Till alla som tycker att det är jobbigt med två små barn

Alla som har tätt mellan barnen, som till exempel drygt 1,5 år i vårt fall, och tycker att det är fruktansvärt jobbigt för att de kanske är 2 och 3. För att inte tala om nyfödd och 1,5. När det inte går att ha dem obevakade i samma rum eftersom det på riktigt är fara för den enas liv eftersom den andra ”testar” olika saker, som tex bowla med bebishuvud.

Det ÄR jobbigt.

MEN.

SHIT vad ni är in for a treat. Jag har länge tyckt att det börjar pay off att ha dem tätt, men det senaste året slår allt.

Det har varit Sixtens sista förskoleår, och han och Harry har umgåtts från tidig morgon till läggdags, eftersom de har gått på samma förskoleavdelning.

Det är liksom DE TVÅ som leker. Med andra också men pedagogerna säger att de är som piff och puff. Hjälper varandra, skriker av skratt åt varandras skämt, smider planer, backar varandra hela tiden.

En gång när de delade upp barnen och Sixten var ute och Harry inne, gick Sixten in efter en stund bara för att ge Harry en kram och se att han inte var ledsen. Jag dör.

Det är absolut inte som att de inte bråkar. DET gör de verkligen, men de löser till och med konflikter nuförtiden (vissa alltså). Och älskar varandra över allt. Det är nog den största kärleken jag sett förutom min egen till dem.

I dag sa Harry, till mig när Sixten inte var där:

Harry: Asså TÄNK att Sixten är MIN storebror. Han är SÅÅÅ bra på allt. Han är den bästa i hela världen och min bästa vän. Jag är STOLT i honom.

😭😭😭😭😭😭😭😭