Till alla som har småbarn (DAGENS GRÅT)

Jag läste en så otroligt fin kommentar i dag, i en grupp på facebook. En mamma, mitt i småbarnslivet, frågade om det fanns några som hade äldre barn, som kunde berätta vad det var de saknade mest med att ha småbarn. Hon ville bli bättre på att påminna sig om att ta vara på tiden. (😭 så fint bara det)

Här är ett utdrag av vad Lena svarade (jag har bett om lov att få publicera), det är FÖR fint för alla att missa:

”Mina barn är 24, 23 och 20 och jag saknar när det var självklart att vi alla var samlade, att få ha alla sina barn i sin närhet samtidigt, nu när de är stora så är det rätt svårt att få till.
Jag saknar rösterna, hur de lät när de var små, ibland drömmer jag om dem som små och då vaknar jag upp med ett hjärta som värker av saknad.
Jag saknar foten som så irriterande råkade sparka mig i ansiktet när vi sov för att min son alltid ville ha någon kroppsdel i kontakt med mig – idag är den foten storlek 47 och rycker till om den råkar stöta ihop med mig.
Jag saknar läggningarna när vi läste böcker och sjöng, då var jag så trött och blev irriterad när de inte somnade så jag kunde få lite egentid innan jag själv skulle sova. Men nu, tänker jag tillbaka på de stunderna som magiska.

Jag saknar att de pratade med mig om livet och ställde frågor som fick mig att inse hur lite jag vet ”varför är stenar gråa” eller ”vad händer när vi dör”.

Men framför allt saknar jag den självklara fysiska närheten, att kunna få en ömhet som är så självklar. Det är inte samma sak när de blir äldre, deras kramar blir snabbare och det är jag som tar all initiativ till närhet.
Men jäklar vad jag har älskat de där liven genom alla skeenden genom deras uppväxt.”

(Kommentar av en ljuvlig Lena Kjellqvist)

Jag började gråta redan när jag kom till rösterna.

Eftersom jag är lite av en katastroftänkare (i alla fall när jag har PMS) och oxytocinberoende är jag rätt noga med att ta vara på fysisk närhet. Eller inte bara därför, men förutom att jag är en gosig moder kan jag ibland vara så rädd att något ska hända och då blir jag extra gosig och tacksam för att de och jag faktiskt finns. Speciellt om jag läst om något hemskt som drabbat någon (som nu, när jag läser SLUTET av Mats Strandberg. Visserligen fiction men ändå. Det gör mig ju inte mindre blödig så att säga).

Så jag andas in hud, är nära de små kropparna så mycket det går, tittar på deras vackra smutsiga rena perfekta ansikten och tänker att livet är totalt meningsfullt för att jag får HA de här små personerna.

MEN. Jag vet inte om jag har tänkt riktigt på hur mycket jag kommer sakna det här LIVET (som ju kan vara rätt jobbigt) när de är vuxna.

Det är ju så sorgligt att det tar slut.

Som Lena skriver. RÖSTERNA. Hon vaknar med sakningsvärk i hjärtat för att de SMÅ rösterna inte längre finns.

Efter att ha läst det här känner jag bara att jag aldrig någonsin vill vara utom hörhåll (well… liten överdrift). Rösterna finns liksom här NU och det är så fint så man gråter. Eller jag i alla fall. Samtidigt som det är så sorgligt att det kommer ta slut.

Img 2500.jpg

Ni som har äldre barn, känner ni igen er?

  1. Började gråta redan vid ”Mina barn är 24, 23 och 20” då mina är 24, 22 och 20. Det var precis som om det var jag som skrivit texten…saknar mina bebisar såå och önskar att jag inte begått en del misstag…

  2. Visst saknar man allt med att ha småbarn .Men helt plötsligt kommer de ljuvliga barnbarnen och då får man tillbaka alla härliga känslor och hinner njuta av dem!

  3. Panikkänslosamt 😭 Jag so senast i går pratade med sonen (7,5 år) om att vi skulle möblera om hans rum och att hunden kanske skulle få komma upp på övervåningen och kanske få till att an fick TV där osv.. vi har en plan, men nu vet i fasen om jag vill genomföra den. Han och jag delar en 2 meters säng, bonuspappan bor granne men fick flytta till sitt eget hus för ett år sedan. Har aldrig tyckt att det är konstigt att sonen sover i samma säng men det verkar som att proffsen tycker att han måste sova i eget rum. Obs. Han har sovir i eget rum sedan bebis men sedan sovit i bland i min säng men nu liksom planterat sig själv på sin meter i vår säng …. vill men vill ändå inte ..

