Skrivtips

Camilla:

Jag får många frågor via mail, DM osv från människor som vill ha råd om hur de ska skriva en bok, bli utgiven osv. Och jag har gjort inlägg här på bloggen om detta förut, men jag gör ett till iom att jag fortfarande får så mycket frågor. För jag har inte möjlighet att svara er individuellt hur mycket jag än vill – då hinner jag inte skriva själv…  Så jag ska försöka vara så heltäckande som möjligt, och skriv era frågor utöver det i kommentarerna till inlägget så svarar jag där så alla får tillgång till svaren.

Att skriva en bok:

Flera av er skriver och frågar – ”jag har en berättelse jag vill berätta men hur skriver jag en bok av det”.  Och ja, det är ju lite det som är själva tricket. Att inte bara ha en berättelse i huvudet utan få ned den på papper. Och sättet att skriva på finns det lika många sätt som det finns författare. Jag har kollegor som går och funderar och gör anteckningar tills de i princip har en detaljerad plan kapitel för kapitel för vad boken ska handla om, ända till slutet. Jag jobbar inte så, jag jobbar mer kaosartat och har inte någon detaljerad plan alls när jag skriver. Jag får en idé som till en början är rätt vag och lös. Det kan vara en bild, eller ett tema. T ex för Lejontämjaren fick jag en bild i huvudet av en liten flicka, smutsig, blåslagen, mager, som satt kedjad nere i en villakällare. Jag visste först inte vem hon var, eller varför hon satt där. Så jag gick och funderade på det ett tag tills en mer tydlig bild började komma fram, och jag fick en tanke om ett mord och ett mordmotiv. Så mycket mer hade jag inte när jag började skriva den. Så jag sätter mig helt enkelt vid datorn och tar avstamp någonstans. Och när jag sätter mig där tror jag aldrig jag ska kunna få ihop en hel bok utifrån den lilla vaga idé jag har. Men under de första 50-70 första sidorna sätter jag miljön, och karaktärerna, jag sätter händelseförloppet i rörelse och sedan följer jag liksom med…  Scen för scen knåpar jag fram en berättelse och mycket av det följer logik. Om jag t ex börjar med ett mord – eller som i Lejontämjaren, ett offer som rymt – ja då finns det mycket logiskt att gå på – vad skulle polisen göra här näst? Hur reagerar familjen? Och när jag skriver de styckena, så får jag mer kött på benen att fortsätta med, alts eftersom jag kommer på mer och mer rullar boken på. Jag vecklar upp historien i samma ordning som läsaren läsaren den.  Dessutom har jag också ett dokument öppet vid sidan av manuset som jag slänger ner lösa tankar i, sånt jag får idéer om som ligger längre fram i boken. Kan vara allt från ett händelseförlopp som tankar om karaktärer.

Den viktiga saken att ta med sig här är att många har nån bild av att man måste ha en hel bok klar i huvudet – som man sen sätter sig ned och skriver. Så är inte fallet. Det handlar om att du sätter dig ned framför datorn och sedan sida för sida börjar få ner en historia. Sätt målet lågt om det känns överväldigande. Bestäm dig för att skriva en sida om dagen, eller fem i veckan och blir det mer än det, så ja, det är en bonus. Själv snittar jag 5-10 sidor per dag, men jag har också dagar då jag bara sitter och stirrar på skärmen och med möda lyckas knåpa ihop en enda sida. Men tänk på att en A4-sida per dag blir 365 sidor på ett år – det blir en rätt tjock bok….   (Jag skriver med Times New Roman 12 punkter och 1.5 i radavstånd.)

En annan felaktig (enligt mig) uppfattning många har om skrivande är att det är BERÄTTELSEN som är viktigast. Vet inte hur många gånger jag hört: ”Jag har en så OTROLIGT bra berättelse jag skulle vilja skriva ner” – men det de inte inser är att bra böcker är inte bra för att de har spännande berättelser – det är för att man som läsare bryr sig om KARAKTÄRERNA. Du kan ha en hur spännande historia som helst – om den inte framförs genom karaktärer som man bryr sig om, så kommer den falla platt till marken. Medan man tvärtom faktiskt kan göra en rätt tråkig historia intressant genom att ha engagerande karaktärer. Och här går många vilse….

Så mitt bästa skrivarråd (förutom att gå en skrivarkurs) är ”Rumpan på stolen”. Det finns inga genvägar. Du kommer inte en dag plötsligt ha en färdig bok i huvudet.  Det kommer inte komma någon slags gudomlig inspiration där du plötsligt sätter dig ner och vet exakt hur man gör och sprutar ur dig en bok. Im sorry men går du och väntar på det kommer du aldrig skriva någon bok. Så är det bara. Det enda sättet du någonsin kommer skriva en bok är att du sätter dig ner. Och börjar. Och nöter på dag efter dag.

Att bli utgiven:

Säg nu att du fått ner rumpan på stolen och fått det där manuset klart. Vad är det som avgör om det blir utgivet. Ja en mängd faktorer. För det första om du skrivit något intressant, fängslande och eget – och något som är intressant för någon annan än dig och dina närmast anhöriga….  Det går inte att tro att man ska skriva ”en ny Camilla Läckberg” eller ”en ny Jens Lapidus” eller vem man nu diggar. Det är redan gjort. Ingen kommer vara intresserad. Förlagen är på jakt efter något nytt som inte gjorts förut, en egen vinkel – utöver att det måste vara välskrivet.

