Harry grät glädjetårar när han såg mig. Eller skräcktårar.

Tillbaka i stan.

I går kväll kom vi hem. Jag sov hos mamma som hade barnen och de blev typ rädda för mig i morse när jag plötsligt var där. Inte för att skryta då men när Harry kom på att det var jag fick han glädjetårar. Har aldrig förr sett glädjetårar på honom. Det kan i och för sig ha varit skräcktårar.

Det här är min bästa bild från resan. Jag tror någon mamma fixat detta.

wp-image-1293851549.jpg

På en dörr på Åstol. Jag hade önskat den där mamman skulle sätta G framför på öskylten.

wp-image-619732320.jpg

En annan sak, HUR kan man aldrig ha hört talas om att det finns MARELD på västkusten? Jag vet inte egentligen vad det är, typ plankton, men jag orkar inte googla (Linus tror att det är små räkor, lol lol lol). Det är i alla fall som små ljus i vattnet när det är helt mörkt.

Jag badade i mareld i Vietnam en gång, coolaste jag varit med om. Det var på natten, helt svart, och alla som hoppade i blev turkosa och lyste som neonskyltar.

wp-image-1253108120.jpg

wp-image-277332257.jpg

Tobbe!

wp-image-114574680.jpg

  1. Lena skriver:

    Jag gillar att du skriver sådär så att vi får en inblick i din hjärna. Tvära kast och man ba va??? Btw har jag också badat i mareld i Sydostasien. Stört coolt. Plus att om man åker båt bland marelden så svallar det glittrande blå vågor om båten. Typ som i en Disneyfilm.

    1. WOOOOOW, haha MÅSTE åka båt i mareld någon gång! ❤️

  2. Elza skriver:

    Jag har badat flera gånger i mareld här på västkusten! Ibland när jag var liten stannade vi uppe extra länge på kvällen bara för att få bada i mareld!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

LOADING..