  4. Nä jag saknar det inte, all tid som förälder har sin charm men som förälder till mkt krävande npf barn är det tyvärr mer jobb än kravlös tid i bagaget så det är inte så myckey man saknar utan man är mer lättad över att man klarar av ännu en dag/vecka/månad/år osv.

    Jag är däremot stolt över mig själv som lyckats få igenom mina barn i hela skolsystemet och att samtidigt ha en karriär och ett fantastiskt äktenskap. Det har inte varit en dans på rosor och jag vill inte backa ens en dag utan det är framåt och inget annat som gäller gör ngn stans där framme så kanske det blir en lättnad så att man får sluta vara ”småbarnsförälder till vuxna barn”

  5. Naaeee, till och med jag började gråta, nästan i alla fall. Och jag har inga barn. Jag är 26 år och har pga några jobbiga veckor blivit så extremt mammig och pappig, vill aldrig åka därifrån. Fin text😭

  6. Känner igen mycket av det du skriver har varit ensamstående med 5 barn i större delen av deras liv. Det har inte varit lätt att hinna med allt som det innebär att fostra och ta hand om så många älskade barn.Jag har varit både otroligt LYCKLIG och otroligt trött men de är min största glädje och rikedom i mitt liv, mina barn. Jag försökt lära dem att om vi har varandra någonstans att bo och mat på bordet har vi allt! då är vi rika. Tyvärr tyckte inte ödet att vi skulle få vara rika då min dotter 11 år gammal drabbades av en hjärntumör som inget barn överlever.Hon dog 12 år gammal efter 7 månaders kamp mot en cancer som sjukvården i Sverige inget kan göra åt för att förändra utgången på . Så mitt råd var rädda om varandra, var i stunden, njut av dagen och av livet (dvs varandra) för det finns inga pengar i världen som kan ersätta tiden man har med varandra.

  7. Jag har 2 grabbar på 5,5 och den ”stora” 8 i mars med delad vårdnad så jag har de varannan vecka. Just denna vecka är de hos sin pappa, men när man läser något sådant här, så vill jag bara hämta hem dem igen och pussa och krama sönder dem.
    Dagarna kan va tuffa och intensiva de veckor de är här och man känner ibland att man inte orkar en minut till, men varje kväll när de somnat kollar jag på de och tänker på hur fina de är och hur mycket jag älskar dem.
    Det gäller att ta till vara på tiden och njuta av varje stund ☺️

  8. Har småbarn nu men ligger här och fulgråter efter att ha läst detta. VET ju att jag kommer sakna ihjäl mig efter denna tiden när barnen är stora 😭😭😭

  9. Fy ja man känner igen sig. Har två pojkar på 19 år och 16 år. Allt det hon skriver saknar man men mest saknar jag när de verkligen ville vara med en. Krya upp i famnen och bara mysa. Nu sitter de bara vid datorn och mobilen eller är borta hos kompisar. Jag själv jobbar på förskolan och när man får nya barn som knappt fyllt 1 år så brukar jag tänka: varför vill man ha så bråttom att få dem på förskolan. Själv tycker jag det är jobbigt att barnen är sjuka och man får inte Vabba. Även om de var sjuka var det så mysigt att vara hemma och mysa i deras sängar el i soffan. Ja man saknar verkligen småbarnstiden. 😭

  10. Så bra att läsa det här när man är mitt uppe i allting. Har två grabbar på 4,5 år och 15 månader och det är så mycket just nu så det känns knappt som jag får andas själv. Kasper, yngsta, har inskolning och bara gråter och klättrar så just nu känner jag mig mest ond som bestämmer att vi ska gå dit imorgon igen. Vet ju att jag saknar att Theodor, äldsta, låg så nära att jag vaknade med halva kroppen bortdomnad för att jag inte rört mig på halva natten. Dem är ju det roligaste jag vet men trött är man.

