata om hur häftigt det var att hon fått en rosa gympapåse med både hennes namn OCH en enhörning på som hon ju älskar i julklapp och jag ba- ”ja men pappa och jag kunde välja på nätet vilket tryck det skulle va, så himla smart va?” *Världen fryser till is* Dottern: ”Mamma. Hur. Menar. Du. Nu? Det var ju TOMTEN som gav den till mig?!?! ELLER?!” Hjälp! 😱 ”Ojvadbråttomvificknugummankomviskyndarosstillskolanheheheharkelhum!”

      1. Haha! Jag började svamla något om att ibland samarbetar vi med tomten så att ni barn ska få något ni verkligen önskar och att tomten har stenkoll på vad som händer på nätet (I wish! Tänk om tomten kunde träda in i lite olika nätforum och ba: Stopp! Annars inga julklappar!) Iaf så fick vi bråttom till skolan så vi hann inte älta det riktigt tack å lov. Får se om hon ber mig förklara igen! 🤣

  5. Var i affären med min fyraåring förra julen och plockade åt mig en rulle omslagspapper och råkade säga att det var till julklapparna. Varpå han storögt utbrast ”Slår inte tomten in julklapparna själv!?”
    Kom inte på någon bra förklaring, så jag sa bara ”jo just det” och ställde tillbaka rullen.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..