Mina 8 bittraste ögonblick sedan jag blev förälder

Favorit i repris! Förra gången jag bloggade denna lista fick jag min första ”Varför skaffade du ens barn”-kommentar. Milstolpe!

Är du trött, fläckig, irriterad, jättesur eller har ett stökigt hem är du förlåten, för du har offrat din energi och fräschör för att vara med ditt barn.

Men BITTER kan man väl inte vara när man fått livets största gåva?

Här är mina hittills bittraste ögonblick.

1. När en kompis utan barn kom hem från en tvåveckors Greklandssemester full av partynätter och långa bruncher i solen, och jag frågade om hon ville gå och fika varpå hon svarade: ”Nej, jag behöver egentid nu”. 

Bevingat ord från mig:

Du kan missbruka kaffe, rosé och speed

Men du skall icke missbruka begreppet egentid

2. När min man jobbade med något glassigt utomlands. Jag själv var nästan död efteråt med spädbarn och tvååring. Två timmars sömn per dygn och härjat hela dagarna. Men på middagen hos vänner  senare tyckte de synd om HONOM. ”Måste vara jobbigt att resa i jobbet”. 

Bevingat ord:

Let me remind you

Om monstruösa lyxen i att sitta själv i flygstol

Att ni tycker synd om HONOM får mig att småle 

Say it again, if you wish to be satt på spetsig påle

3. När båda barnen var kräksjuka, jag själv hade jätteond mens, min man inte kunde ta sig hem och mitt internet var sönder. 

Bevingat ord:

Det sägs att man allt kan klara

Att kräksjuka ej utgöra livsfara

Men utan hjälp ens från Fåret Shaun 

Är man från sammanbrott ständigt en hårsmån

4. När andra barnet var nyfött och storebror fick fem sjukdomar på sex veckor och var för liten för att vilja kolla på tv och bara ville spela fotboll. Mamman (jag) fick alltså inte sova på nätterna, springa runt hela dagarna OCH alltid amma bebis ståendes och springandes. Jag kände under de månaderna, så att säga, inte bara medömkan när folk med EN bebis tyckte det var jobbigt att typ vakna då och då på nätterna. Förlåt. 

Bevingat ord:

Att få SITTA ner och amma 

Är jämförelsevis detsamma

Som att spa:a och glamma  

5. När min man gick på pappaledighet och bebisen, från att ha sovit max 20 minuter sammanhängande, plötsligt började sova en och en halv timme i sträck mitt på dagen.

Bevingat ord:

Jag har dig fött och du ur mina bröst ständigt drack

Trodde det var JAG som skulle få titta på Orange is the new black

6. När jag pratade i telefon med en kompis vars barn försökte nå en blomkruka. ”Hon är så vild, tänk de som har lugna barn”. Samtidigt kutade jag med ett barn på armen efter det andra som slitit ut brinnande kol från grillen med en pinne, och nu var på väg rakt ut i en gata.

Bevingat ord:

När ditt barn en gång i minuten skrämmer dig till vanvett

Har du kanske erfarit vildhet på ett ordentligt sätt

7. De gånger jag stött på föräldrar som SKRYTER över deras barn sover så bra. Att de har A-barn minsann. Egentligen förstår jag inte. Det man vill uppnå med skryt är väl att andra ska tycka att man är duktig? Den med barn som sover bra behöver ju inte vara duktig. Det är ju de som har barn som sover dåligt som är duktiga, så varför skylta med motsatsen? 

Bevingat ord:

Vill du att andra ska tycka du är duktig i ditt liv

Varför vara så kontraproduktiv

8. När jag läste facebookstatus från barnfri kompis: ”Jag sov 12 timmar i förrgår och bara 8 i natt och är så trött att det typ gör ont, haha”

Bevingat ord:

Inte för att strö salt i dina sår

Men jag önskar dig eviga småbarnsår

 

Tidigare publicerad i tidningen mama.

20140803-213458-77698275

20140711-054621-20781092

20140128-201548

20131024-135209

  1. Tomka skriver:

    Kan vara det bästa jag läst på länge! Skönt att någon skriver sanningen om det verkliga småbarnslivet.

  2. Anna skriver:

    Haha detta kan va så jag 😂 Samt att jag har två tjejer med riktiga monster humör så när båda inte får som dom vill så är typ slagsmål ett faktum 😂 Älska barnlivet 🤣🤣🤣

  3. Helen skriver:

    Du vet om att detta är väldigt stötande för alla ofrivilligt barnlösa som håller på eller hållit på med IVF, insemination, äggdonation, spermiedonation, surrogat i otaliga år och antingen fått barn eller fått vänta lääääänge på barn eller det allra hemskaste hemska, tvingats leva ofrivilligt barnlösa för resten av sina liv. Vi skulle med glädje kunna ge vår högra arm för att ha varit den som skrivit din artikel om föräldralivets ”våndor”.

