Åsiktsfrihet och ton på bloggen

IMG_8803

Foto: Magnus Ragnvid

Camilla:

Ett inlägg med anledning av att en del väljer att misstolka vår höga ambitionsnivå på den här bloggen vad gäller ton och hyfs, med att ”man får ju inte ha en avvikande åsikt, då blir man tillsagd”. 

Märker mer och mer hur svårt det verkar vara det där med att hitta ”rätt” ton på nätet. Och jag kan på ett sätt förstå varför – när internet gradvis exploderat mer och mer och skapat fler och fler forum för folk att uttrycka sin åsikt, så blir det en helt ny arena, och det tar tid att hitta vilka regler som gäller. De regler och normer vi har för fysiskt, socialt umgänge, har mejslats fram över årtusenden, och skiljer också mellan kulturer, åldrar, miljöer osv. Men en sak är dock relativt universellt över allt detta, oavsett ras, religion, ålder, status, ekonomi, miljö osv osv – så har vi människor enats om att det inte är socialt acceptabelt att vara öppet otrevliga mot varandra. Om en människa står mitt emot dig och använder en otrevlig ton, säger elaka saker om dig, ifrågasätter dig på ett respektlöst sätt – ja då tolkar vi människor det som en aggressionshandling och vi anser inte att det är acceptabelt. Det tror jag vi alla kan vara överens om….

Så kommer då intåget av sociala medier, Facebook, bloggar, instagram osv osv. Plötsligt öppnas en möjlighet upp att sitta och säga saker till människor på ett ”avpersonifierat” sätt. Vi har ju sedan tidigare möjligheten i och för sig att uttrycka oss till någon utan att stå ansikte mot ansikte genom telefonsamtal, mess, brev osv. Men även där har vi utvecklat en norm där det inte är acceptabelt att vara otrevlig. Tänk dig att du får ett brev hem i brevlådan från en människa du inte känner, som skriver till dig att hen tycker du är ful, en dålig förälder, har fel åsikter osv osv. Eller du får ett mess eller ett telefonsamtal från en människa med samma innehåll. Då skulle du antagligen uppfatta det som mycket obehagligt och konstigt. Och om du t ex  försökte hävda till en för dig okänd person som ringer och säger till dig att du är en dålig förälder att: ”jag har inte bett om din åsikt om det, vad ger dig rätten att uttala dig så om mig som förälder?” – får svaret; ”Ja men du får ju skylla dig själv för du visade dig ju offentligt med ditt barn på en allmän lekplats. Då har jag ju rätt att tycka till till dig om hur du är som förälder.”  Förstår ni hur jag menar? Detta anser vi inte vara socialt accepterat beteende och en polisanmälan skulle antagligen bli nästa steg om det fortsätter.

Men åter då till sociala medier. Plötsligt har gemene man en möjlighet att tala om för grannen, släktingen, avlägsna bekanta, kändisen osv osv, EXAKT vad de tycker om hur de ser ut, lever sitt liv osv. Och dessutom anonymt. Och det anses dessutom av många som en RÄTTIGHET. ”Vaddå – jag har ju RÄTT att säga vad jag tycker.” Eller t om den här underbara: ”Vaddå, jag är ju bara ÄRLIG”. Och det är här jag anser att vi hamnat så otroligt fel. Det har skapats någon slags märklig norm där vanliga sociala regler och uppgörandenormer är satta ur spel. Plötsligt ska man få ha rätten att sitta och skriva på ett otrevligt sätt till kända och okända människor – och har dessutom mage att uppföra sig lite kränkt, om man ifrågasätter den rätten.

Och anledningen till att jag tar upp detta resonemang är för att jag/vi ju har beslutat oss sedan länge att inte acceptera den här vansinniga normsänkningen vad gäller uppförande och beteende på våra sociala medier, jämfört med normera i ”verkliga livet”. Jag tar som ni märker ofta diskussioner med folk som uppför sig ouppfostrat och otrevligt, och jag använder blockfunktionen friskt på insta om man inte visar socialt hyfs.

