Gladkroppen försvann

I morse.

Jag: Jag kommer och hämtar efter lunch i dag!

Harry: Neeeeeej.

Jag: Meeen.

Sixten: Oj där försvann gladkroppen.

Jag: Haha VA!?

Sixten: Du sitter ju bredvid mig. Jag kände din kropp. Gladet åkte ut ur den.

Gladkroppen! Gladet! Geni!

LOADING..

Äntligen kryckor

Jag har otroliga grannar, det har jag sagt va. Igår sprang vi i Åda nära Trosa.

TILLS jag stukade foten.

Det var sån sjuk smärta. Sjuk av anledningen att jag fick något slags hormonpåslag som var jätteskönt samtidigt som det gjorde asont. Som något slags morfin som utsöndrades i kroppen.

Jag KAN ha ramlat på en spruta knark men jag borde ju ha märkt det i så fall.

I dag gick jag till vårdcentralen och fick kryckor! Äntligen kryckor. Hela livet har jag velat haft det. Hoppade ju trots allt från garagetak när jag var barn, för att bryta benet. Misslyckades.

Fick släpa benet sista kilometerna.

LOADING..

Bad mom

Sixten klämde sin tumme i en dörr. När vi skulle sova och han fortfarande hade ont:

Jag: Hur känns det?

Sixten: Det känns som om ett hus är byggt på tummen.

Jag: Åh vad bra du är på att uttrycka dig mitt i allt.

Sixten: Det känns som om mitt hjärta slår i nageln. Som att det är världens enda plats.

Jag: Ååååååh jag dör vad fint!

Sixten: Men sluta ge mig BERÖM när jag har så ont!

LOADING..