Newsflash: Du kan älska dina barn SAMTIDIGT som du tycker de är jobbiga

Meddelande till alla som tycker att det är fruktansvärt med mammor som berättar att livet med barn kan vara jobbigt.

Jag internetklagade på barnen. Eller ja, jag berättade att jag under en och samma dag rest med dem i fyra timmar, varit på Junibacken sex timmar, lekt på en förskolegård, lagat middag och sedan spelat fotboll med dem fram till läggning. Klockan 23, när jag efter en halvtimmes ryggkill på min son inte orkade killa mer, sa han:

”Men hur kan DU vara trött, det är ju PAPPA som har jobbat hela dagen, du har ju bara lekt och sportat.”

Thank you sweet appreciative son.

Eftersom jag gjort empiriska studier i ämnet, vet jag att om man nu ska skriva något om barnen på internet, MÅSTE man skriva kodorden ”kul” och ”mysigt” när man pratar om dagen med dem, annars skriver någon alltid typ ”TRÖTT PÅ BARNEN? VARFÖR SKAFFADE DU BARN?”.

Eftersom mucka inte var mitt högsta prio så skrev jag enligt regeln att jag var totalt utmattad men att det varit kul och mysigt.

ÄNDÅ. Kom en kommentar som löd ungefär: ”Ett viss mått av tacksamhet kan vara på sin plats. Jag upplever det provocerande att beklaga sig eftersom vissa inte kan få barn.”

Jag skulle just besvara den (hade bara kommit till ”😩” i huvudet) när jag såg att någon annan redan gjort det, fast snäppet bättre. Kommentatorn skrev bland annat att man blir galen om man inte får uttrycka det jobbiga, att det är ganska intensivt med barn, och fortsatte:

”Jag räknar med att du (hon som skrev första kommentaren) aldrig någonsin klagat över: JOBB/CHEF/ARBETSTIDER/KOLLEGOR (folk är faktiskt arbetslösa, och fattiga och deprimerade på grund av det),

GÅ UPP TIDIGT (det finns folk som inte KAN gå upp för att de är förlamade och dödssjuka)

MAT SOM INTE SMAKAR BRA (tänk på alla som svälter)

NÅGON SOM BETETT SIG OHÄRLIGT (det finns folk som blir misshandlade och mördade, och är förslavade)

DITT BOENDE/ TRASIGA STOL / LÄCKANDE KRAN (många lever i flyktingläger och plåtskjul)

FÖRKYLNING (folk har obotlig cancer och blir skjutna).

Bästa jag hört. Är det inte fruktansvärt märkligt att meningen ”Det ena behöver inte utesluta det andra” gått alla de här Perfect or die-förespråkarna förbi under hela livet?

Det går aldrig en dag utan att förmodligen alla mammor tänker att barnen är för bra för att vara sanna, att man inte vill missa en sekund av deras liv, att livet vore meningslöst utan dem, att lyckan i kroppen ofta känns fulländad bara på grund av deras blotta existens, att att man är så tacksam att man är på gränsen att bli sjuk i huvudet och inlagd ibland.

Allt det här tänker man ju i princip SAMTIDIGT som man skriker för högt att barnen ska sluta skrika. Kärleken till ett barn är väldigt konstig på det sättet. Med en partner kan man ju ta paus i älskeriet just när man bråkar. Man kan liksom inte älska någon när hen inte ”klarar av” att vakna någon gång av tio. Med barn är det annorlunda. Man kan MITT i ett bråk pussa dem för att man inte kan vänta tills bråket är över. Den där huden under ögat i exakt den här stunden kommer aldrig mer tillbaka, så man måste pussa trots att man kanske är jättearg. Skulle liksom inte hända med en partner.

Det är inte DÅLIGT att visa att det finns saker som är jobbiga med att ha barn. För det tycker alla och därför är det ju taskigt att INTE visa det för alla de här som tycker att det är jobbigt men bara ser en massa lull-lull på instagram.

Men kan det inte bara få go without saying att man älskar sina barn över allt och är oändligt tacksam för att de finns? Om inte annat för att det blir så himla töntigt att behöva safe:a upp hela tiden. Speciellt när man ÄNDÅ ombeds visa mer tacksamhet.

Tidigare publicerad i tidningen mama.

Bild: Smallpigart Detta är ju inte mitt barn men Hormoner och hemorrojders-Tessans Kasper som jag fick låna häromdagen. Riktigt jobbig. (skoja)

  1. Amanda skriver:

    Men ellerhur. Är mammaledig och det är svårt att känna sig mer otillräcklig en just nu. Men har väl bara inte förstått hur man både ammar den OMÄTTLIGA bebisen, ser till att disk och tvätt inte svämmar över och samtidigt julbakar och pysslar med den svartsjuka och rabiata 3,5åringen. Mina små änglar.

  2. Em skriver:

    Såhär är det. De som inte förstår att man kan ha flera känslor i en relation kan inte ha samma förmåga att känna som vi andra. Det är väl självklart att man kan uppleva många stunder med sina barn som jobbiga. Finns det någon människa som du umgåtts med myclet du inte blir irriterad på eller? Bara för att något är jobbigt ska man väl inte undvika det? Jag menar alla som kan gå ångrar väl inte att de kämpade sig igenom krypfasen?

  3. Fördelen med att ha trillingar är att folk förutsätter att det är skitjobbigt så då får man gnälla utan att få såna dumma kommentarer. 😉 så skaffa bara trillingar också i tillägg till de du har 😉 (vi hade två – tänkte en trea och fick en trippel 😜)

  4. A skriver:

    Bästa bloggen.
    Finns så mycket kränkta människor.
    Klart man älskar sitt barn samtidigt som du säger blir galen på dem

    Min mini diktator kommer om 5 veckor.
    Och undrar stilla om jag någonsin mer får sova

  5. Emelie skriver:

    ”Riktigt jobbig.” 😂😂😂

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

LOADING..