Metoder för att skaffa TREDJE BARNET och lunchevent

I går var jag på ett lunchevent på Kappahl.

Som vanligt pratade jag bebisar eftersom jag av någon anledning dras till folk som är bebissugna och gravida. Jag pratade med en tjej som rekommenderade starkt att jag ska skaffa mitt tredje barn i Danmark. Vi diskuterade olika metoder.

1. Inte säga något till Linus utan låtsas att det är hans. Kan dock bli problem när man ska intyga faderskapet. Kan eventuellt tillkomma fler problem.

2. Göra det öppet. Säga typ ”Det här är min bebis och jag ska göra allt själv” (det gör man ju ändå heh). Hon jag pratade med sa att det blir ju som ett bonusbarn. Tillkommer eventuellt problem här också. Det positiva är att man får ta med sig hela barnet hela tiden vid eventuell skilsmässa. Det negativa är att det säkert ökar risken för skilsmässa.

3. Stoppa huvudet i sanden och förneka tills jag själv glömt vad som hänt. Kanske gå till en hypnotisör. Plötsligt kommer bebisen och jag är lika oförstående som Linus. Nekar till att jag legat med någon annan (vilket skulle vara sant och han vet att jag är dålig lögnare) och vem skulle tro att jag åkt till Danmark? Inte jag i alla fall.

4. Säga att jag vill ha ett till barn. Det var nog trots allt mer än ett år sedan jag nämnde det, jag tror att han tror att jag lagt den drömmen bakom mig. Det har liksom verkligen inte varit aktuellt om man säger så. Det är det fortfarande inte. Men drömma får man ju.

Vilken metod tror ni på? Ni får ta hänsyn till eventuella etiska komplikationer och sånt, men framförallt, hur blir det troligast en bebis? Jag tror minst på nr. 4.

Här är en klänning på Kappahleventet. FICK DEN! Älskar den!

Processed with VSCO with m5 preset

Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Img 7422.jpg

Godaste efterrätten jag ätit.

Img 7427.jpg

 

  1. Anna skriver:

    5. Säga att du följde med en kompis som moraliskt stöd inför hennes insemination men olyckligtvis råkade snubbla och så att säga ramlade lite olyckligt över provröret?!? Och eftersom det är en så himla osannolik händelse så MÅSTE ju det här barnet bara vara meningen att behålla?

  2. Lisa skriver:

    Men åååh! Vill också ha en trea! Men ORKAR inte… 😢

  3. Hej, jag såg att Lisa är på Hejhejs flicknamnslista.Det måste ju vara efter dig,så fint.xx

    1. JAAAAAAAAA!!!!!!!!!! Jag tror inte att det är efter mig men jag tänker inte fråga eftersom jag vill leva i den villfarelsen.

  4. U skriver:

    Tänker att L tvekar pga att ni haft tuffa småbarnsår med lite sömn och väldigt aktiva barn. Han är kanske trött? Orkar inte? Det måste man ju förstå och respektera.

    Berätta att det inte kommer att vara likadant med nr 3, pga att det ju bara blir ett småbarn – inte två nästan på en gång. Era stora killar kan och vill hjälpa till, och kommer själva växa iom att de blir storasyskon. Det kanske blir en liten tjej? Det kan man längta efter, att sas ha alla sorter, även om det inte spelar särskilt stor roll. Tre barn blir fö en helt annan dynamik än två, och ni – och barnen – kommer att ha såå roligt under alla år!

    Men pallar han inte, vill han inte, så måste det ju få vara så. Att han har så starka känslor kring det betyder ju att han är en riktig förälder, som liksom du investerar mkt i sitt föräldraskap. (Föreställer mig att det annars vore rätt egalt gör honom, om du var den som fixade allt? Fira isf det jämställda föräldraskapet!)

    1. Hej! Det är väldigt sant det du skriver om att det inte skulle kunna bli lika jobbigt med trean som det blev med två små. Det är det jag hoppas på iaf. Och att S och H skulle hjälpa till. Sixten pratar SÅ ofta om att han önskar sig en bebis och jag vill så gärna se honom med en syskonbebis. Sen är det andra saker jag inte kan skriva om och därför inte bemöta. Det är egentligen inte aktuellt med en bebis, jag drömmer bara. Och min livmoder drömmer. Men tack för pepp!

  5. Ina skriver:

    Jag tror på första! Välj en donator som verkar allra mest lik, man får läsa på om dem har jag hört, och så behöver det liksom inte bli så stora tvivel, det är klart att han kommer köpa att det är hans. Det finns ju jättemånga syskonskaror som är två väldigt lika varandra och en tredje som är mer ”egen”. Som du skrev i punkt 3 så är det så mycket mer rimligt att han tror att det är hans än att tro att du skulle åkt iväg och fixat det själv.

    Det är klart att det kan tillkomma problem men vilket föräldraskap är enkelt?

    Har ni inte någon supergullig bebis ni kan hälsa på och hålla lite i annars så han blir sugen av sig självt? Annars mååååste han ju bli sugen när han träffar HejHejs bebis!

    1. Det här är en så perfekt kommentar! Allt du säger stämmer. Speciellt det där med att problem kan uppstå hursom. Jag ska låna hem Hejhejs bebis!

Lämna ett svar till Agneta Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..