  11. Jag har två barn, en tonåring och en preteen. Den yngsta står preciiiiis på gränsen mellan att vara barn och att vara tonåring. Jag upplever precis just nu att de där spontana, hårda, underbara kramarna börjar bli lite kortare. Lite mindre spontana. En snabb puss på pannan går bra ibland men våra fåniga pusskalas går inte längre hem. Jag saknar munpruttar på barnmagar och skrikskratt. Jag saknar ”tittut”-lekar. Jag saknar att behöva bära två ungar upp i duschen efter uteleken för att sanera både kläder och barn från lera och smuts. Jag saknar att kliva upp klockan 4 på morgonen och mötas av en skinande leende sol som vägrar somna om. Jag saknar att plocka upp en nyvaken bebis från vagnpromenaden och lägga ansiktet mot röda kinder och kall nästipp.
    Samtidigt njuter jag nu av alla kloka samtal. Att kunna relatera till varandra på en mer och mer jämlik nivå. Att kunna kolla på skräckfilm tillsammans, att kunna vara sjuk när jag är sjuk, att kunna jobba över utan dåligt samvete för jag vet att barnen ändå har träning. Jag känner mig trygg i att veta att ”det här blir bra det”. Jag ser ju hur duktiga, kompetenta, snälla, omtänksamma och fina de är.
    Det jag sörjer mest är att tiden har gått så himla fort. När man sitter med sin förstfödda i famnen för första gången så tror man att 18 år är en evighet bort. Sen hinner man bara blinka så är man där.

  12. Men gud vad jag kände att jag behövde läsa det här nu. Började gråta. Har en liten knodd som ibland krånglar med att somna och man längtar efter egentiden. Men tänk vad fort det går. Kommer verkligen att sakna det så mycket sen. Världens bästa krångel knodd.

  13. Så fint och bra skrivet! Jag har stora barn och känner precis så här. Det är en sorg och en saknad efter små armar runt min hals, tusen frågor och blöta pussar. En tid när mamma var bäst i världen. Ser samtidigt med glädje fram emot att följa deras väg i livet och se vart den bär dem.Jag får iallafall kramar nu också, men av starkare, hårigare armar och jag tror att jag ligger rätt bra till nu också hos mina stora pojkar💕

  14. Meeeeeen. Jag o 2-åringen var lite less på varann efter låååångt jullov. I måndags gick alla till sina respektive arbetsplatser. Och idag vid lunch läste jag detta och ba: BÖÖÖÖL JAG SAKNAR HONOM! Saknar livet ur mig. Saknar kladdiga små händer och hans uppfodrande pekande. Barn är fan bäst. Bonus: jag behöver ha fler barn. Nu. Vem orkar ens vänta???

  15. Nu är jag väääldig glad jag valde vara hemma ca 4 år med mina pseudofyrillingar! (12, 11, 9 o 8 år) Sen var jag hemma ca 1,5 år med deras ”sladdsystrar” (idag är sladdisar 4 år o snart 1 år)

    Även om jag tycker om min jobb så väljer jag vara hemma om jag får bestämma mellan jobbet eller stanna hemma. På sommaren är jag hemma med barnen 10 veckor. Kombination med semester, komptimmar o föräldraledig.
    Få se hur det blir till sommar för jag ska jobba igen den 6 maj.
    Vi behöver pengar så jag går egentligen halvhjärtligt till jobbet.

    1. Hej.
      Vad bra att du kunnat vara hemma med dina barn. Jag har en 1.4år pojke hemma och en som kommer nu när som. Min 1åring ska vara hemma, vi skippar förskola för nu. Jag vill göra som du gjort och därför undrade jag vad du jobbar med som kan ta ut 10v på sommarn. Låter ju jättebra! 🙂

  16. Min svärmor sa en gång att hon skulle betala vad som helst för att spendera en dag till med sina tre små pojkar. Tänker ofta på det.

  17. Mina barn är i och för sig inte vuxna och vor fortfarande hemma (12,14,16), men de är ju inte beroende av mig på det sättet. Behöver inte sova mellan oss för att de drömt om farliga krokodiler och jag bär inte runt på deras snorpapper 24/7. Men även om jag kan sakna tiden de var mindre så njuter jag så mycket av dem även nu. Tänk att jag har gjort de här fantastiska, roliga, hjälpsamma och kärleksfulla individerna!? Jag hoppas innerligt att mina barn alltid kommer älska att komma hem, vad de än tar sig för Eller befinner sig på jordklotet.

  18. Nu började jag gråta för att jag är i andra änden. Som vuxet barn till min mamma är jag så rädd för att hon inte känner samma kärlek från mig som hon gjorde när vi var små. Vi har absolut ingen dålig relation men vi bor 100 mil ifrån varandra och vi har nog båda svårt att beskriva våra känslor.

