Fler barn eller ej

Sixten när jag precis fått reda på att han skulle bli storebror.

Nästa tema i podden momsplaining är FLER BARN ELLER INTE!!

Någon som vill fråga något? Någon som vill berätta hur ni övertalat en partner? Eller har ni blivit övertalade av partner? HUR??? Finns det någon som lurat till sig ett barn, typ stuckit hål i kondom eller ”glömt” p-piller? We are dying to hear! 😍

Skriv gärna och berätta i kommentarsfältet. Eller dm:a till mig på instagram! ❤️ tack!!!

  1. Trött skriver:

    Först skulle vi inte ha barn. Sen ville jag. Efter ett par år (av ångest för min del) ändrade han sig. Fick vår bebis i år. Han tror att han bara vill ha ett barn och är rädd att vi ska gå igenom samma kris igen, dvs att jag ska vilja ha ett till men inte han. I början av bebistiden tänkte jag väldigt mkt på detta. Antagligen för att jag inte mådde så bra – oro föder oro! Men nu börjar jag landa i att ett barn är bäst för oss. Fick en väldigt krävande bebis och min fysiska och psykiska hälsa har krånglat, i perioder har jag balanserat på gränsen för vad jag orkar med. Att göra om detta, och då samtidigt ha ett större barn… jag kan inte se hur jag skulle kunna bli sugen. För man måste ju känna att man står pall även om barnet blir krävande, sjukt eller det kommer två stycken (tvillingar). Förut såg jag två barn framför mig men när jag tänker på framtiden nu ser jag bara oss tre. Och det är en väldigt fin bild!

  2. S skriver:

    Jag har alltid velat ha tre barn. Min man hade nog aldrig tänkt på barn innan han träffade mig. Vi fick ett barn och sen två barn rätt tätt. Min argumentation var att man inte vill ha ett ensambarn…Sen var min man inte så sugen på en trea. Men så hade vi en himla fin vår och åkte på resa och barnen var gulliga och livet härligt. Jag sa (vilket ju är sant) att det är låg sannolikhet att bli gravid när man är 39. Vi kom fram till att sluta med preventivmedel och se, det är ju ändå låg sannolikhet. Blev gravid första försöket. Min man hamnade i chock. Men nu när vår lilla trea börjar bli stor så är vi båda så glada att det blev så här! Som en ständig cirkus! Och mitt hjärta svämmar över när jag ser den lilla trion dra runt ihop!

  3. Anna skriver:

    Jag har alltid trott jag ville ha två barn. Men efter andra kände jag mig inte klar. Jöttetydligt. Det var inte så att jag ville ha en bebis (inte alls bebissug som med de andra barnen) mer en insikt att jag vill ha en stor familj o att mina barn ska ha fler syskon. Vi hade det rätt tufft efter andra barnet kom. Intensivt. Min man har aldrig velat ha fler. Men han har inte sagt nej men det har inte gått att diskutera. Jag har varit ledsen. Ibörjan av sommaren bråkade vi om det, jag är 38 o vill inte vänta för länge. Sa att han får sommaren på sig att tänka. Jag vill ju ha fler barn med honom i våran familj, inget annat. Dagen efter kånde jag att det går ju inte att gå runt en hel sommar o vänta på nåt jäkla beslut från hans sida så vi tog snacket. O han vill verkligen knte ha fler barn, han vill vara närvarande för de två vi har. Jag fattar. Jag trodde jag skulle bli mer ledsen, hade sagt att vi antagligen behöver gå i parterapi gör att jag ska komma över sorgen. Men sommaren gick, det köndes så himla skönt att vara i vår familj med två större barn (3 och 6) o man kan äntligen börja göra mer. Nu har jag börjat rensa vinden med bebisprylar. Känns bra. Jättekonstigt. Men det känns som ett bra beslut för oss. O skönt att sluppa leva i ovisshet.

  4. Innan vårt tredje barn var jag genuint ledsen och grät var gång jag fick min mens för innerst inne hoppades jag att den inte skulle komma. Min man var inte lika pigg på tanken för ett barn till, men hade inte sagt nej heller.
    Vet inte om det var mitt känslomässiga tillstånd som fick honom att ge med sig eller inte, men gravid blev jag, och det kvickt.
    Efter trean var vi båda överens om att det räckte så, vi var nöjda.
    Då blev jag givetvis gravid igen , ja hoppsan som det kan gå, så nu efter fyran har jag steriliserat mig.

  5. Jag har alltid velat ha 3 barn men inte min sambo. Vi har två barn och jag har tagit upp ämnet de senaste 8 åren (mina barn är 11 och 8) men min sambo vägrar. Inte nöjd med hans svar men samtidigt kan jag ju inte tvinga honom till något, samtidigt som det indirekt han som tvingar mig till att endast ha två barn och inte tre, som jag vill. Barn nummer två var efter att jag gjort väldigt klart för honom i ett mail ( vi kom ingenstans när vi pratade om det) att ett barn till skulle de bli och de blev det. Men sen har de varit helt stopp även om jag alltid varit tydlig med att jag vill ha tre.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..