7 fördomar om hur det är att vabba

Myz och gos hela dagarna med glass och film? HAH! Skulle inte tro det.

 

”Jag orkar inte, femte vabbdagen och ingen bättring i sikte. Längtar till jobbet.”

En Facebook-status jag minns från typ 2011. Jag skrattade högt åt den eftersom den så uppenbara innebörden var: ”Jag får betalt för popcorn, movies och läsk 24/7, men jag har kollegor på fejan så kan inte go official i mitt vältrande.”

Att vabba verkade ju vara en av mänsklighetens skönaste aktiviteter, i klass med oljemassage till ljudet av havsbris. Jag ville i princip skaffa barn FÖR att kunna vabba, men jag såg framför mig dramatiska
äktenskapsbråk om vem som skulle få vara hemma och äta glass och titta på Alfons Åberg (MYZ).

Två barn senare är verkligheten ikapp mig. Mina barn är helt klart gulligast i universum. Med det sagt, bugar jag mig i ödmjukhet inför statusskribenten. Jag hade en del fördomar om att vara hemma med sjuka barn.

Fördom 1: Man behöver inte leka HELA tiden. Sjuka tvååringar aktiverar sig själva.
Verklighet: Om man kallar stoppa korv i lillebrors öra för aktivitet, så ja.

Fördom 2: Bebisar sover nonstop. Varför skulle det annars heta ”sleeping like a baby”.
Verklighet: Bebisen ammar 12 gånger per natt och är ledsen hela dagen men somnar lagom till att pappan kommer hem. Han säger ”Åh, vad lugnt det är” vilket i sig är kontraproduktivt om man nu gillar lugn. Mamman blir nämligen sur.

Fördom 3: Föräldrar har byggt upp sitt immunförsvar. De blir inte sjuka.
Verklighet: Mamman har så ont i halsen att om hon tvingas välja mellan att svälja sitt saliv och att amputera båda brösten skulle hon få beslutsångest.

Fördom 4: Man kan alltid få komma i väg på kvällen och träffa kompisar. I alla fall på lördagskvällar.
Verklighet: Kompisarna heter Piffis och Kanin och bor i ett Brio-tåg.

Fördom 5: Det är ju bara förkylningar, aldrig något oroväckande.
Verklighet: Bebisen får RS och bakterieinfektion samtidigt. På frågan om bebisar kan dö av det (ja, kanske lite väl orolig mamma men nu är det inte det vi fokuserar på) svarar läkaren ”Nej, det är väldigt liten risk”. Ska det vara ett lugnande besked? Det är även väldigt liten risk att mamman lämnar toadörren öppen samtidigt som hennes man glömt stänga ytterdörren OCH spegeldörren i hallen står i en vinkel som gör att trapphusgrannarna ser när mamman sitter och bajsar, men DET HÄNDER JU LIKVÄL.

Fördom 6: Den som är hemma unnar självklart den andra fritidsaktiviteter efter jobbet.
Verklighet: Mmm… Det KAN också vara så att den som är hemma råkar använda den andras tandborste så att hen råkar bli sjuk och stannar hemma från jobbet och hjälper till. Jättesvårt att veta vilket, 50/50 kan man anta.

Fördom 7: Man är två vuxna som turas om att badda feberpannor, torka snorfloder och trösta på kvällar, nätter och helger.
Verklighet: Man är ingen vuxen. Pappan ligger plötsligt däckad i en veckas halsfluss och 40 graders feber (OBS! Mamman råkade inte ens använda tandborsten!) och mamman somnar i soffan. Hela tiden.

Det positiva är att det inte behövs mycket trevligt för att man ska bli överlycklig. Default ligger liksom på att bada i snor. Plötsligt kommer ögonblicket jag längtat så efter, vi sitter hela familjen och kollar på Alfons! Tills pappan måste gå i väg på någon ”massage till ljudet av havsbris”. Förlåt, jobbet. Det är lätt att blanda ihop, det är ju nästan exakt samma sak.

 

Publicerad i mama nr 6 2014 (Jag skriver fortfarande i varje nummer så köp tidningen om ni vill götta mer i andras elände)

 

 

 

  1. Ja, som ensamstående och med sonen på i princip heltid är det inte kul ekonomiskt eller ur hälsosynpunkt. Men man får det att gå ihop. Än så länge har det bara varit en natt jag behövt lämna iväg sonen till mormor för jag varit för sjuk för att ta hand om honom. Han är 2 år. Men pappan lämnar honom hos mig så fort han har minsta förkylning, för att inte tala om de flertalet gånger han dragit på sig magsjuka. Eller när han behöver vara ”ledig” från sin son.

    Så man har dåligt samvete för att man är på jobbet när sonen är sjuk (måste ju för att kunna betala hyran) men man har oxå dåligt samvete för att man alltid är den som är hemma när han är sjuk. (pappan anser att han inte har råd att vabba) blivit lite bättre nu men fortfarande 90% jag som har honom.

  2. Förstår dig FatLady, själv har jag barn men min verklighet ser helt annorlunda ut vilket jag är väldigt glad för. Om folk med barn lever så här kan jag inget annat att tycka synd om dem.

  3. Lina: Jag har barn och det är så skönt eftersom jag avskyr dessa kommentarer ”Du kommer förstå när du får barn”.

    Hoppas ditt barn krya på sig!

