Till alla som tycker att det är jobbigt med två små barn

Harrys plötsliga kärleksförklaring till Sixten

 

Alla som har tätt mellan barnen, som till exempel drygt 1,5 år i vårt fall, och tycker att det är fruktansvärt jobbigt för att de kanske är 2 och 3. För att inte tala om nyfödd och 1,5. När det inte går att ha dem obevakade i samma rum eftersom det på riktigt är fara för den enas liv eftersom den andra ”testar” olika saker, som tex bowla med bebishuvud.

Det ÄR jobbigt.

MEN.

SHIT vad ni är in for a treat. Jag har länge tyckt att det börjar pay off att ha dem tätt, men det senaste året slår allt.

Det har varit Sixtens sista förskoleår, och han och Harry har umgåtts från tidig morgon till läggdags, eftersom de har gått på samma förskoleavdelning.

Det är liksom DE TVÅ som leker. Med andra också men pedagogerna säger att de är som piff och puff. Hjälper varandra, skriker av skratt åt varandras skämt, smider planer, backar varandra hela tiden.

En gång när de delade upp barnen och Sixten var ute och Harry inne, gick Sixten in efter en stund bara för att ge Harry en kram och se att han inte var ledsen. Jag dör.

Det är absolut inte som att de inte bråkar. DET gör de verkligen, men de löser till och med konflikter nuförtiden (vissa alltså). Och älskar varandra över allt. Det är nog den största kärleken jag sett förutom min egen till dem.

I dag sa Harry, till mig när Sixten inte var där:

Harry: Asså TÄNK att Sixten är MIN storebror. Han är SÅÅÅ bra på allt. Han är den bästa i hela världen och min bästa vän. Jag är STOLT i honom.

😭😭😭😭😭😭😭😭

  1. Våra äldsta(tjejer) -97 och -99 gick inte ihop alls förrän de var runt 13 och 11,5. Däremot gick de bra ihop med lillasyster (05) bägge två.
    Varjegång någon sa ”Åh så fantastiskt med så nära syskon – de måste ju gara bästa kompisar” ville jag nästan slå ihjäl dem *s*

  2. Åhh men va jag längtar dit. Fast det är 3.5år mellan mina men hoppas ändå. Theodor 4år, accepterar Kasper 9månader, nätt och jämt. Typ när hans kompisar på förskolan tycker att Kasper är helt fantastisk brukar han säga att det faktiskt är ”vår bebis, men han skriker och gråter mycket”
    Kasper däremot skulle gå genom eld för Theodor. Han har tillochmed en ljus kvitterton när han jollrar med Theo. Alla andra, utom djur, får den lite brutalare grötiga tonen. 😅

  3. Hej! Jag kan bara hålla med KnivLisa! Jag har 18 mån mellan mina. Först en pojke, sen en flicka. Jösses vad jobbigt det var de första åren. Inget kan förbereda en på det. Men när min flicka var runt 3,5 så vände det plötsligt. På ett år, från att ha barn på 2,5 och 4 till att de var 3,5 och 5 år gamla, så blev livet annorlunda. När båda kan äta själva, gå på toaletten, klä på sig…. allt blir så lätt. Sen har de alltid en kompis att leka med. Håll ut så blir det riktigt roligt att ha barn! 😁😁

  4. Vi har en 1-åring och en 2,5-åring och när jag nu är hemma med dem på semestern så kallar jag det mest övervakning, för det är vad som krävs konstant just nu! 😅 Det retas, rivs, knuffas och gnabbas konstant, så det är skönt att höra att det blir bättre! 😊

  5. Säger som många andra – TACK! Mina är 1 och 2 och, även om jag börjar se att de leker mer ihop, är det myyyycket bråk och trots från båda 🙈🙈

  6. Åh, detta inlägget kom så lägligt! Våra döttrar är 2 år resp. 8 månader. Ikväll var en sån kväll när jag och sambon bara ser på varandra, skakar på huvudet och undrar hur detta ska gå… Men då finns det alltså hopp! 😁

  7. Detta var precis vad jag behövde läsa! Har en tvååring och en ettåring. Tvååringen testar alla gränser som finns och roligast just nu är att putta ettåringen så fort hen försöker gå och utbrister ”oj trilla”… känner mig konstant som en övervakare 😴😴

  8. Jag och min 10-åriga dotter har precis varit iväg på egen minisemester i 2 dagar, på väg hem frågade jag om hon längtar efter lillebror 8 år men dottern ba ”nähäää aldrig!”. Men en dag kanske det vänder, hoppet är ju det sista som överger en 🙂

  9. Tack! Behövde läsa detta precis just nu: har två pojkar på 2 och 3 år och upplever inte harmoni i vardagen just nu… Skönt att veta att det kan bli bättre!

  10. åh gullebarn! tack för detta inlägg efter en ganska kämpig dagnmed 1åring och 2,5åring.. kram på er

  11. Tack för lite pepp!
    Sitter här med två tjejer, en på 2 år och en 4 månader. Ser redan hur det börjar ljusna efter en otroligt jobbig första tid (kolik), men känner också att ”hur tusan ska man orka/ överleva detta?”.
    Skönt att höra en solskenshistoria som omväxling 😊

  12. Det är 17 månader mellan mina 2 pojkar och de är idag 19 och 20 år och de har haft fantastiskt fint ihop hela sin uppväxt och delar det mesta ihop än idag och det gör mig så lycklig <3

  13. Det finns alltså hopp! Sådana här tankar peppar jag mig med de mest hektiska dagarna(när det känns som ett livsprojekt att kunna gå på toaletten eller dricka en kopp kaffe). Vi har knappt 1,5 år mellan våra pojkar(Harry 2 år och Teo 8 månader) och som jag känner igen det där med att lämna dem obevakade ett ögonblick är lika med fara för den andras liv. Men de har precis börjat roa varandra och när de sitter tillsammans och skrattar sådär härligt hjärtligt då känner jag hoppet :).

  14. TACK! Detta behövde jag höra just idag. Har 1,5 år mellan mina tjejer. Är snart 3 (aug) o 5 (dec) i år. Å såhär dag 2 på sommarlovet känner jag att ska det fortsätta såhär kommer jag skrikandes slita av mig hår o kläder och springa till skogs….men så finns det hopp till nästa sommar 😂😂

    1. Omg JA. Hade precis två veckors semester. Sprang (ok kanske inte skrikandes just DÅ) till skogs (Bromma Blocks) i ren överlevnadsinstinkt (eller kanske mest för att förhindra någon sorts ”olycka” med tidningsrubriker som resultat). Har 5 veckors kontorssemester nu, sedan 4 veckors familjesemester igen. Jag vet ärligt talat inte hur jag kommer klara av intensiteten. Tips, någon??
      Mvh,
      3,5 resp snart 2 bast

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..