Begravningen!

Är på min mormors begravning i Jämtland. Vi tog barnbarnsfoto. Jag ansträngde mig för att inte blunda, och därför blundade jag ju för man blir besatt av ögon när man tänker så och då blir de så ansträngda att man måste blinka trippelt så mycket.


Barnbarnen sjöng på begravningen och jag och min syster hjälpte till att bära kistan. Väldigt sorgligt och fint, att bära ut kistan och sedan sänka ner den i jorden bredvid morfar.❤️❤️

Mycket fin dag ändå, efter middagen tittade vi på bildspel om mormor. Aka en av Sveriges första kvinnliga taxi-och lastbilschaufförer. Hennes taximössa finns på ett museum. Poppis tjej. 


Morfar såg en artikel om henne i tidningen och tänkte henne ska jag ha. Och så blev det.

Årets motorkvinna 1964.? 

Och massa bilder från Yemen men då dog batteriet.

Sixten och kusin Bobo.

  1. Jossan skriver:

    Alltså jag har ju hört en väldigt spännande sak om det där med hur länge sen man tycker att saker var sedan (logisk förklaring)! Tydligen så ”fastnar” man mentalt referenmässigt angående ålder när man är typ17 år… Dvs alla småsyskon till kompisar, småkusiner, grandmas och grandpas alltid kommer vara som du upplevde dem när Du var 17 år! Ex: träffar kompis småsyskon efter 10 år- blir chockad när denne ska börja högskolan för den referensen man har är att hen precis lärt sig cykla….. Likadant med världshändelser! Knasigt inlägg- men spännande tycker jag 🙂

  2. Tips ang blunda på kort!
    Du ska inte fokusera på att inte blika. Gör tvärtom, blunda! Sen när nån ska ta kortet då öppnar du ögonen. Har funkat för mig som förut bara blundade.

  3. Mia skriver:

    Att titta på bilder och tillsammans minnas hela den människa man just tagit farväl av är så härligt. När vi begravde min pappa för nästan två år sedan fick jag ett infall och plockade ut bilder ur hans och mammas fotoalbum och lade ut på bordet där vi åt soppa under minnesstunden. Det var en salig blandning av bilder: suddiga vardagsbilder, strikta bilder från högtider, bilder från hans ungdom och från hans vuxenliv. Det blev ett livligt samtal där alla pratade om minnen och vi kunde glömma sorgen över hans sista tid som dement och sjuk och i stället glädjas åt allt vi gjort med honom.

  4. Nina skriver:

    Beklagar sorgen. Men shit va cool din mormor verkade vara.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

LOADING..