Min bästa vän

svartvitvatten

Vår första resa tillsammans, jag besökte Simon i Spanien

 

_DSC9332sv

Simon i Let’s Dance 2015

2014-10-27 10.00.46

Hos goda vänner sommaren 2014

DSC_0113sv

På landet, sommaren 2015

Camilla:

Kan inte låta bli att göra ett inlägg om min bästa vän. Min sambo, min fästman, min livskamrat, min kärlek och min älskade. Men framförallt – min bästa vän.

Så mycket har hänt på egentligen vansinnigt kort tid. När jag träffade Simon 5 juni 2014 hade jag helt ärligt börjat släppa tanken på att träffa nån. Jag trodde inte jag skulle bli kär igen, jag var inte ens säker på att jag ville och vågade det, och jag hade börjat känna mig lite desillusionerad. Så jag hade ställt in mig på att leva själv, med mina barn, min katt och mina vänner. Och jag var helt ärligt rätt nöjd med det. Jag hade landat på ett bra ställe när jag träffade Simon, och kanske just därför kunde jag ta emot en relation med en man som inte alls passade in i mallen för den jag trodde jag skulle träffa – OM jag nu mot förmodan skulle förälska mig igen vilket jag som sagt inte var alls säker på längre…..

För på pappret var det inte många kryss i rutan med Simon för vad jag sett framför mig. Hade trott någon i min ålder, med lite större barn osv. osv. Men i realiteten visade han sig vara kryss i ALLA rutor.

För Simon är i mina ögon helt unik. Han har en stabilitet, ett självförtroende och en värdegrund som inte många andra människor jag träffat. Det ögonblick jag förstod det vågade jag lita på att vi skulle fungera, men det tog ett tag, jag ägnade ett par månader åt att leta fel, vänta på att skeletten skulle dyka upp, vänta på att de dåliga sidorna skulle komma fram. Men snart två år senare lyser de fortfarande med sin frånvaro.

Vi spenderar mycket tid tillsammans, mer än de flesta par har möjlighet till, tack vare att vi har flexibla jobb, och också kommer kunna göra en del gemensamma projekt. Och det finns ingen jag hellre hänger med. Jag tröttnar aldrig på att vara med honom. Han får mig att skratta, han har så mycket positiv energi så det räcker även till mig som ibland kan bli lite mörk i sinnet, han vet alla mina fel, alla mina hemligheter, mina brister och mina misstag. Och han älskar mig ändå.

Har skrivit förut här på bloggen om hur han har tagit till sig mina barn, och det är nog den största kärleksgåvan av alla. Det är baske mig inte en lätt omställning att gå från singelliv utan barn som 27-åring, till tre barn mellan då 5 och 12, med allt vad det innebär av vardag, logistik och ansvar. Men han blinkade inte ens av tvekan inför att ta sig an det. Och han har ork och kärlek över att engagera sig även i mina bonusbarn.

Jag älskar också att han är varm, kelig, väldigt fysisk med mycket pussar och kramar, att han tusen gånger per dag säger, messar och ringer och talar om att han älskar mig. Att han förstår att det är viktigt för mig att bli uppvaktad, att ha lite guldkant på vardagen då och då, och därför ofta kommer med blommor, små presenter och överraskningar. Han har förstått att det inte är det storslagna eller dyra som behövs, utan att det är ansträngingen och omtanken som betyder något, att en enkel bukett, lite choklad, eller som när han åkte förbi Urban Deli och köpte en bit burrata därifrån – för han vet och har lagt på minnet att jag älskar just det. Han minns allt sånt, och tar sig tiden och prioriteringen att göra mig glad.

Hans humör är också en ynnest att få ha i sitt liv. Aldrig träffat en så glad och positiv människa. Vet inte hur många som läser det här som lyssnat på ”Kattens och hundens dagbok” när Titti, Gert och Ola läser upp det på radio (googla och lyssna om ni inte gjort det, typ det roligast jag vet..)  Men barnen och jag brukar skoja om att Simon är som hunden där – ”Bästa som fiiiinns…”  För allt är ”det bästa som fiiinns” för honom. Han älskar att vakna på morgonen för varje dag har nya möjligheter, motgångar kan han surna till över någon minut, sen skakar han av sig dem som en blöt hund och tar nya tag, och tycker livet är toppen igen. Han är den enda människa jag känner som lyckligt utbrister kl 7 en måndagsmorgon ”Guuud vad härligt att det är måndag igen”….

(Hittade länken här till ”Kattens och hundens Dagbok, gå in och lyssna, sjukt kul! )

https://www.google.se/#q=kattens+och+hundens+dagbok

Hans viktigaste egenskap är dock något som blivit ännu mer akut märkbart nu när vi fått ett litet barn också tillsammans. Jag kan luta mig mot honom och han står tryggt och stadigt. Vi hjälps åt, och han avlastar mig när jag behöver avlastas, precis som jag avlastar honom när han behöver. Har jag en dålig dag behöver jag inte ens säga något, då kliver han in och tar över. Han ser det som självklart att vi delar på jobbet, och försöker aldrig smita undan eller lämpa över mer på mig än vad han själv är beredd att ta. Han ser alltid till att jag har det bra, och han lever verkligen efter det som han med glimten i ögat säger är hans motto i livet: ”Happy Wife, Happy Life”.

På ren svenska. Jag har haft sån jävla tur. Jag blev kär igen. Och jag blev kär i en fantastisk man. Jag är tacksam varje morgon jag vaknar att jag haft sån tur.

/Happy Wife (to be)

 

  1. Hej,
    Jag blir så glad av att läsa detta och dessutom med två års perspektiv, nu när Polly finns till. Ha ett underbart liv tillsammans, surfa alla vågor och håll fast vid glädjen.

  2. Hanna skriver:

    Helt underbart ju! Tycker också att det är så kul att Simon skriver på bloggen också, att ni delar med er av bådas funderingar och synpunkter. Härliga ni! ?

  3. Sia skriver:

    Fint! Glad för er skull! Har tyvärr inga bra erfarenheter av män. Tre förhållanden varav två långa, där det efter 7 år i ena relationen visade sig att han hade sidor som var fruktansvärt sjuka. (Sexuella anspelningar på mina barn.)
    Den senaste relationen tog slut efter psykisk misshandel i två år. Den första var kantad av fysisk misshandel, lögner och otrohet. Jag har helt tappat tilliten till män och har funnit lugnet i att leva utan man, ingen bråkar/skriker/sviker mig och jag trivs med mitt liv, har vänner men spenderar den mesta tiden med mig själv.
    Jag kan tydligt se att jag upprepat manuset från min barndom i de män jag mött. Bearbetat i terapi och mår bra i dag. Uppvuxen m missbruk o naturligtvis fallit för alkoholister och andra icke-pålitliga män.
    Jag är inte bitter. Konstaterar fakta bara. Visst finns en längtan. Men rädslan är större.

  4. Så underbar läsning! Du har verkligen den språkliga gåvan. Hoppas att du, Simon och barnen får leva lyckliga tillsammans för all framtid!

  5. Titti skriver:

    Så absolut härligt och alldeles underbart att få känna och ha det så! ?All lycka o kärlek önskar jag er ??

Lämna ett svar till Sia Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..