    1. Ancier skriver:

      Men ååhhhhh… Lägg ner… Ofrivilligt barnlös snack.. Om du någonsin blir en morsa så kommer du antagligen att fatta. Innan dess så vill ingen göra din åsikt

    1. Anna skriver:

      Man kan vara oerhört tacksam över att man kunnat få barn SAMTIDIGT som man känner allt det i inlägget. Tro det eller ej.

    1. Amansa skriver:

      Alltså. Jag är en av dem som fick vänta länge innan jag fick barn. Längtan gjorde ont så in i xx men jag känner ändå igen mig. Min son sov kanske 7min i sträck, var vaken 15min, sov 15, vaken 45, sov 15, vaken 90min. Efter några veckor är man inte sig själv längre.
      Att stå med två barn som är på sina värsta tänkbara humör där minsta andetag blir fel. Eller två barn som båda är kräksjuka. Eller två barn vakanr varannan gång hela natten vilket leder till en natt med sovtid på Xgånger, 45 min åt gången. Då spelar inte längtan innan så stor roll för det är superjobbigt just då!

      Jag kan lova dig. Det finns inte en enda förälder som inte någon gång tycker det är jobbigt. Har man barn som är 4 år så har det hunnit vara 4 år med sömnproblem, sjukdomar, ”trots” mm. En kompis har 9 barn och till och med hen säger att det är jobbigt ibland.

      1. Neo skriver:

        Barn
        Är underbara små monster. Jag älskar dem över allt annat! När jag drabbades av sjukdom – svår smärta i nacke och axlar, då kunde jag inte leka, busa, göra aktiviteter med dem på nästan ett år. Smärtan var så hög! Min barnlöse vän påpekade då varje gång jag sa något negativt om att ha barn när man har så ont, varje gång jag så något om skuldkänslorna kring att inte kunna vara där som man vill, då sa hon ”du har i alla fall barn”. Jag förstår, men den kommentaren gör mig lite arg och frustrerad!
        Även vi som har barn kan ha det tufft och ska vi ha förståelse och respekt så måste vi fånrespekt och förståelse tillbaka! Just saying! Nu är jag på rätt bana igen, äntligen fått någon form av hjälp av vården och lyckan att klara av att åka till en lekpark, kunna lyfta mitt barn, hålla om dem och ge dem fysisk närhet är den äkta lyckan i världen!
        Men ja, barn är monster 😂❤️

    1. Mimmi skriver:

      Barnlösa blir stötta av att man blir frustrerad på sina barn, fast man håller på att gå i bitar av stress, sömnbrist och oro. Men guess what? Finns många som har cancer eller andra sjukdommar, tex kronisk smärta, eller fysiska handikapp, som blir extremt triggade om du klagar på en förkylning eller träningsvärk, just saying…
      Ska man inte få bli frustrerad bara för att andra hellre hade tagit ditt ”helvete” än sitt eget?
      Man KAN faktiskt både vara otroligt tacksam för det man har (barn, hälsa eller fysisk kapacitet) OCH vara sjukt frustrerad och på bristningsgränsen
      För övrigt, med din filosofi så VÅGA inte klaga på NÅGOT relaterat till ditt arbete: vet du inte hur många som sååå gärna skulle få ta ditt jobb och slippa gå arbetslös 😏

    1. Nina skriver:

      Men detta är nog mest till för oss mammor som inte får yttra sin utmattning just för att nån jävel ska trycka ner än.. Oavsett om jag älskar mina barn till månen så kan dom fortfarande ge mej en dåliga dag ( sömnbrist, onda tänder , matvägran ,sjukdomar) precis lika mkt som jag kan störa mig på min älskade sambo som jag även osckå valt att leva i hop med..

  4. När jag har mina mörkaste stunder och tycker jag är värdelös människa som inte klarar något alls brukar min sambo säga åt mig ”Herregud klarar man av att inte sova alls nattetid i månader i sträck för att ta hand om icke sovande barn så klarar man vad som helst, så DU klarar vad som helst”.

    Så ja, man får lite perspektiv till sina banala jobbproblem då.

    Vi med icke sovande barn är ju värsta navy seals, de får åtminstone träna på tortyrmetoder som att hållas vakna i veckor i sträck vi ska liksom utan träning klara av det i flera månader och ändå orka med vardagen och vara snälla och gosiga med våra barn. Superheros är vårt mellannamn!

  5. Maria skriver:

    Ha! Hög igenkänningsfaktor!

    Vissa, okej många – scratch that alla, dagar ska man ha nåt jävla pris för att man har överlevt.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..