MEN – det som då slagit över och missuppfattas en aning är att det då hävdas emellanåt av läsare och följare – att vi säger till folk för att de har en annan ÅSIKT. Och det har dessutom ibland blivit lite svårt för våra andra följare/läsare att fullt ut förstå våra intentioner, så ibland säger ni till varann i kommentarsfältet på ett litet… överdrivet sätt.  Så jag vill förtydliga så att alla förstår exakt vad jag/vi menar med vad vi vill sätta för ribba för hur man uppför sig i våra sociala forum – och vet ni, jag hoppas också vårt sätt ska sprida sig, och att man på fler håll ska sluta att acceptera att folk uppför sig som i kommentarsfältet som om de växt upp med vilda vargar i skogen…

Det som vår norm handlar om är TONEN man använder när man framför sina åsikter. Att ha avvikande åsikter än våra är inte enbart ok – det uppmuntras! Debatt är alltid kul, och jag är inte så korkad så jag tror jag vet allt om allt, utan är alltid både bra och uppfriskande att få annan input på sånt man tror man ”vet”. Har lärt mig mycket genom åren genom att prata med folk med andra åsikter och synvinklar än mina egna. Så fram för debatt i kommentarsfältet – men för en respektfull och trevlig debatt… – att skriva att vi är idioter, att vi är fula, dumma, löjliga, patetiska, ja jag vet inte allt som samlats genom åren i trollhögen – är INTE att föra en vettig respektfull kommunikation och det är inte acceptabelt nånstans.

Det som jag alltid tycker är en bra måttstock för att beskriva vad jag kräver av er är att jag gör jämförelsen att ni alla är hembjudna till oss i vårt vardagsrum. Det sätt ni skulle tala till mig där, även om vi diskuterade saker där vi har olika synpunkter – det sätt ska ni tala på här också. Både till oss, och sinsemellan. Så det är jätteviktigt för mig att ni även som sagt reflekterar över det när ni talar till varann, jag vet många av er menar oerhört väl och bara är beskyddande, när ni ibland går på varann lite väl hårt, om någon skriver något med annan åsikt än vår. Men är tonen och nivån ok, så behöver ni inte skydda oss, även om det är otroligt gulligt menat – det är enbart folk med otrevlig ton och respektlösa ordval, som inte tolereras, utan det är då som i skolan – uppför man sig inte i klassrummet blir man utskickad i korridoren, sen kan man sitta där och yla om ”yttrandefrihet” bäst man vill.

Och för er som tycker ni har rätt att vara otrevliga för ”ni har ju valt att vara offentliga.” Alltså really…. Kan ni gå igenom logiken till mig varför man har rätt att vara otrevlig mot ”kändisar” i högre grad än andra människor? Varför vi ska vara undantagna från hövlighetens regler? Det där är ju bara ett svepskäl man använder för att rättfärdiga för sig själv att det känns lite gött att sitta där anonymt och trycka till en människa man inte känner, som man kanske dessutom tycker ser ut att ha det lite för bra. Men ni har inte ett dugg mer rätt att vara ohyfsad mot mig bara för att jag valt att dela vissa delar av mitt liv med er. Punkt slut.

Däremot finns det vissa åsikter jag alltid kommer gå emot oavsett hur trevlig ton de framförs i och det gäller oavsett om det är på ett socialt forum eller i vårt vardagsrum. Jag skulle t ex aldrig tolerera att någon i min närhet framför främlingsfientliga åsikter, då skulle jag trycka på ”delete” i min kontaktbok fortare än kvickt. Och det är samma här på bloggen/insta, men det är en annan fråga och ett annat blogginlägg.

Så vad jag vill ha sagt är – man är ABSOLUT välkommen att ha avvikande åsikter än våra – men tänk på tonen ni framför era åsikter i, både gentemot oss och gentemot varann. Tänk på exemplet med mitt vardagsrum och reflektera en vända innan ni skriver, på hur ni skulle uttryckt er i den situationen.

Lyckas vi med detta har vi lyckats skapa en helt unik blogg som förhoppningsvis kan bli förebild och sprida sig som ringar på vattnet i de sociala forumen.  Det är dags att sluta acceptera ”rätten att vara otrevlig” . Be nice. Livet är för kort för att vara otrevlig.

 

  1. Moa skriver:

    Jag menar alltså storleken på texten, den är väääääldigt stor.

  2. Moa skriver:

    Vilken jobbig text att läsa, mycket lättare om ni gör den betydligt mindre.

  3. Helen skriver:

    Mycket bra skrivit o kloka ord. Ha en bra dag o hoppas att solen skiner på oss idag med kram

  4. Vicky skriver:

    Ett exempel på vad som händer med folk när de sitter anonyma bakom sina skärmar: https://www.youtube.com/watch?v=2B-GeIQKMtw

    Derren Brown är brittisk underhållare och jobbar med att visa hur lätt det är att påverka den mänskliga hjärnan. I ett avsnitt får han en man att erkänna ett mord har inte har begått. I detta programmet gör han publiken i en ”game show” helt anonyma bakom masker och de får göra knappval för att välja om det ska gå bra för en helt vanlig Svensson på hans kväll på puben eller om det ska gå dåligt. Så vitt publiken vet leder deras knappval tillsist till att mannen dör. Ett himla bra wake-up call för många och värt att se. Man lär sig mycket om hur man ska bete sig trots anonymitet genom att titta på detta avsnittet.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..