Barns klädsel

 

img_5181

Höst/Vinterskorna Charlie valde i år

Camilla:

Fick en liten kommentar på insta igår om ”varför jag klär min dotter som en modedocka”.  Och detta är ju alltid en laddad diskussion, det här med barn och kläder och kön. Och med fyra barn i ryggen har jag en ganska pragmatisk syn på detta. Jag tror inte egenskaper som självkänsla, tuffhet, driv, mod mm, ligger i kläderna. Jag har absolut varit – och är –  ”skyldig” till att ha klätt mina barn till viss del utifrån deras kön. Jag köpte kläder i blått, grönt, vitt, beige osv till mina söner och hade brallor och inte kjol på dem. Medan min dotter Meja (nu 12) fick en blandning av killkläder ärvda från storebrorsan, samt mer ”tjejiga” kläder som klänningar, kjolar och outfits i rosa. Hon visade sig dock vara den tuffaste kakan i barnaskaran. Och de första åren valde jag hennes kläder helt, sedan fick hon börja välja själv från ca tre (så även de andra barnen) och det visade sig att hon älskade rosa, tyll, allt som glittrar osv osv. Ibland när hon gick till dagis såg hon ut som om en godisbutik exploderat på henne. Men hon var också den som klättrade högst, hoppade längst, vågade mest. Det rosa fluffiga molnet längst upp i trädet var min dotter, medan småbrorsorna satt i snickarbrallor tryggt på marken nedanför och inte ens skulle komma på idén att ta sig upp på första grenen.

Efterhand har de sedan utvecklat en egen smak eftersom jag låtit dem välja själva från tidig ålder. Min äldsta son blev inte en jeans och converse-kille som jag hade sett framför mig om jag fått ”styla”, utan han älskar chinos och sköna loafers. Gärna chinos i färglada färger.  Min dotter har nu sedan några år helt lagt sin rosa princessperiod åt sidan och har en klädstil som till stor del liknar min vardagsstil. Hon älskar slitna jeans, en skön armyskjorta, en enkel vit t-shirt och en skinnjacka. Lite tuffare stil. Sen har vi Charlie då. Som blandar polisoutfits med en STOR förkärlek för rosa och leopard. Stolt går han till skolan i leopardboots, leopardrygga, rosa t-shirt och leopardmössa. Samtidigt. Och möter stor beundran bland polarna för sin klädsel, ingen retas, snarare har han startat något av en leopardtrend bland sina tjejkompisar…..

Så jag vet inte. Visst styr jag helt de första tre åren hur de ska klä sig och då klar jag dem efter MIN smak – och som i t ex Pollys fall nu så ja, det blir mycket gulliga klänningar, rosetter i håret, men även en cool liten skinnjacka och jeansjacka finns i garderoben. Och leopard. Men när hon börjar få bestämma själv kanske hon blir värsta pojkflickan med bara killkläder. Eller så blir hon en prinsessa ett par år som sin tuffa storasyster och blir det rosa bluffmolnet längst upp i trädet. Jag har ingen aning. Det är upp till dem. Men just nu passar jag på att frossa i klänningar och rosetter till min gulliga bebis. För att jag gillar det. Hon bryr sig ju inte…Men jag kommer lägga undan storebrorsans leopardoutfits till henne. Utifall att… 😉

  1. Anna skriver:

    Blir så jäkla fånigt när en del klär barnen ‘tvärtom’. Herregud, rosa är en fin färg. Vad har vi för syn på prinsessor egentligen?! Fördummar vi prinsessor o därför ryser när våra döttrar kör ‘all in’ . Våra prinsessor är allmänbildande och har säkert bra kunskap om ditten o datten. Skulle faktiskt vilja ha med Kronprinsessan Victoria på en öde ö, för hon har säkert rotat runt så såna ställen förut via studiebesök o dyl. Vi har dålig syn på ‘prinsessor’, för vi vill fördumma tror jag.
    Urringat o sånt är inte kul på barn, och som förälder kan vi ju styra lite Ang klädsel. Folk i allmänhet är så rädd att få en stämpel på sig utifrån en enstaka händels eller klädsel. ‘Gud nu tror alla att jag är en ytlig mamma för dottern har prinsesskläder på sig’.
    Jag har en sjuk dotter o skiter fullständigt om klädern är rosa eller inte, finns viktigare saker. Snygga kläder är roligt, och betyder inte per automatik att föräldrarna är ytliga o struntar i ‘meningen med livet’.

  2. Erika skriver:

    Från att ha varit ”anti läckberg” (mycket pga av att jag oftast blir anti mot sånt alla andra älskar och vill gärna vara lite tvärt emot) till att jag följer både dig och simon på insta och då och då läser bloggen. Fullkomligt totalgillar er och främst du Camilla är en fantastisk förebild för yngre generationen mammor! Du visar hur man är den bästa för sitt barn och

  3. Linn skriver:

    Vår fyraåriga dotter älskar klänningar och prinsesskläder. Själv har jag nästan avskytt klänning och kjol sen jag var liten. Under dotterns första år bar hon sällan klänning då jag finner det bland annat opraktiskt. Nu har hon i princip enbart klänning ?

  4. Lin skriver:

    Att de sedan får välja själva… Då väljer de ju allt som oftast inom den referensram de haft under tiden du klätt dem. Så det blir ju inte ett oberoende val. Jag klär min son i typiska pojkkläder (dock inga superhjältar osv, ger mig rysningar!). Med något enstaka plagg från tjejavdelningen. Och jag är medveten om att jag formar/begränsar honom i de valen jag gör. Men det är så jäkla svårt att ta sig loss från mallarna. Försöker lägga mitt krut på att uppfostra en mjuk, varm, positiv och omtänksam pojke (något som du verkar ha lyckats med, med dina)!

  5. Jenny skriver:

    Tycker det är underbart när man lär sina barn att utveckla den person de är. Min son älskar rosa och lila, glitter och tyll…tills han blev 5 och andra barn började tala om för honom att det var tjejkläder och att han ville vara tjej. Idag är han 8 år och börjar återigen bli lite starkare individ och har börjat använda rosa igen. Jag blir fly förbannad på de vuxna som lär sina barn om ”tjej och killkkäder”. VARFÖR kan inte människor bara få vara som de är. Fina individer borde vara prio 1 i livet, vilket min son är.

    Min stora son är 10 år. Hade en vanlig vit T-shirt med svart tryck på…kommer hem efter första dagen med den på sig i skolan och talar om att en tjej sagt att detta var en tjejtröja för att sömmen var sudd som de gjorde på tjejavdelningen!!?!! Va???

    Tycker det är underbart att ni låter barnen vara sig själva och lär dem kloka och sunda värderingar. Ni andra som säger till era barn ”nä saga den där kan du inte ha det är en killtröja”, snälla försök lära era barn att utveckla sig själva och framför allt låta ANDRA vara dom de är!! Tack Camilla för att du är en av de som visar att världen är en bra plats för barn att växa upp på!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..