När man väl har ett manus man tror passar dessa kriterier – redigera, redigera, redigera. Inget förlag kommer ta ett manus på allvar som har massa slarv- och stavfel. Mitt första manus läste jag cirka tio gånger innan jag skickade in det. Skriv sedan ut det på papper, med 1.5 i radavstånd. Skicka till ett flertal förlag, och skicka med ett KORT följebrev med KORT om dig själv samt dina kontaktuppgifter. Förlagen vill INTE ha ditt livs historia i följebrevet.  Sedan är det bara att vänta…

Och vad gäller det där med egen historia – många av som skriver till mig säger att de vill skriva om sitt liv som de tycker är intressant pga xyz….  Och antingen undrar de hur de ska skriva det själva, eller så vill man jag ska skriva deras historia åt dem. Vad gäller det senare så skriver jag BARA mina egna böcker. (Gått nån tidningsanka i tidningarna senaste veckan om att jag ska skriva tillsammans med Linda Lindorff men det är helt felaktigt, hon skriver tillsammans med en kille som heter Magnus, dock gav jag henne lite råd om skrivande när vi sågs på Guldknappen, men mer än så är det inte.)  Så jag kommer inte skriva någons livshistoria. Punkt. Och i den frågan om era egna livshistorier kommer jag faktiskt vara lite krass nu. Det är större chans att vinna på lotto än att ni får en bok om er trasiga uppväxt, era trasiga relationer osv utgiven av ett förlag. Den marknaden är oerhört mättad och det ska vara något alldeles extraordinärt för att något förlag skulle anta ett sånt manus. Och vad är då extraordinärt? Ja t ex att den som berättar storyn om sitt liv är kändis, det ökar chanserna, eller att det t ex rör sig om något som varit extremt uppmärksammat i medierna där man får en ”inside” historia. (Typ Knutby) Men allmänna berättelser om att man varit slagen, våldtagen, växt upp i fosterhem, knarkat, ja osv – tyvärr, det är oerhört liten chans att något förlag ska ge ut det. Däremot kan det ju finnas ett stort psykologiskt och terapeutiskt värde för den som upplevt det att skriva av sig det för sin egen del – och finns ju förlag där man bekostar själv t ex och kan dela med sig av boken till de runt sig för att dela sin historia. Det kan vara ett ypperligt sätt att göra det på. Men räkna inte med att det ska finnas något allmänintresse. Skriv av dig för din egen skull bara i så fall.

Så ja, detta var det jag spontant kan komma på som mina bästa skrivtips för er som vill bli författare. Fortsätt fråga i kommentarerna så svarar jag efter bästa förmåga – och jag kommer alltså inte svara er individuellt som kontaktar mig på andra sätt.

Jag har också en liten deckarskola på min hemsida.

  1. Mi skriver:

    Jag älskar att skriva men är sämst på att redigera. Hur går du till väga mer än att läsa? Lägger du upp arbetet efteråt på något särskilt sätt?
    Hur färdig var Isprinsessan när du skickade in den? Hur mycket förändrad är den från ditt inskickade manus?

    Tack för all din inspiration!

    1. Tony skriver:

      Hej Mi, jag känner igen mig så i det du skriver så jag svarar dig och hoppas på Camillas uppmärksamhet av ditt inlägg 🙂
      Jag har skrivit och färdigställt en bok och får idel fin kritik, men förlagen svarar med att den måste redigeras innan. Hur i all sin dar redigerar man sin egen bok, det blir bara en massa rättstavning och letande efter meningsbyggnadsfel. Det är mycket roligare att skriva.

  2. Hanna skriver:

    Vad intressant att läsa om hur man konkret kan börja!

  3. Clem skriver:

    Hej!

    Jag har läst alla dina böcker… På franska 🙂 Endast en läste jag på svenska (första svenska boken jag läste). Läste precis färdigt Le Dompteur de Lions.
    Jag frilansar som översättare och drömmer om att översätta en bok. Vet du hur man går tillväga?
    Ha det fint!
    Clémence

  4. Evelina skriver:

    Hej Camilla! Har en liten fundering kring research: Hur får man viktiga personer såsom poliser/bibliotikarier m.fl. att vilja hjälpa till med information/research till min bok när jag inte är ett namn redan? Varför ska de lägga tid på mig? Har du något tips där? Hur gjorde du i början?

    1. Camilla: jag bad helt enkelt snällt om hjälp och oftast tycker de det bara är roligt att hjälpa till.

  5. Hej Camilla och alla andra,
    jag har skrivit i tio år, skrivit om, redigerat, skickat in två manus (har fler på lager), blivit refuserad. De stora förlagen får in 2000-3000 manus per år och kanske satsar på (i bästa fall) ett 10-tal debutanter, så att ta sig igenom nålsögat är inte det enklaste. Men Camilla, du har skrivit så många gånger ”kan jag så kan du!” att jag i början av året bestämde mig för att ge ut min bok själv och i augusti kunde jag äntligen publicera den. Och hur mycket det än säkert är fantastiskt att få ett kontrakt så är jag otroligt glad att jag tog mitt skrivande till nästa nivå, istället för att låta alla texter fastna i datorn. Att min bok verkligen existerar är galet tillfredsställande, trots att det är mitt eget förlag. Och jag har massor kvar att lära, så jag suger åt mig alla tips… Tack!

Lämna ett svar till Evelina Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..