Gravidhormoner och humör

Camilla:

Har ju tidigare haft förlossningsdepression i varierande omfattning med mina tidigare barn. Nu är jag medveten om det och har verktygen för att hålla det i schack, så det har gått bättre för varje barn. Men nog påverkar gravidhormonerna humöret ett bra tag efter förlossning, det kan jag inte neka till. Vet inte om jag är ensam om att känna av det så länge efteråt? –  men kan inte beskriva det bättre än att det känns som om det ligger en blöt filt över allt. Och mitt humör är minst sagt labilt. Har lätt till tårar även i vanliga fall, blir snarare oftast ledsen än arg, men just nu under första månaderna efter bebis, så är det millisekunder mellan go och gla och antingen tårar som en fontän, eller ilsk som en bålgeting. Inte helt lätt för Simon alla gånger, tur han har tålamod som en tok….

Och hatar verkligen den känslan av att inte kunna kontrollera mitt humör. Inser ju själv allt som oftast att jag överreagerar, att jag blir ledsen eller arg för sjukt fåniga grejer, men det är som om en alien tar över min kropp och jag förvandlas till någon slags marionett som bara kan reagera.

Blir väl kanske inte bättre heller av att jag satt mig i en sjuk stressituation för tillfället. Bebis, o tre barn till plus två rätt tunga jobbprojekt samtidigt gör att min tid enbart kan delas mellan dessa tre saker – barn, och de två jobbprojekten. Först får barnen sitt, sedan går all resterande tid åt att jobba. Och jag grejar inte stress så bra även i vanliga, icke hormonella, fall. Har absolut en hög jobbkapacitet och älskar att jobba, och jobbar gärna mycket. Men när det blir för mycket blir jag en våt stressfläck som knappt vet vad jag heter längre och tappar bollar till höger och vänster. Men är en begränsad tid jag sitter i stressitsen – en delleverans av boken ska vara klar söndag, sedan kommer jag behöva skriva hela sommaren och vara klar med ytterligare ett sjok efter sommaren. Och det andra projektet ska färdigställas i början av augusti och kan sedan ”prickas av” och försvinner till stor del från min jobbhorisont. Det kommer dock bli en rätt bister sommar mao, utan någon ledighet alls faktiskt. Men jag vet ju hur nöjd jag kommer vara sedan när det är klart. Målet är belöningen.

Och förhoppningsvis försvinner väl gravidhormonerna gradvis ur kroppen nu också, och får humöret att börja bli lite stabilare. Jag hoppas det för Simons skull iaf ha ha ha. Men är det nån som känner igen sig? Hur lång tid tar det innan hormonerna som sabbar humöret försvinner ur kroppen? Borde ju veta efter tre tidigare graviditeter, men jag minns faktiskt inte. Har nog förträngt det… 😉

grtande-barn_rgb-jpg-72-dpi-kopia_177042219

Pendlar mellan detta….

Skallerorm

Och detta……

  1. Emma skriver:

    Hej!
    Förstår att det är jobbigt att svänga så mellan humören. Har en tremånaders bebis och känner igen mig i det också. Jag tror däremot inte att det nödvändigigtvis handlar om hormoner. Att ha fullt upp, en ständig koll på bebisen och massa annat runt omkring samtidigt tror jag i sig kan vara en stor anledning till att humöret svajar och man inte alltid är sitt mest sprudlande jag. Jag tror att man i denna situationen bara får lägga ribban lite lägre och acceptera att just nu är det hektiskt i livet och då påverkar det humöret också! Är ju en rätt logisk (och sund!) reaktion från både kroppen och knoppen egentligen. Hoppas du får lite ledigt mellan jobbvarven och får tid att vila och ta det lugnt i sommar, utan en massa ”måsten”. Det ska jag satsa på här i alla fall, så tror jag humöret får chans att stabilisera sig lite mer i samband med det också. 😉 trevlig sommar!

  2. Hej Camilla,

    Har en son på 3 månader så vi är väl i liknande fas kroppsligt förutom att jag ammar. Jag hade en tuff o jobbig förlossning. Har sedan förlossningen träffat läkare en gång i veckan o ska opereras då jag fick skador som inte läker.

    Jag har tidigare haft skygglappar och försökt att se framåt i hopp om att bli bättre fysiskt och nu börjar allt komma ikapp mig. Är ledsen för de komplikationer jag fått, trött på att inte bli bra och en trött förstagångsförälder. Tycker att det är oerhört skönt att läsa att du inte älskar allt med bebistiden för det har fått upp mina ögon för att det inte behöver vara underbart hela tiden.

    Jag känner mig inte arg som du beskriver, men absolut nära till tårar och lite ångestfylld. Känner också att man tappar bollarna som man är van att ha i luften… Blir stressad av lite då fokus hela tiden ligger på att göra sin bebis nöjd… ”Det blir bättre med tiden” säger alla. Ser fram emot det!

  3. Linda skriver:

    Hoppas det inte uppfattas som pekpinnar men fundera över om du verkligen är så tillfreds med stressen du beskriver? Stress får iaf mig att må sådär…
    Sen tror jag det är uttänkt av naturen att se till att kvinnan blir påverkad av hormonerna så att hon blir mer känslig och därmed fokuserar på att skydda och ta hand om barnet.
    Själv blev jag jättesjuk kring när barnet var nio månader. Slutade sova och blev deppig. I mitt fall var det en effekt av att amningshormonerna försvann i kombination med att tankar på egen barndom etc kom upp.
    Ta hand om dig och ta hjälp om det behövs!❤️

    1. Så var det helt klart för mig! Så glad att jag lyssnade, sökte hjälp och inte medicinerade. Gjorde ont då, men så skönt idag. Åtta år senare.

  4. Lena skriver:

    Tror mer på att det är p staven som är boven. .

  5. Kicki skriver:

    Jag pendlar fortfarande på samma sätt som du beskriver det och min son är åtta månader. Tror inte alls det är pga så mycket hormoner längre, men nog är jag känsligare än jag var innan jag fick barn. Tålamodet är verkligen inte lätt att tygla och man märker hur snabbt det pendlar dagar då man är sjukt trött. Dagar man är lite piggare funkar det också bättre ?
    Lycka till och hoppas att det blir lugnare framöver sen.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..