Jag kommer skryta ihjäl nu men mitt barn är modigast i Sverige

Vi var i Stockholm och gick förbi en stor fotbollsplan där ett gäng 11-åringar spelade. Man såg direkt att det HÄR är inte något random vanliggäng som sparkar boll. De var SÅ duktiga. (det visade sig senare att ett par av dem spelade i akademilag och en hade spelat med Milan och i Bayerns pojklag). De var alltså såna som jag hade varit livrädd för när jag var 3-13.

Men Sixten, han ser dem och ba ”fotboll, jag måste spela”.

Min inre sjuåring tänker först ”NEJ, inte STÖRA! DE ÄR JU SUPERSTORA OCH EXTREMDUKTIGA. Och OM du frågar, tänk om de säger NEJ INGA SMÅBARN – då blir du LEDSEN?”

Men jag vet ju att den allra värsta utgången i en sån situation är att JAG säger nej. Han får väl bestämma själv om han vill utsätta sig för känslomässiga risker.

Så han springer fram i sina allvädersstövlar och overall. Och frågar om han får vara med. Ett par av dem är lite tveksamma först, men då säger Sixten: ”Jag ÄR bra fast jag är liten, ni kommer få se”.

HUR KAN MAN VARA NYSS FYLLDA SJU OCH SÅ MODIG???? Vilket extremt självförtoende? Jag blir så stolt. Ojojoj. Jag blir så stolt så jag vet inte vad.

Sen tog han av sig stövlarna och overallen, spelade med dem och gjorde som vanligt svinsnygga mål och var asbra. En av killarna sa: ”Det här, det är en talang alltså. Sixten du kommer bli som jag.” SÅ BRA. ÄÄlskar att han använde sig själv som toppreferens.

Slut på skryt.

Img 5058.jpg

  1. Så otroligt modigt! Jag tror på att spela i ett lokalt lag när de är så små. Att ha fotbollskompisarna som bor i närheten och sen med åldern och om intresset hänger kvar, då testa mer avancerat. Våra två stora barn brinner för deras respektive aktiviteter, dans och hockey- men för oss har det varit viktigt med balans. Nu går i princip all deras tid åt till deras aktiviteter och plugg, men så länge de var små var det viktigt att det var lagom så det förblev roligt. Vi ville inte att det skulle missa skoldiscon, kompisars kalas och allt annat roligt:)

    Men jag tror ni känner och väljer det som är bäst för just era barn:)

  2. Ååååååh ja känner din mammalycka gud va ljuvligt hoppas ja lyckas lika bra att boosta mina med sån självkänsla! ❤️

  3. Jag tycker (utifrån din blogg, jag känner dig ju inte alls) att dina barn verkar ha ett helt fantastiskt självförtroende, ett sådant som jag önskar att alla ungar fick ha. Grattis till dem som har er som föräldrar, för det måste vara genom er uppmuntran som de blivit så trygga i sig själva!

  4. Han är så cool! Har ni sett filmen Fimpen? Tänker alltid på den när jag läser om Sixtens fotbollsbravader!

  5. Woow! Vilken inspiratör! Grattis!!
    (Blir han sugen på att åka och spela med något lag utomlands när han får höra om andra som gjort det? Vilka möjligheter det finns idag för övrigt… Svindlande.)

    1. Haha tack ja vi får se. Han vill i alla fall provspela för akademilag. Vilket jag tror man kan från 8 års ålder. Jag googlar för fullt vad psykologer och elitspelare och tränare och sånt säger om hur barn påverkas av att man toppar lag när de är så små. Folk verkar tycka väldigt olika som vanligt. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Jag vill å ena sidan inte att han ska bli 19 och tycka att vi förstörde hans karriär genom att inte ens ge honom chansen att bli typ barnproffs i tyskland som tvååring eller spela i de där akademilagen när det var så uppenbart i hela hans liv vad han ville. Men det är ju inte ens säkert att han får bäst förutsättningar i ett akademilag om han nu skulle få en sån chans. Jag vet INGET om dem, men det absolut viktigaste är ju att det är kul. Om det blir FÖR mycket tävling kanske det inte ÄR kul. Någon som känner någon i ett akademilag?

      1. Låter klokt, förstår att det är svårt. Vi är klassiska musiker i familjen och vi vet hur viktigt det är med bra förutsättningar men precis som du säger så är det kanske glädjen och känslan som till sist är avgörande om det blir ens livs-passion eller inte. Tänker att det är glädjen som gör tekniken till något magiskt. Typ Zlatan 🙂 Eller så svamlar jag haha. Team Sixten hejar vi på i alla fall! 💙

      2. Hm ne men min bror var sådär bra, jag vet bara att hans fotbollssug dog när han började i ett sånt lag i tidiga tonåren pga han tyckte va för dålig laganda och för mkt divighet. Men har man inte prövat så vet man ju inte och isf kan man ju spela för att det i kul i andra lag tänker jag!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..