Sixtens utopi. Eller dystopi.

Sixten: Nu ska jag berätta något som kommer göra dig avundsjuk.

Jag: Ja?

Sixten: Min gamla lärare var på skolan i dag och hade med sig sin bebis. Den var sååå söt. Det bästa jag vet är när bebisar tar tag runt mitt finger.

Jag: Ååååååååh! Vad fint, du älskar verkligen bebisar Sixten.

Sixten: Ja. Meeeen om jag måste välja tycker jag nog mer om vuxna.

Jag: Jaså?

Sixten: För tänk om man fick byta ut alla människor i världen till vuxna eller bebisar och man själv var som man var, då skulle man ju hellre vilja att de andra var vuxna. Jag kan ju inte ta hand om en värld full av bebisar.

Jag: Jorå! Det är ju bebisar som sitter i kassan på coop, då kan du ju bara gå in och ta mat till alla bebisar.

Sixten: Stjäla?

Jag: Eh… låna kan du säga, de kan ju inte sköta kassan ändå. Och så matar du dem.

Sixten: Ja så att alla vinner på det. Men det blir väldigt mycket jobb. Det är nog inte värt.

Jag: Jo, du kan prioritera att mata mig.

Sixten: Ja, okej vi gör så.

LOADING..