10 dagar själv med barnen

 

Nu har jag varit 10 dagar själv med barnen (and counting, Linus är i Norge).

När jag hade skrivit det HÄR inlägget blev jag jätterädd att jag hade jinxat allt och att semestern skulle bli min undergång. Det vore rätt åt mig som tagit ut allt underbart i förskott.

Kan ju inte säga att det är idel harmoni (at all), MEN jag skulle ändå säga att det är det är lättare att vara själv med barnen nu än det var samma period förra året med hela familjen.

Semesterålderkombon 4 och 6 är ljuvlig i jämförelse med lite mer brutala 3 och 5 eller 2 och 4 (gör aldrig samma sak, springer åt olika håll, vems liv ska man rädda, hur många gånger kan man vakna på natten). Eller så är det bara för att det är smidigare att sköta allt själv. Eller så är det för att morfar gör så goda pannkakor. Eller så är det för att jag kör Traktorn som så gärna ville somna i stället för att läsa för dem i hundra år.

Men jag tänker lite oftare ASSÅ HUUUUR UNDERBARA ÄR DE JAG ÄR VÄRLDENS LYCKLIGASTE

än

SKJUT MIG JAG ORKAR INTE.

Enorma framsteg skulle jag säga!

  1. Frida skriver:

    Åh, här kör vi kombon 4 och 2 år, så låter lovande (och lockande) med sommaren om 2 år hehe 😅 Tror för övrigt att vi har exakt samma åldersskillnad mellan barnen, 21 månader? Och har också två överenergiska grabbar, så ser det lite som vår framtid när jag läser om hur livet för er är 😬😂
    Sååååå, vidare till boken.. den funkar alltså?! Ligger här lite desperat efter en evighetsläggning (igen!) och greppar efter vad som helst. Recension tack!

    1. Haha jag skulle inte säga att den funkar superbra på mina, men på andras barn. Och från vad jag hör är dina som mina hehe. På Harry har den dock funkat någon gång om han är riktigt trött. Men jag rekommenderar andra böcker, som barnvakt när man inte orkar läsa själv längre. Nina-böckerna är deras favorit, men Sixten brukar be om traktorn när han kommer på själv att han vill somna, efter någon timme med Nina. Då gör traktorn jobbet.

  2. Unn skriver:

    Åhh så jag finner hopp i att läsa din blogg! Jag har en på snart tre (som kör plattan i mattan, rakt in i treårstrotsen) och en på snart 1,5 som även han mest ägnar sig åt att driva mamma till vansinne. Tillsammans ska vi inte ens tala om vad de gör med mitt sk förstånd… Men när jag läser din blogg får jag HOPP och inser att jag inte är ENSAM. Kanske mina också springer åt samma håll om några år. Och kan kramas utan att det slutar med att den ena ska strypa den andra. Kanske inte. Men nu vågar jag iaf hoppas! Tack!!

  3. Tina skriver:

    Åååh, länge kvar tills det blir enklare alltså 😓🔫 SKJUT MIG JAG ORKAR INTE!!! /ensam hela sommaren med 3-åring och 10-månaders

    1. Malin skriver:

      Det är en fas, det går över. Det är en fas, det går över. Det är en fas, det går över. Det är en fas, det går över.

      Upprepa för dig själv så ofta det behövs.

      Tills de flyttar hemifrån.

      Kram!

  4. Ems skriver:

    Sån igenkänning på hur en växlar mellan att tänka ”De är underbara, jag är världens lyckligaste” och ”Skjut mig, jag orkar inte”.

    1. Carin skriver:

      Så där tänker jag oxå. Varje dag.

  5. Aggs skriver:

    Finns hopp alltså? /mvh på semester med 4åring 2åring och 9månaders 😳😳😳

    1. Elin skriver:

      Åh herregud! Må kraften vara med dig 💪

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..