Jag tänker att jag inte är en curlingmamma meeeeeeen

Harry: Mamma var är mitt marinblå linne?

Jag: I garderoben på andra hyllan till vänster.

Harry: Nej?

Jag: Men jag la dit det alldeles nyss!

Harry: Ja för fem minuter sen ja, sen tog jag det därifrån och nu har jag lagt det någonstans. (lol)

Jag: Ah, du la det på locket på toan, jag såg det där sen.

Harry: Just ja! Hämta det snälla.

Jag: Mm..

WTF??? 🥌🥌🥌🥌🥌🥌🥌🥌🥌🥌

Till mitt försvar fick han hämta det själv när jag såg curlingemojin i huvudet.

  1. Tur att man är uppväxt före emojis så mamma inte kunde få upp sånna i huvudet. Standard var att vi tittade tv på övervåningen och frågade mamma om hon hade tänkt gå ner och hon svarade ”Nää.. vad tänkte du på då?” Och jag svarade ”Tänkte om du skulle kunna ta upp något att dricka åt mig/fika/ett glas/bestick man glömt nere/whateverish” och hon svarade ”Ja men det kan jag göra” och så hämtade hon 😍 Fint att jag skriver som om det var något som hände FÖRR men det är precis lika än 😅🙈

  2. Stina skriver:

    Kan relatera väldigt hårt till 🥌🙈 Förstår inte hur det gick det till, det var liksom aldrig meningen?! Meeen jag anar att inlägget egentligen bara är förtäckt humble brag över att din son så ledigt använder ord som ”marinblå” 🙄😄 #impad

    1. OCH för att jag visste exakt var linnet var. #impad

  3. ”Marinblå”! Ett äkta modelejon😍

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

LOADING..