ANNONS

Sorgligaste jag sett med flit

/

När jag var 14 läste jag Utvandrarna för första gången. När Kristinas och Karl-Oskars lilla dotter Anna dog av att ha ätit för mycket gröt, grät jag mig till sömns kanske en vecka. Det var typ den största sorgen jag upplevt. Och då hade jag ändå varit olyckligt kär i elva år äldre Bert-Ola i tre år.

I alla fall.
Nu innan vi skulle se Kristina från Duvemåla var jag SÅ orolig för min reaktion på Annas död. Hur dåligt skulle jag egentligen må? Jag hade inte behövt oroa mig, det var ju ganska självklart vad som skulle hända. Jag började gråta redan när de lagade gröten, ännu mer när Anna gick iväg.

Linus tyckte jag var ganska skum när jag genom tårarna fick fram ”Ho-hon s-ska g-gå ner med gröten och d-d-dö nu”.

Sen dog hon.

IMG_7020.JPG

Gammal gråtbild.

IMG_7024.JPG

6
4

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00