Varför jag inte dricker alkohol 

Simon:
Fick en släng av förkylning förra veckan när vi var i Barcelona. Den känns nu som ett minne blott och det är skönt att komma igång med träningen igen. Började lite lätt i söndags med ett rörlighetspass, jag vet att jag borde göra det oftare då baksida lår och rygg tenderar till att vara stela. Skönt att starta igen med träning och kändes ändå bra trots stelhet. 
Jag har tränat på elitnivå sen jag var femton år gammal, det har format mig och jag har alltid levt ett liv där träningen har varit i fokus. 
När jag var yngre så självklart provade jag på att dricka alkohol, och det fanns en period då jag tyckte att det var jobbigt att jag inte tyckte om det, varken smaken eller påverkan. När jag var runt sexton och hade kommit med i landslaget och tävlade väldigt frekvent var det ofta svårt att gå på fest och umgås med folk runtomkring då det inte var accepterat att inte dricka alkohol, man var en tönt, mesig och fick istället för en kväll med skratt och härligt umgänge försvara sitt val. 
Jag gjorde mellanvägen, bad och förklarade för mina föräldrar hur jag kände och att jag ville ha ett sex pack med cider för syns skull, tog med mig det till festerna ”låtsades” att jag var som alla andra, att det var kul att bli full och förlora kontrollen, men när festen var slut, stoppade jag ner mitt sex pack cider i väskan igen och tog med mig det hem, det hade bara stått i kylen hela kvällen, men folk såg mig komma med det och det var accepterat. Sanningen var motsatsen, psykiskt mådde jag riktigt dåligt av det, och trots min plan så tyckte jag inte det var kul, gillade inte miljön över huvudtaget.
Som lite äldre och elitidrottare har jag fått mycket cred för att jag inte dricker, många tror att jag har valt det ur aspekten att jag inte gillar det för att jag är en elitidrottare som håller mig ifrån att dricka för träningens skull. De tror jag uppoffrar mig för att jag vet att det förstör min träning men att jag egentligen vill dricka. Detta för mig har aldrig varit en uppoffring, snarare har det varit en uppoffring åt andra hållet, har aldrig druckit för att jag tycker att det är gott eller gillar känslan av att bli full. Har gjort det enstaka gånger för att jag har helt enkelt fallit för grupptrycket, eller velat prova för att se om jag ändrat mig, tycker jag det är kul nu? smakar det bättre? För mig har det aldrig blivit det, nu var det snart 3 år sen jag drack någonting alls förutom när jag på QX-galan i år trodde att mitt glas innehöll vatten men det var champagne…. Det spottade jag diskret tillbaka ner i glaset trots att jag stod på scenen och delade ut pris, så illa tycker jag att det smakar.
Jag tycker inte att det är fel att dricka alkohol, så länge man kan kontrollera det och inte blir en dålig människa av det (vissa blir faktiskt det), men annars så tycker jag att man ska få njuta av det som man vill. Jag älskar godis och jag vet att det är dåligt för mig, så jag har mina laster jag också men ingen som berör alkohol, det är helt enkelt inget för mig och glad att jag sen många år tillbaka valt att inte dricka för min skull istället för att ibland dricka för andras. 

  1. K skriver:

    Jag dricker inte heller av olika orsaker. Jag gjorde det fram till jag var runt 25, men slutade.

    Det enda jag saknar är att bli inkluderad i olika sammanhang. Har insett att människor tycker att alkohol är den enda gemensamma nämnaren man behöver ha för att umgås. När jag inte dricker så är jag ett sorts udda hot och utesluts från ”vinkvällar”, middagar, förmingel inför större tillställningar o.s.v

    De som fortfarande bjuder mig är de vänner jag hade redan innan jag slutade dricka. Nya bekantskaper verkar se mitt ”intedrickande” som ett hinder för att umgås.

    Jag är en väldigt utåtriktad och öppen person som inte alls behöver alkohol för att bjuda på mig själv. Därför känns det trist att det ska spela så stor roll.