    1. Klart hon gör! Det konstiga med oss mammor är att vi hela tiden älskar våra barn mer och mer – för varje sekund som går fylls vi på med mer kärlek ♥️ och den tar aldrig någonsin slut. Aldrig.

  19. Känner verkligen igen mig i hennes ord. Mina söner är 23 (i februari) & rätt nyss fyllda 17. Där den yngre av dem bor hos sin pappa & jag numer bor 65 mil ifrån dem… Jag saknar verkligen ALLT, samtidigt som vi nu umgås på ett helt annat vis, men med precis lika mycket kärlek. Sen väntar min äldste sitt första barn, så snart kommer jag få uppleva att få vara farmor & det är också spännande. Så även om jag saknar småbarnsåren, så har varje period sin speciella känsla & glädje❣️
    Njut absolut av småbarnstiden, men gläds också över det som kommer, är mitt råd ❤️

  20. Åh vad jag började gråta av texten! Jag fick så dåligt samvete att jag borde verkligen ta vara på ALL tid med min dotter, trots alla utbrott och timtals långa läggningar som hon bjuder på nu. Men även att jag inte är bättre på att ta intiativ till kramar och träffar med min egen mamma.
    Som någon annan skrev ska jag spara texten till dagar som är extra jobbiga med allt vad vardagen och småbarn innebär och då ändra fokuset till vad som är viktigt ❤️

  21. Åh så fint!
    Själv sitter jag här med mega ångest att skola in min lillefis på förskolan imorgon. Var och jobbade själv för första gången på 1 1/2 år (föräldraledig). Å när jag kom hem kom lillgrabben springande med ett stort smile å sa mamma och bara gosade. Tittade på mig och satte händerna vid kinderna på sig själv som om ”åh nu är du tillbaka mamma”. Kan säga att mitt hjärta gjorde extra volter och kände att tur jag har mina lediga tisdagar med mina troll så jag har en heldag med dem själv!
    Har en 5 åring med. Ska aldrig klaga mer över att vara själv med dem. (Ibland måste man) men snart är de som syrrans 15 åring som tycker man är pinsam och bara vill hänga m vänner el på sitt rum. 😂 men moster får kramar från 15 åringen ialf.
    Älskar min sons tindrande ögon när han tittar på mig och bara vill gosa! (Dotter är lite mer svårflörtad med gos, alltid varit. Hon godar på sina principer och enbart när hon vill, ibland är kramarna slut ibland finns det många men bara när hon vill) men lillgrabben är helt tvärtom. 😂
    Ska minnas allt de gör och hur de låter och ser ut. Sparar allt i minnesbanken så man kan plocka fram ibland då å då i framtiden.

  22. Så fin text! Jag njuter extra mycket just nu av all extra gos o kärlek jag får av vår 2:åring. Hon vill gärna vara nära och alltid att vi ska leka med henne. Hon får mig verkligen att skratta som ingen annan! Jag är gravid, magen börjar synas mycket och jag inbillar mig att hon precis som jag vill ta vara på varje liten minut av att vara bara vi. Innan lillasyster kommer.

    Och jodå, vi tjafsar och bråkar dagligen. Men det är inte så intensivt och ganska övergående ändå. Och efter en sån här text oviktigt och bara så som det är.

    ❤️

  23. Vart själv hela dagen med mina 3 barn (7-6-3) sista dagen på lovet. Vi är lite lätt trötta på varann…
    Bråken har avlöst varandra idag, mitt tålamod har varit slut och jag har skrikit på barnen några gånger för mycket🙈
    Detta inlägg fick mig att få otroligt dåligt samvete, såklart. Men det fick mig också att inse att Allt för fort kommer allt det där vara borta. Usch vad tråkigt liksom. Jag fastnade för det där med att det är en självklarhet att man alltid är tillsammans. Det ska jag börja uppskatta! Tack❤️

  24. Har precis fått min 7 månaders dotter att somna. Med båda små fötterna i min rygg och lyssnar på hennes andetag.. nä jag vill inte att hon blir stor…

  25. Att va mamma är det mest ångestfyllda och jobbiga grej man kan va med om tror jag. Ibland frågar jag mej själv om jag skaffat barn om jag visste hur mycket oro och dödsångest det skulle innebära.
    Men, Nu när man har den där underbara två-åringen så ångrar man ju såklart ingenting. (All trots och gnäll inkluderad) Men shit va denna oändliga kärlek till en levande människa kan tära på en! Fast återigen, alltid värt det.
    Att läsa detta och va gravid i vecka 38 va välbehövligt och fasen va gött det är att få fulgråta ordentligt! TACK!
    …och de där fötterna. Man kan ju tamejtusan älska sönder de där små fötterna som är så mjuka och goa, och ljudet av dom när dom kommer tassande till en på natten, wow. ❤️
    Mammor- vi är de mäktigaste i världen!

