Jag är Münchhausen by proxy

Ok det är de enda bilderna som tas på mig men i dag bär jag spya igen.

Mycket kan man säga om mig men jag är i alla fall en otroligt bra kräkmamma. Tror jag aldrig är så kärleksfull. De är så stilla barna. Jag får ge allt gos jag inte hinner ge för att de springer iväg annars.

Man känner sig aldrig som en så god och öm mor som när man pratar med vän röst även när de kräks ner 1000-bitarspusslet. Såååja gubben, pusslet var nog törstigt ändå, såååja.

I dag ville Sixten läsa barnens bibel och vi läste över 200 sidor. Tänk den stackars ynkliga rösten. ”Mamma läsa bibeln för mig”. Känns gött för en gammal pingstvän som jag.

Nu har jag ännu inte börjat kräkas själv, vi får se hur gött jag tycker det är då.

Men att kräkvabba HAR ju nåt. Älskar att få ta hand om kräk, så länge man inte är orolig.

Münchhausen by proxy-varning, jag vet, men jag proppar i vätskeersättning var femte minut så jag försöker i alla fall inte förlänga sjukdomen.

Känns iaf lite tryggt.

  1. Teresa skriver:

    ”pusslet var nog törstigt ändå” 😄 Alltså underbart. Jag high fivear dig på kräkvabben, älskar det också. Älskar att vaka med dem, stryka dem på pannan, teskedsmata med vätskeersättning, vyssja, läsa och vaksamt lyssna efter ljud som tyder på att någon är på väg att kräkas igen. Det låter ju smått galet att säga det, så glad att du sade det först 😂 Men ja, kärleken och närheten är intensiv där i dunklet och det där som annars i vardagen finns som en viskning får liksom sjunga helt ut ”jag är din mamma och jag vill göra allt för dig, jag älskar dig så”.

    1. 😂😂😂😂 tack! EXAKT SÅ! Vad fint! Skönt att det finns iaf en till kräkälskare.. ❤️

  2. Sanna skriver:

    Alltså… Okej, jag erkänner att jag inte varit här på uhum… 2-3 veckor nu och läst, och läste ikapp mig nu. Så hittar jag inlägg ett om kräksjuka. Ok. Ser bilden. Ok. Så hittar jag nästa inlägg om kräksjuka. Ok. Ser att du bär nåt och läser… Hrm. Fortfarande OK.

    Så hittar jag detta inlägg och ser vad du håller i – JAG MÅR ILLA! Alltså, på riktigt! Kändes som jag skulle hulka ner datorn! Är man lätt hypokondrisk då när det gäller kräksjuka eller? (Det. Är. Det. Värsta. Som. Finns. Bland. ”Barnsjukdommar”.)

    Och Elin – du som undrar hur man gör som emetofob – välj rätt pappa/partner till dina barn 😉 Jag tar alla feber, hostningar, brutna armar osv. Här tar pappan magsjukan. 😉 😀

    1. Förlåååååååt!!!!!!😂

  3. Linda skriver:

    Beundrar dig din avundsvärda kräkmamma.
    Jag? Lämnar bort barnen. Flyr. Kramar dem inte på 48 timmar. Virar in ansiktet i stora halsdukar och fräser av ångest.

    Är dock grav emetofob. Och har haft den där förbannade kräksjukan mer än de flesta.

    1. Elin skriver:

      Det har jag alltid undrat hur det går ihop med barn. Är själv en extrem emetofob men har inga barn (än) och funderat mycket (typ flera gånger om dagen) på hur det skulle gå. Har alltid lite antagit att det skulle försvinna när det gäller ens egna barn men tydligen inte då? Hehe tänker också att ha sjuka barn är den bästa KBT? Hehe

      1. Linda skriver:

        Alltså den blev värre när barnen kom och jag blev smittad hela tiden.
        Fy fanken vad vi har spytt ikapp.

        Det är så sjukt jobbigt att ha känslan att inte kunna finnas där för barnen när de är sjuka. Tröstar mig med att jag i andra lägen finns för dem JÄMT.

        1. Elin skriver:

          Hehe åh nej… inte svaret jag hoppades på.

          Tänk om jag skulle få ett barn som jättelätt blir åksjukt. Jag vet inte hur jag skulle kunna hantera det.

          1. Sara skriver:

            Kan tyvärr bara instämma, blev bara värre efter att barnen kom och drog hem skiten (pun intended) stup i kvarten. Turligt nog har jag också en man som tar hand om det medan jag är rädd i något annat hörn av världen. Sämsta fobin EVER.

  4. Hej! Stackars (eller?😉) er som får dras med kräksjukan!
    Jag har läst tros-referenser i två av dina inlägg nyligen och blir så nyfiken: är ni troende i familjen? Hälsningar, en troende☺️

    1. Jag är!! Har alltid varit, sedan jag var 5.

      1. Men inte din man? Hur ”hanterar” ni det när åsikterna/tankarna clashar, särskilt med Sixten och Harry? Oj det kanske blir för personligt.. Jag är verkligen bara nyfiken!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

LOADING..