  2. Sandra skriver:

    Väldigt befriande att höra någon ta avstånd från alkoholen ! Tack. Känns som det många gånger är väldigt centrerat kring det..
    Jag själv dricker inte alls längre, trots att jag både gillar smaken och känslan av att bli lullig.. (jag blir glad, kärleksfull o rolig). Brukade bara dricka några gånger om året, o då i hemmet (tycker absolut inte om att ‘festa’). MEN känner numera att jag inte alls har lust med det, jag ryggar när folk berättar om sina fyllebravader o har insett att jag tycker det är allmänt väldigt obehagligt.. Är så glad att min fästman tycker detsamma o det känns skönt att säga nej till alla former av alkohol 🙂

  3. Sussie skriver:

    Hej Simon! Det känns som du skrivit en intervju av mig. Känner precis likadant. Har fått påtryckningar av vänner och andra som undrar hur man kan gå på fest/tjejmiddag mm och INTE dricka. Hur kan man ha roligt utan alkohol undrar många!!!! Har minst lika roligt som dem som druckit om inte roligare då jag vet vad jag gör och har koll på allt både nu och då! Älskar att läsa din och Camillas blogg. Ni verkar så härliga människor som vågar/står för era värderingar och delar med er av dem trots er offentliga status. Stor kram till er och er stjärnfamilj! /S

  4. Erica skriver:

    Åh alla dessa försvarstal jag och Du och många andra har haft. ”Varför dricker du inte?” ”Varför VILL du INTE dricka?” ”Tråkmåns.” ”Gud vad tråkig du är.” ”Slappna av.” Osv osv osv. Att fråga VARFÖR någon dricker är tabu. Man SKA ska dricka. Alkohol är den accepterade drogen. Vill man inte ta andra droger så är det helt ok, men skippae du alkoholen, då blir du idiotförklarad direkt. Att man ens ska behöva förklara sig, att det inte räcker med ”Nej, jag vill inte.”, det är helt sjukt. Att när man sen bli äldre så är folket runt omkring en så van att de har gillat läget.

    Älskar att jag nu har träffat en kille, som dricker alkohol, men han accepterar fullt att jag inte gör det, har tycker det är bra till och med. Jag har inget problem med att andra dricker, så länge de kontrollerar det och inte börjar tjatar på mig att jag ska dricka ”bara för att vara med i gemenskapen”.

    Jag vill inte ha. Punkt.

  5. Anonym skriver:

    Exakt Simon så känner jag med! Jag har aldrig haft behovet att festa, dricka för att ”vara en i gänget”. Det är verkligen så(min generation, 90talisterna) att man dricker för att andra gör det. Jag är 24 idag, minns fortfarande några minnen från gymnasietiden och tonårsperiod.Jag gick hotell och restaurangprogrammet och minns kvällarna efter kvällsitningarna då vi hade serverat färdigt, dom andra gick oftast ut på en aw efter.Det lockade aldrig i min ungdom men självfallet tänkte jag ”ja jag kan väl följa med än gång” .Jag har aldrig känt mig så malplace någon gång i mitt liv. Jag följde med en bit – precis utanför stället slogs jag av vill jag detta? Nej! Så jag drog illa kvickt! + vissa som drack den kvällen kom ej till skolan dagen efter för att dom är bakis.Hel dags frånvaro- ej lönt, må piss.Lika väl vart det så när det var hemmafester. Att känna sig malplace återigen. Haha, ett minne till: jag var hos en vän på Värmdö, det dukades fram sprit(absint 70-90%) och efter 1-2 shots låg jag på golvet, i min egen spya. Så min vän och hans vän fick hjälpa mig att fräscha till mig/hjälpa mig till sängs den kvällen. Det är bland det pinsammaste jag har varit med om!! Så jag märkte tidigt att alkohol inte är något för mig. Medans omgivningen super som aldrig förr. Mitt lass i livet är som ditt Simon lösgodis! Dock förstår jag ej vardagsalkolisterna som kommer fram med värmen och hundbajs, att ta ett glas vin/öl varje dag på uteserveringar. Att det plötsligt är okej att supa varje dag för att man har semester. Och inte sist förstår jag inte dom som tränar, men dricker OCH röker så fort dom kliver utanför gymmet, att dom tror att alkohol skulle vara bättre, hälsosammare än socker, lösgodis/fet mat. Men det är värre ska jag säga er, det skadar din lever och din kropp inifrån. Idag håller jag mig till två smirrnoff ice på helgen.

    1. Gab skriver:

      Nja, jag kallar inte att ta en öl på uteservering för att supa. Däremot har jag noll förståelse för dom som tjatar på andra att dricka. Jag tar gärna ett eller två glas vin men om någon inte vill ha skulle jag inte ens reflektera över det, det är var och ens val.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..