  26. Nä nu blir det en 20 mg tablett Premalex istället för 10 mg så får vi se om det hjälper mot ångesten efter att ha läst det här 😪 (hjälper ju sjukt bra mot pmsen iaf) Usch vill aldrig att dom ska växa upp dom små grynen. Mitt största frågetecken i livet just nu e faktiskt va fan man ska göra med sitt liv när barnen e vuxna? Just nu har jag en ångestfylld känsla av att livet e över då 😭

    1. JAG. MÅSTE. HA. PREMALEX. OCKSÅ. Var det svårt att få? Har tänkt skaffa i flera år, men nu är det allvarens allvar.

        1. Jag gjorde faktiskt det! Det var ett nyårslöfte. Men jag tänker att de ska säga att de inte bara kan skriva ut medicin hur som helst till höger och vänster. Jag känner dock att jag inte klarar EN pms-period till, senast varade den exakt 15 dagar, det är ju halva månaden. Över jul också. Piss. Men det borde ju räcka, annars kommer jag börja gråta. DET kanske räcker.

  27. Åh så underbart skrivet! ❤️❤️❤️ Exakt så ju. Njutet av när de är små!

    Men rekommenderar verkligen att ha barn i olika åldrar! Mina är nu 3, 6, 13 och 16 (Snygg symmetri, va? 🙌🏻😍), och det gör att man VERKLIGEN njuter av tonåringarna när man är med dem (Såsom heldag på Mall of Scandinavia, kunna gå med barn bredvid sig utan att titta om de springer ut i vägen, följa serier ihop, långpromenader, prat om livet mm mm. Samtidigt som man också VERKLIGEN njuter av ha ett barn med napp i knä, lyssna på 6-åringens funderingar om allt och inget, lycka över lite lego från Tomten mm mm, för tonåringar kan ju även ha sina buttra och inte så lätta sidor…

    Så kort sagt. När tonårslivet är tufft tycker jag att småttingar är lätta, och när småttingarna härjar runt är mina tonåringar trevligast och enklast i världen ✌🏻✌🏻 Gäller att ha Mind setet att denna ålder är just nu total harmoni, de övriga åldrarna har harmoni en annan dag (eller minut. Olika åldrar är ju olika stabila 😎😍)

    Stor kram!!!!! Och tack att vi alla fick läsa fina tankarna från denna kloka Lena! ❤️❤️❤️

  28. Du kommer att bli som min kompis som säger att om hennes son dör kommer hon att ta livet av sig. Han är 21 så den där översvallande moderskärleken kanske aldrig går över, även fast barnen inte kommer att finnas lika fysiskt nära längre.

  29. Åh! Precis haft en mardrömsläggning med min treåring och precis när hon somnat läste jag det här och nu saknar jag hennes röst!

  30. Det där behövde jag läsa precis nu.
    Har snart i ett halvår haft världens mest trotsiga dotter. Idag började skolan igen efter lovet och då kom vår lilla 6 åring hem med ett helt nytt vokabulär av vulgära ord. Det ihop med en så sjuk taskig attityd, grimaser och hot om att rymma hemifrån fick bägaren att rinna över idag. Satte mig i soffan för att lugna mig innan jag gick in för att säga god natt efter att på skarpen sagt till henne att lägga sig. Öppnade Facebook och detta inlägg kom upp. Nu ligger jag i sängen bredvid dottern och är otroligt tacksam för all tid vi ändå har tillsammans.
    Bra att bli påmind ibland. ❤️

  31. MEN NU GRÅTER JAG MED !!! Har haft en så perfekt dag med min dotter efter alltför många med irriterad mamma, trött mamma, jobbande mamma osv osv. Har precis nattat henne o nu vill jag bara väcka henne o krama henne i tjugo år.

