Jag blev sjuk när jag kom hem från jobbet igår. Och det är ju så skönt att man bara kan ligga stilla i en säng när man har barn.
Jag: Sixten jag måste vila lite, kan du kolla på tv?
Sixten: NEJ DU SKA LEKA.
Jag: Men det går faktiskt inte, jag orkar bara ligga ner. Du hör ju hur sjuk jag är. Jag har feber.
Sixten: Du ska bara dra in snoret bakåt och svälja det så är du frisk sen.
Jag: Men nej. Kliv inte på mig. Jag vill ligga ner. Jag skulle väl ALDRIG tvinga dig att gå upp om du var så sjuk att du ville ligga.
Sixten: Men barn ligger inte ner, barn springer när de är sjuka.
Jag: Sant. Men sluta dra i täcket.
Sixten: VAR ETT BARN. GÖR SOM ETT BARN.
Jag: Jag är sjuk, låt mig vara.
Harry: Då ska jag lysa dig i halsen.
Harry: Du ÄR inte sjuk, det ser jag.
Jag: Jo det är jag.
Sixten: GÅ UUUUPP OOOOCH LEEEEEEK NUUUUUUUUUUUU.
Jag: Men det går inte.
Sixten: Då ska jag aldrig mer vara med dig någonsin.
Jag: Okej. Synd.








