Jag är sjukt chill inför förlossningen, vad gäller själva smärtupplevelsen. Nu har jag kommit på varför. Det är för att jag lever i förnekelse. Jag drog slutsatsen efter en djupanalys av min och Linus senaste konversation:
Linus: Så du trodde att det satte igång förut i dag?
Jag: Mm.. Men det gör ju aldrig det.
Linus: Näe..
Jag: Och jag börjar tycka att det är skönt.
Linus: Vad är skönt.
Jag: Att slippa föda.
Linus: Men alltså… Du kommer ju behöva föda.
Jag: Tror du.
Linus: Eh mm. Ska du inte gå ut en sväng och gå, det sätter säkert fart på det.
Jag: Nejje!
Linus: Varför då?
Jag: Jag sa ju det. Det är ju skönare att inte föda.
Linus: Men är det inte skönt att få det gjort?
Jag: Nej. Det tycker jag inte. Det är bra så här.