  32. Nä fy fan vilken ångest – jag går ju också ständigt och försöker ta till vara på allt mys till max IFALL nåt skulle hända nån av oss och nu inser man att det KOMMER det att göra, även om alla är friska och glada kommer min lilla vilde att försvinna. INTE mys eller rys – bara ågren!!! 🙁 🙁 🙁

    1. Usch vad hemskt förlåt!! 💔 Man skulle ju behöva höra även från någon annan mamma med vuxna barn, någon som tycker att det bara är underbart att de är stora för att… någonting.

      1. Mina barn är 30, 28, 27. Är tacksam att de blivit så fina som vuxna och att man nu kan njuta av barnbarnens kramar och mys.
        Var mycket orolig för hur det skulle gå för dem, när de var tonåriga och livet trilskades.. är så glad och tacksam att de fått underbara partners och livet har blivit bra för dem!

  33. Åååh, den texten träffade mig som ett slag i magen idag när jag varit super-extra-PMS:igt irriterad på mina barn heeela dagen. Jag går här o känner att jag inte borde vara så arg, men det kan inte hjälpas, det bara kommer. Och huuur orättvist är det inte att det bara är jag, jag och jag som är hemma med barnen (vi har varit hemma tillsammans både sambon o jag hela jullovet, men det räknas liksom inte just idag)???
    Ska nog svälja stoltheten och gå o ge mina älskade troll en stor kram nu o säga förlåt 😩

  34. Oj vad fint! Har en son på knappt fem månader som jag myser med just nu. Började också gråta av att läsa detta!

    Jag tror många med äldre barn känner igen sig. När jag och mina syskon (vi är tre) är hemma hos mamma samtidigt säger hon ”tänka att alla mina barn är här” flera gånger för att liksom påminna sig själv, plus att hon liksom letar efter oss så att vi är kvar. Det är de lyckligaste stunderna för henne, hon lyser och strålar av glädje.

    Även om småbarnsåren precis börjat för mig och min sambo njuter jag redan nu av att få små sparkar i magen av sonen när han sover. Eller hans händer fastklamrade i mitt ansikte. Finns inget finare. ❤️

  35. Åh nu måste jag intensivgosa med min 1,5-åring och verkligen maxa den här tiden! Att skaffa barn är det BÄSTA (och jobbigaste) jag har gjort

  36. 😭❤️😭❤️ å gravid här med. Har funderat mkt om det var så smart med en 3a men tack för påminnelsen om det underbara med småbarn.

  37. Saknar det självklara i att vara tillsammans hela tiden. Att ha de små på en stol vid köksbänken då maten lagades , när de hjälpte till med vad de kunde och hade lust med.
    Saknar deras varma små sprattlande kroppar i sängen, trångt och underbart.
    Fantasierna de delgav, historierna och funderingarna.
    Saknar den beundran de hyste och de spontana kärleksförklaringarna de gav. Att känna sig som den viktigaste, bästa och finaste i världen efter en kram eller ett fint ord från dem.

    Saknar helt ärligt allt med att ha småbarn–det var fantastiska år.

    1. Finaste jag läst❤️❤️❤️ Ska krama mina små älsklingar extra hårt nu😭 mina gullungar som när jag ligger sjuk nu har stekt köttbullar o kokat makaroner, tömt diskmaskin och fyllt den o sen kommer med te till mig!❤️😘 allt är glömt och förlåtet. Speciellt iförrgår när jag fick mig ett psykbryt på 8 åriga dottern som helt sonika i hallen säger ”nej inte dom överdragsbyxorna, förresten jag vill inte gå” då jag styrt upp skridskoåkning med kompisen och febrig gjort iordning henne o ska droppa av henne😳😵 Allt är förlåtet🥰

  38. Det var verkligen det finaste jag läst på länge. Ska sluta känna att det snart är dags att få 3,5 åringen till egen säng. Han kan få sparka mig i ansiktet och ryggen och hålla min arm (hans bästa mys) tills han är 35 om han vill. Jag ska börja njuta av det mer. Och kanske börja sörja att 1,5 åringen sover bäst i eget rum i egen säng. Jag kanske borde vänja henne vid att samsova istället för att vänja 3,5 åringen att inte göra det.

    1. Jag har stora barn 20,18 & 15 men även en liten på 3,5 och Ååh vad jag tar tillvara på tiden med den lille! Nu när man vet hur fort tiden går 😢❤

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..