ANNONS

Frågor och svar

/
 Jag fick några frågor att svara på, av Josefin Knave.
Gammal gif.
Var det som du trodde att bli förälder? 

Nej. Eller jag funderade egentligen inte så mycket på hur det skulle bli. Men jag minns att jag trodde att jag skulle bli den chillaste mamman EVER. Innan jag var gravid läste jag om en mamma som åkte ifrån sin sexmånaders bebis och drog på semester själv. Jag tänkte ”SÅN kommer jag också bli om jag får barn, så himla cool, mår mamman bra mår barnet bra och jag mår bra om jag får resa och träffa nya folk och kulturer, for the rest of my life. Barnet får väl haka på om hen vill (vilket jag föreställde mig var asenkelt, gullig tyst baby på solbränd höft. Jag hade också en bild av att jag alltid skulle ta med bebisar på konserter och festivaler. HAH. Never happened)”. Var säker på att jag i megastor utsträckning skulle promota egentid och vikten av att inte tappa bort sig själv så att man inte har några intressen när barnen flyttar hemifrån.

Så blev det inte riktigt. För det första så blev jag plötsligt bekväm och rutingillande (DOCK ska sägas att jag flög själv med Sixten till Frankrike och TÄLTADE när han var fyra månader, jag tar alltid upp det som försvar när folk antyder att jag blivit boring), och för det andra så blev barnen mitt största intresse. Det låter ju inte så Festival-mama men jag VILL typ inte vara ifrån dem. I alla fall inte för länge.
Jag håller med pre-child-me om allt det där med att det är viktigt med egna intressen och att vara med kompisar utan att barnen är med, och det ÄR ju jättekul, MEN jag saknar alltid barnen mycket mer än vad jag skulle ha förutspått. Jag kanske blir en typisk sån som inte har något liv när barnen flyttar. MEEN DÅ HAR JAG BLOGGEN.
Sixten och jag i Frankrike.
 
Vad tror du andra föräldrar stör sig på mest hos dig? 
Att jag ammar Harry. HAHA. Jag gör det bara morgon och kväll så ingen obehörig ser det ens längre, det är mest det FAKTUM att jag ammar honom så länge som vissa stör sig på. Jag blir inte ledsen av det, men jag fattar inte hur folk kan störa sig på saker som inte bekommer dem.
Det jag också märkt ett par gånger är att andra tycker jag är slapp vad gäller tillsägningar. Sixten och Harry är högljudda och kutar alltid runt. Antingen bråkar de högljutt eller så leker de högljutt. Folk kan tycka att både jag och Linus har dålig pli på dem. MEN. Vi är hyfsat ”bra” på att säga till när de bråkar, skulle vi dessutom säga till när de har kul ihop och typ skrikskrattar så skulle vi ju inte göra annat än att säga till. När de har kul tycker vi att det är härligt, men skrikskrattet är typ primalvrål i andras öron.
Vad stör dig mest hos andra föräldrar?
Det är väl egentligen vanligast på nätet, men pekpinnar angående hur andra lever sina liv med sina barn när ingen ens tar skada. ”Skada” är väl relativt, men vissa är relativt hysteriskt snabba med att döma.
Kände mig ganska festival-mama i de där byxorna ändå. VAR ÄR DE, så att jag kan lura fler.
4
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00