Harrys och min allra första sms-konversation

Harry och Sixten fick varsin telefon i julklapp. Det här är den allra första konversationen jag och Harry hade:

Så stolt över honom.

Lade upp den på stories och en hel del svarade ba: Vaaa hur kan du låta honom skriva så?

1. Jag har inte låtit honom något, han skrev själv. Han har fri vilja.

2. Det var ju ett skämt. Ett asroligt skämt om man frågar mig. Och även om det inte helt var ett skämt, vilket det kanske inte var när jag tänker efter: Go Harry!

  1. Maria skriver:

    Eh, hade varit så stolt om min unge hade gjort sådär. Uppenbart genialiskt!

  2. Åh, man älskar ju de där föräldrarna som inte låter sitt barn göra sånt barn gör. 😂

  3. A skriver:

    Haha, påminner mig om när jag fick synpunkter på att mitt barn åt snorkråkor. ”HUR kan jag låta honom göra det? Det skulle ALDRIG hennes barn få göra.”

    1. Jag påpekade det så fort jag ser det.
    2. Vad mer kan jag göra än att förklara att det inte är bra? Hugga av honom händerna?!

    1. 😂Jamen precis, som att man kan styra dem överhuvudtaget. Plus, peka finger gör han FÖR att han inte får göra det.

      1. A skriver:

        Precis, minstingen sa senast idag att han kommer ändå flytta ifrån mig när han blir vuxen. Och då kommer jag vara död. Och då kan jag inte säga till honom att han inte får säga fula ord.

        Mitt barn pekar med pekfingret för att då tycker han inte att han gör fel. Precis som om jag inte fattar vad han egentligen tänker.

        En gång säger han till mig:
        ”Mamma. Nu tänkte jag säga att du är dum i huvudet. Men jag sa det inte. Jag bara tänkte det. Bra va?”

        Så lyckas ungen med att få beröm fast han indirekt sagt att jag är dum i huvudet…

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

LOADING..