7 bevis på att jag är en martyr

Här är de 7 martyrsaker jag vill skryta mest om just nu.

img_9973.jpg

 

– Du är en sån himla martyr!

Min barnfria kompis himlade med ögonen på ett sätt bara någon utan barn kan himla med ögonen när jag berättade om alla gånger jag hade varit uppe den senaste natten.

Jag svarade ”Eh ja?” och det blev lite konstig stämning. Hon sa det ju liksom som att det skulle vara något dåligt att vara martyr, vilket det ju inte är. Martyrer är ju hjältar om jag får be.

Problemet är att ska man vara martyr måste man vara det i smyg och lida i tysthet.

Och det blir ju jättekonstigt. Man gör ju samma saker, men man är bara beundransvärd martyr om man låtsas att handlingarna inte är så jättevärda eller om man inte är medveten om sina uppoffringar.

Nämner man något om dem förlorar man sin martyrstatus snabbare än Lucia stack ut sina ögon. Och man blir dessutom himlad med ögonen åt.

Men det är ju inte som att det finns en stor årlig martyrgala där den som lidit mest i tysthet får pris. Så its for no good. Alla borde skryta mycket mer om sitt martyrskap så kanske vi till slut kan höja de självutnämnda martyrernas status. De är ju exakt lika mycket hjältar som de som håller käft. Här är de martyrsaker jag vill skryta mest om just nu:

1. Jag önskade MIG hockeyspel i födelsedagspresent för att det vore en ”kul aktivitet jag kunde ha tillsammans med min son”. Om jag älskar hockey? HAHA. NEEJ.

Bevingat ord: 

Jag skulle kunna äga smink, smycken och en ny behå
Men jag är så martyrig att jag avstår chansen att detta få

 

2. Jag spelade fotboll på vardagsrumsgolvet med 1,5-åring sex-sju-åtta timmar i sträck, VARJE dag första månaderna efter att lillebror föddes, och oändligt antal timmar sedan dess. (Och folk ger LINUS beröm för att Sixten är så tränad)(QUE?).

Bevingat ord: 

Liten detalj: Lillebror samtidigt mig skulle dia
Hur kan detta inte vara martyrskap i klass med Lucia?

3. Jag cyklar året runt med två barn i vagn till förskolan flera kilometer, vilket är fine, MEN jag hämtar även vagnen i förrådet och monterar fast den på cykeln varje morgon medan barnen ALLTID springer iväg och härjar. Ok, det låter lättare än vad det är. I princip är jag barnjagande supermekaniker varje morgon. Det här får ju ingen någonsin reda på och det irriterar mig.

Bevingat ord:

HUR kan det inte finnas en instans man kan fråga
Om brutalt mycket pengar för att genomlida denna plåga

4. En gång torkade jag med babywipes upp av treåringen uthälld yoghurt i affären, jagade sedan ettåring, megastressat letade jag sedan efter treåringen, hittade honom ätandes massor av godisar utspridda på golvet, och för detta fick jag UTSKÄLLNING av tant.

Bevingat ord: 

JAG hade liksom inte gjort något fel, som alla borde kunna se,

Jag var tvärtom extremt drabbad om jag får be. 

Jag åt i och för sig också av godiset, som sig bör

Pga korkat att inte benefitta på fördelar andras misstag medför.

5. Jag har kräkts samtidigt som jag försökte natta bebis som vaknade av VARJE spya hela natten eftersom kräkningarna lät så mycket.

Bevingat ord:

En sak min strupe verkligen INTE vet

Är det där om att äkta martyrer lider i tysthet. 

6. Suttit upp hela nätter, flera nätter i rad, med bebis i famnen, för att han inte skulle få snor i typ halsen.

Bevingat ord: 

Jag från normal mänsklig standard gör sorti

För att ge bebisen typ lite bättre ergonomi

7. Jag har slängt mig framför en ramlande cykel för att slita bort mitt barn, och därmed fått ett sår (som läkte fruktansvärt dåligt).

Bevingat ord:

När man blir förälder nya kroppsliga funktioner upptäcks

Till exempel har man tydligen en martyrreflex

Den verkar dessutom helt sakna spärr

Tack och lov fick jag ett gigantiskt martyr-ärr 

 

Detta är en krönika tidigare publicerad i tidningen mama.

  1. Det är nog lite halvförbjudet att gnälla över något som har med föräldraskapet att göra – man ska vara tacksam jämt! Hehe (tar en stund och mediterar över alla vidriga föräldraögonblick man borde varit tacksam i, hell no). Men jag har hört den åsikten från personer som kämpat med barnlöshet. De tycker det är typ olidligt att höra föräldrar gnälla på sina barn när deras högsta önskan är att få vara i den sitsen.
    Hursomhelst, vi hängde en del förr i tiden i en kyrka som låg bredvid en godisbutik och min son lärde sig efter hand att ta chansen att i väl valt tillfälle kuta över dit och i bästa fall sno en godis. 50% av gångerna hann vi stoppa honom och 50% av gångerna kom vi preciiis för sent. Men personalen tyckte hans snabbhet och passion för deras godisbutik var imponerande så de har lovat att han ska få jobb där när han blir stor. Känns skönt att få jobberbjudande redan vid tre års ålder! Haha!

  2. Sanna skriver:

    ÄLSKAR detta inlägg! MVH En annan martyr

  3. Bella skriver:

    Så sant så sant!
    Jag kommer också skriva om det tysta martyrskapet då det funnits alldeles för nära så länge. Jag är och kommer vara naket ärligt i mina betraktelser.
    Kanske kan mina ord få någon att le eller också fälla en tår. Hoppas vi ses i bloggvärlden!
    Kram Bella

  4. Anni skriver:

    Håller med! Varför denna orimliga tystnad? Vem ska säga att VI är duktiga när ingen ser att vi är uppe hela nätterna?! Heja heja!

    Tänkte också tipsa om en namn-app som min man gjorde när vi väntade vårt första barn, för att lättare kunna hitta nya namn, se statistik, spara sina favoritnamn osv. (Vi gör en hel del projekt tillsammans också.) Vet ju att du har en tre-barn-kampanj på gång och det kan ju aldrig skada med gulliga namnförslag? 🙂
    Han har precis släppt en uppdaterad version (med tex topplistor från andra länder) så den är gratis i 2 veckor. Den är grym så kolla gärna.
    Kan ju också vara bra när du behöver rim-inspo eftersom man kan söka på ”liknande namn”? 🙂 Finns i AppStore och heter Alice & Östen.
    Länk: http://bit.ly/aliceosten

    Kram Anni

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..