  4. så sant!! Men som ensamstående får man liksom i te bli sjuk själv!! När barner är friskt MÅSTE man jobba för att få ihop ekonomin! Vet i te hur många ggr jag har gått till jobbet förkyld, med diarré eller halsfluss just för att jag precis varit hemma med barn och absolut inte har råd med karensdag och att förlora en viss % varje dag… Nu hoppas jag bara att det inte är dina barns förskola jag arbetar på 😛

    1. Det här är så fel.. du går till jobbet för att du måste rent ekonomiskt. Du smittar andra och fler människor måste vara hemma pga dig. Alltså, karensdag borde man inte öht ha när man jobbar inom barnomsorgen. Det skulle gynna alla om pedagoger höll sig hemma när de var sjuka.

      Nåväl, hoppas att du förstår att jag inte försöker döma dig! Jag mest reflekterar över detta alltför ofta när jag lämnar min treåring i armarna på hans hostiga fröken, eller när någon på mitt jobb snorandes och hostandes prestigefyllt babblar om att ”jag har minsann inte haft en enda sjukdag sedan 1998”… Och det är människor som har råd med karens.

      1. Emily – Jag kan hålla med. Karensdagen KAN vara ett riktigt aber. Nu är jag lyckligt skattad så som både har råd med en karensdag och dessutom kan gå till jobbet förutsatt att jag är frisk nog för att köra 40 min med bil, då jag kan välja att hålla mig för mig själv på kontoret om så behövs och inte andas ner folk med bakterier.

        Men det fanns en tid när jag inte heller kunde ha plats för karensen rent ekonomiskt, en låginkomsttagare + en föräldraledig med SGI grundad på CSN.. Yeyyy. Då spelade det ingen roll hur sjuk jag var… Jag var tvungen.
        Så jag förstår folk som går till jobbet ändå.

        I Norge har de ingen karensdag. Där har de dock problem pga det, folk blir sjuka på måndagar och fredagar där mamma jobbar, men nästan aldrig på en tisdag-torsdag… Så ska vi ha karensfrihet behöver vi ett annat system som ändå kommer åt fusket.

        Och apropå att karensdagen inte borde finnas bland barnomsorgen. Detsamma gäller ju sjukvården.
        Men ett annat problem är den ibland lite märkliga lojaliteten mot kollegorna på arbetsplatser med personalbrist. Folk stannar inte hemma för att de vet att det inte finns någon annan som kan hoppa in och hjälpa till, så de åker till jobbet för att det inte ska bli för stor arbetsbelastning på kollegorna.

  5. Sara: Av din kommentar att dömma så låter det som att du inte har barn.

    Mitt lilla barn fick tex stanna hemma från förskolan nu i dagarna för att han var rosslig och hängig på eftermiddagen när vi hämtade honom. Åkte till vårdcentralen och det visade sig att han hade förkylningsastma och dubbel öroninflammation. Pedagogerna på förskolan blev lika förvånade som jag så

  6. Men om barnet vill leka hela tiden och ska aktiveras , hur sjuk är hen då?

    Gräset är grönare… Jobbar man så vill man vara hemma och är man hemma vill man jobba. Människan är aldrig nöjd. :-/

    F. Ö bra blogg!

  7. Man ber en stilla bön om att det inte ska komma ut både uppifrån och nerifrån samtidigt som man måste hålla barnet över badkaret för att kräkset inte ska landa på ytor som är svårstädade. Sen ringer man sin mamma…

  8. Jag bara älskar inlägg som detta som får mig att aldrig funderar på om jag ska skaffa barn. Att det finns underbara stunder tvivlar jag absolut inte på, men jag lever hellre ett liv där 90% av tiden är underbar än tvärtom där man försöker få de där underbara 10% att väga upp den 90% jobbiga tiden.
    Never! I say NEVER!

  9. Åh ja!
    Jag nästan gråter av igenkänning.
    Jag vabbade förra veckan, och kände mig som en martyr när min sambo tränade efter jobbet, längtade ut, längtade till jobbet. På lördag var ungen bättre, men jag förkyld istället. Vi åkte till Leklandet så barnet fick leka. Det fick hon ja, OCH hon fick kräksjukan. Vi sov i skift och var SÅ tacksamma att vi är två vuxna, och ingen av oss mer än förkyld. Herregud – ensamstående med kräksjuka OCH kräksjukt barn?!? Vad gör man då?!?

      1. Inte ensamstående, men maken kom på den briljanta idén om att vi magsjuka kunde sova ihop (jag och stora barnet). Så skulle han och de andra spädbarnet hålla sig friska. Vid minsta rörelser kastar man sig efter den lilla hinken för att om möjligt slippa byta sängkläderna. När barnet börjar spy så hämtar man den stora hinken till sig själv. När barnet är klar så är jag igång för fullt. Barnet tittar på mig lite medlidande och lägger sig ner och sommar till ljudet av mamma och strykningar på ryggen. Sedan tömma hinkar lägga sig och sedan upp och amma bebis i andra rummet och sedan hämta hinkar igen. Det är en natt jag inte kommer glömma!

  10. Du skriver FANTASTISKT!!! Måste bara skriva det. Helt fantastiskt.

    Moment to remember från denna veckans VAB: Blir så glad över att de verkar vara på bättringsvägen så när jag blir matad med vad jag tror är macka men samtidigt som jag får maten i munnen hör ”kråka” så känns det ändå helt överkomligt.

  11. Om kräksjukan från H E L L slår till och plågar dotter ( och i viss mån mamma) i fem dagar just när pappa är på jobbresa kan man ge sig på att alla är pigga o glada (nåja) när pappan kommer hem igen. ”Det verkar ju inte så farligt” är INTE den smartaste kommentaren på jorden i det läget… Som tur är var detta för ett par år sedan – peppar, peppar, tar i allt trä jag kan för att vi ALDRIG NÅGONSIN ska få in virus av den dimensionen igen!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..