”Oh, vilken underbar karl”

xx-613x920

 

Den senaste veckan har jag träffat två nyblivna mammor som varit med om att folk förskräckt frågat ”men var har du BÄBISEN?”, när de begett sig ut på strapats från familjen. I båda fallen var bebisen med pappan, men på folkets ansiktsuttryck verkade det mycket troligare att mammorna glömt bebisen på tunnelbanan.

Några månader efter mitt första barns födelse gick jag till frisören. Det var efter kontorstid, men frisören tog ändå för givet att jag hade skaffat ”barnvakt”.

Efter mitt andra barns födelse tyckte en annan frisör att det var märkligt att jag lämnade bebisen med pappan när han bara var två månader. (Sedan fick jag bannor för att jag inte klippt håret på så länge. Hur ska du ha det frisören, tycker du att jag skulle ha lämnat barnstackarn ännu tidigare nu.)

Under nästa besök undrade frisören om barnet var hos min syster. Inte? Hos min mamma? Det var liksom lördag, men sistahandsalternativet var att han var med pappan.

Nu låter det som att det är ett generellt frisördrag. Det är det ju inte, men det var förutom polare bara frisörer jag träffade när jag inte kunde ha med en bebis. (Och en tandläkare, som trodde att bebisen självklart var i väntrummet). Mitt urval är ju ingen äkta sifoundersökning, men det verkar ju som att en betydande andel folk TYCKER att nyblivna mammor ska vara hemma AT ALL TIMES och på sin höjd brodera korsstygn om pappan är så SNÄLL att han tar bebisen? (Inget ont om korsstygn, jag älskar att brodera. Inte. Men jag vet massor av coola som gör det.)

Nyligen var jag på en kräftskiva. Min man och jag hade bestämt att jag skulle vara gung- skrik- och lekjour först medan han koncentrerade sig på kräftorna. När jag hade ätit två kräftor och han typ 22, gick han in med barnen så att jag skulle få käka. En annan pappa gjorde samma sak. Då börjar en i sällskapet HYLLA VÅRA FANTASTISKA MÄN som TAR BARNEN! Någon annan hakade på. Vilka otroliga pappor! Offrar kräftskivan. Offrar livet!

Man ba okej? Ska jag och mina två kräftskal bocka och buga eller?

Under min förstföddes första år var jag borta typ tio gånger utan honom för att gå på någon fest eller konsert. Det är ju inte speciellt mycket, ändå fick jag nästan alla gånger höra från bekanta hur BRA min man var som var hemma. VILKET KAP. Världens bästa fining-man!

Inte så troligt att någon av dem min man träffade sa till honom ”Åh vilken fantastisk fru du har som låter dig vara här i kväll och spela bordshockey, leka med transformers, halsa jäger och äta blodig stek” (eller vad nu killar gör) (obs JAG är fri från fördomar.)

Jag har egentligen inget emot att han blir kallad världens bästa fining-man. MEN. BARA OM JAG BLIR KALLAD VÄRLDENS BÄSTA FINING-FRU av folk HAN möter. Vilket en himla kräfta kan räkna ut aldrig har hänt.

Det är ju inte det att min man inte är fantastisk. Det är han (till och från, mehehe), men det är ju HEEELT irrelevant. Han är det ju INTE för att han gör något så självklart som att ta hand om sina barn. En man är inte fantastisk för att han äter kräftor och sedan låter sin fru äta kräftor. Så. Där har ni ett ordspråk ni kan brodera i korsstygn, ni som tycker tvärtom.

 

Detta är en krönika tidigare publicerad i tidningen MAMA (ett år sedan). (väldigt bra tidning där jag dessutom skriver krönikor varje månad så köp gärna!)

 

xIMG_4993-594x920

Bild från kvällen. Jag tänker för övrigt alltid på denna bild när jag ser den:

Anne-Hat-Ann-Hathaway

  1. Skrev just ett inlägg om föräldraledigheten i Frankrike. Den existerar inte och det är nÄstan alltid kvinnan som stannar de 3-4 mânaderna hemma efter födseln (!!!! jag vet….)
    Men när det kommer till att varva och vara barnvakt tas det som en självklarhet att pappan kan stanna och ta hand om sitt barn. Min man har utan att tveka gâtt och trÄffat sina kompisar efter jobbet men med samma sjÄlvklarhet att jag ocksâ gâr pâ fest eller shopping eller vad jag nu vill göra utan barn 🙂
    Lite förvânad över att det är sâ i sverige….
    jag blir hyllad av min man för mitt tâlamod och vilja att vara hemma med vâr son (1 âr) och han blir inte speciellt hyllad för att han dâ och dâ tar över – dock är jag TACKSAM för att min man inte är macho som mânga kan vara i Frakrike utan är rätt investerad i sin son…

  2. NoHen skriver:

    Min kvinna tar hand om barnen då jag har världens sämsta tålamod. Jag åker till jobbet och hon tar hand om barnen i hemmet. Min tjej njuter i fulla drag av den uppdelningen. Det är väldigt attraktivt med kvinnor som vill vara med sina barn. Jag passar inte riktigt runt mindre barn, äldre barn har jag lättare för.

  3. Anders skriver:

    Det är ju utmärkt med mammor som vågar lämna från sig sina barn några timmar eller till och med dagar under barnens första levnadsår. Däggdjur låter normalt sett mödrarna ta hand om avkomman men som man tycker jag det vore utmärkt om denna tradition morderniserades då modern inte längre är oumbärlig vid barnets sida på samma sätt och även fadern kan kosta på sig att vara hemma och mysa medan mamman fixar mat och försörjning till familjen…

  4. Danne skriver:

    Tjejen min har fått en del bannor när hon varit borta och lämnat ungarna med mig. En som kallade henne för dålig mamma pga hon lämnade ungarna med mig och åkte iväg på en kurs. Hon tyckte att tjejen skulle ha fixat en kvinnlig barnvakt

  5. Helén skriver:

    Herregud vad utvecklingen måste gått bakåt eller åtminstone stått still… Mina ”barn” är i 25-årsåldern ochvi delade ungefär 50/50, och jag känner inte igen att jag fick sådana kommentarer från jämnåriga. Lite från äldre personer, men jämnåriga var helt på samma linje. Vad har häntmed jämlikheten ??

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

LOADING..