Läkaren till mina barn: ”Pojkar ska inte ha långt hår”

cached-images.btdmtech-12

Mina barn var sjuka och vi gick till doktorn. Han undersökte, skrattade när sexåringen sa att det var som massage när han fick stetoskopet tryckt mot ryggen, skrev ut medicin. All good. Sedan sa han:

”ÄR ni pojkar båda två?”

”Ja… vi är pojkar.” svarade de.

Läkaren tittade på dem med bekymrad blick, kan tänka mig att han ser likadan ut när han ger besked om obotlig sjukdom, och sa: Så där kan ni inte se ut. Ni borde klippa håret. Annars ser ni ut som tjejer. Pojkar ska inte ha långt hår.”

Som alltid i överrumplande situationer önskar man att tiden kunde stanna för alla utom en själv. Jag ville knata runt en stund bland skalpeller och förband tills jag kommit på ett rimligt svar.

Typ ”Oj, jag visste inte att det var medicinskt farligt. Kommer de att tappa armarna nu? Eller ännu värre – SNOPPEN?”.

I stället sa jag ”Så DÄR tycker jag inte att du kan säga till dem, pojkar kan ha hur långt hår de vill.”

Han svarade: ”När de är vuxna ja. Inte när de är barn.”

Jag skyndade mig ut med barnen, det kändes liksom som att vi andades in farliga sjukdomar i det där rummet.

Jag förklarade för barnen att vissa äldre människor inte förstår så bra, att förr i tiden var det så man skulle se ut, och att de gärna vill att det ska vara likadant nu.

Fyraåringen sa: ”KRIS, KRIS säger jag till de gamla.”

Helt ok bekräftelse om att han förstått. Samtidigt, det finns ju inget som är så mycket auktoritet som en läkare i 50-årsåldern?

Jag skrev om händelsen på instastories och har aldrig fått så många arga DM. Av dem som skrev sa säkert 50 personer att jag skulle anmäla honom.

Några IRL-människor jag berättade för rasade inte lika mycket. Eller de rasade mer på alla som rasade.

”Ja det var väl konstigt sagt av läkaren, men anmäla? Den HÄR är den svenska kränktheten”, ”Det är ju bara hår.”

Det var inte förrän då jag själv blev upprörd.

Det är lätt att avfärda en läkare som stollig. Det är lätt att tänka att det är ju inget problem eftersom 200 personer rasar. De flesta verkar ju ha koll.

Men det är ju mina egna instagramföljare. Det är klart att de tänker ungefär som jag. Det är ”Det är ju bara hår”-människorna jag blir irriterad på.

Det handlar ju inte bara om håråsikter. Det är inte samma som att säga ”Permanenta inte håret, du passar inte i lockigt” (iofs sjukt om en läkare sa så också).

Det handlar väl även om det gamla vanliga:

”Du är pojke, det förväntas något annat av dig än det där du håller på med. Du måste pojka till dig, för pojkar är på ett annat sätt. Vill det sig riktigt illa kan du misstas för tjej” (som om det skulle vara dåligt).

Häromdagen var det är unge i lekparken som sa ”Killar är modigare än tjeeeejer, det har Petter sagt”. Pappan röt ifrån: ”Det var det DUMMASTE jag någonsin hört.”

Att han röt så där gjorde mitt liv. Jag började typ älska honom. Jag vet ju att de finns överallt, människor som orkar vardagsrasa, men det var så skönt att mina egna barn hörde. Någon annan än sin mamma som tjatar hål i huvet.

Senare under doktordagen träffade sexåringen en kompis i lekparken, och ställde den (lite ledande) frågan: ”Tycker du jag ser ut som en pojke eller flicka? Pojkar kan ha långt hår om de vill”. Hon svarade ”Ja, det är klart”.

Min sexåring som alltid har velat ha långt hår, vägrat att ens toppa det, har liksom aldrig förr brytt sig om andras pojkhårsåsikter.

Men det var fint att kompisen tyckte det var så självklart.

Nu ska jag gå och skriva till läkarens chef. Där har vi i alla fall EN som är mer auktoritet än en 50-årige läkaren.

Uppdatering: Det här skrev jag i början av sommaren. Sixten har som ni sett klippt sig, oklart om det hade med läkaren att göra, jag tror mer på att han börjat skolan med allt vad det innebär.

Deppigt dock att även FRISÖREN sa ”Nu ser du äntligen ut som en pojke”. 😩

img_0921

cached-images.btdmtech-11

41447771_1282844455189739_4086465785136833114_n

  1. Sandra skriver:

    Han är fin precis som han är. Min pojke är en pojke som ÄLSKAR sina bilar i alla dess former, han leker pang pang och polis, hans favoritfärg är rosa och han tycker om att ha klänning.
    När jag fick mitt första barn en dotter så tänkte jag mycket på att stå upp för hennes rättigheter. Jag trodde aldrig att det skulle bli mer kämpande för pojkens rätt att få tycka om det han tycker om.

  2. Hej alla,
    Vill tipsa om Lina Bodestads bok: Farliga prinsessor och ljuva monster! Underbar bok om normbrytande föräldraskap. Kanske läkaren i fråga borde få en 🤣 Så att kan uppgradera sig till 2000-talet! Vi har tyvärr liknande historier från morfar – suck! Ibland får man kanske bara hoppas att dinosaurierna snart dör ut… lycka till alla som orkar motvalsa – ni behövs!!!

  3. Så jävla tröttsamt. Min son (2,5) har ljuvligt hår – ljust och korkskruvslockar ner till axlarna. Precis som sin storasyster (4 år)
    SÅ många som ifrågasätter varför vi inte klipper hans hår. ”Han störs säkert av att ha hår som hänger och slänger sådär”
    Märkligt att ingen tror att systern störs av sitt långa hår då? Där är det så jävla självklart att hon inte ska klippa sitt ”vackra” hår.
    Folk är idioter och arslen med åsiktsdiarre – på riktigt.

  4. Det konstigaste tycker ändå jag är att vuxna människor ens uttalar sig om någons utseende över huvudtaget..! Varför?

  5. EM skriver:

    TACK från botten av mitt hjärta för att du skrev detta!!!! Jag har kommenterat tidigare och önskat några kloka ord på vägen kring färgglada kläder på killar/långt hår. Så hjärtligt tack för att du belyser vardagsmotståndet som kan möta en. Det ger styrka åt oss som tänker i samma banor och förhoppningsvis ger en tankeställare till andra.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..