Samtal med Sixten

 

Sixten har ärvt en ascool jacka som gör att han ser ut som en ungdom. I dag gick han och jag på promenad i skogen och det kändes som att jag gick med en tonåring. Vi hade en jättevuxen konversation också.

 

Sixten: Mamma jag sparkar på stenarna.

Jag: Ja, du sparkar på stenarna så att dom flyger jättejättelångt och sen landar dom SUPERSNABBT.

Sixten: .. Stenarna SLÅR SIG!

Jag: Tror du? Ja, det kanske de gör, vi kan ju fråga dem. HEJ STENARNA! Slog ni er?

Stenar (eller typ jag): Nej, bara liiite.

Sixten (till en sten, vi kan kalla den Sten): Såja lilla gubben vi ska sätta plåster på dig.

Jag: Åh ja vad fint.

Sixten: Jag ska krama er också. (kramar på typ 5 olika ställen så att alla stenar ska få lite kram.)

 

 

  1. Men lilla hjärtat vad söt!!! Vill typ gråta lite men biter ihop så inte min man tycker jag är så töntig (som jag är! ). Vad ÄR det med dessa mammahormoner??? Kan böla för vad som helst! Hundvalpar, fint väder, blommor, fina skor…you name it! Bah!

    1. åååå haha, jag är så likadan fortfarande.

  2. Mella skriver:

    Åh :’) Älskar kontrasten mellan en ungdomlig jacka och att krama stenar.

  3. Lina skriver:

    Hihi, SÅ sött! Himla tuff jacka också, förstår att han ser ”ungdomlig” ut i den. 😉

  4. Sixten är SÅ empatisk för sin ålder. jag tänker även på när han ville att du skulle trösta den lilla flickan i tavlan/fotografiet, det är så fint.

    1. Ja han ÄR så underbar! Haha, om man nu får säga så om sitt eget barn. Eller man SKA väl det. Jag tänker ganska ofta på den där gången med fotot och blir rörd varje gång. Det hände i en lekpark nyligen också, en lite unge började gråta och Sixten bad mig lyfta upp honom. Vilket jag inte gjorde för mamman stod bredvid hehe.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

LOADING..