Världsgalan med Unicef

Igår var det Unicefs världsgala för världens alla barn

Simon:

Foto: Karin Törnblom

Foto: Karin Törnblom

Igår var efter jag hade varit iväg till Mantorp så var det Unicefs världsgala. Den livesändes på TV4 för alla världens barn och det var en fantastisk kväll, glad och tacksam att kunna vara med och hjälpa till i detta. Det blev många nya världsföräldrar, skratt och tårar.

Vi lever i en sån bortskämd vardag, vi har det fantastiskt bra både vad det gäller system som skyddar oss, tak över huvudet och något som taget för givet som rent vatten att dricka.

Detta blir bara värre och värre att tänka på desto äldre jag blir, att jag blivit pappa spelar självklart också roll. Att se dessa barn och bebisar leva under dessa förhållanden och ingen kontinuerlig tillgång till mat och vatten utan varje dag är en kamp för överlevnad. Tänker på Polly, hur skulle jag känna mig om det var så att jag och Camilla inte kunde förse henne med något så basalt som mat och vatten. Bara tanken är som en mardröm, tyvärr lever så många med detta som verklighet.

Det kom in jätte många nya världsföräldrar, tack till er! Ni är fantastiska som ställer upp. Vi satt och svarade i telefon igår och tog emot nya världsföräldrar och blir så stolt över det engagemanget som hela det svenska folket ställde upp med.

Är du inte världsförälder tycker jag verkligen du ska ta en stor funderare över om du inte kan bli det, alla kan inte göra allt, men tillsammans kan vi göra så stor skillnad. Vet att det inte går för alla att skänka 100 kr i månaden som man gör när man är världsförälder men kan du så hoppas jag verkligen att du gör det, och har du inte sett galan och missat att man kan vara med och hjälpa till kan du anmäla sig som världsförälder här

Totalt samlades det inte över 33 miljoner kronor igår som kommer gå oavkortat till att hjälpa barn som lever under fasansfulla förhållanden. Vi fick se inslag från resor som gjorts tillsammans med bl.a Renee Nyberg och den vardagen hon fick se tror jag aldrig hon kommer kunna glömma. Det fanns något annat hon fick se också, en glädje, en sammanhållning som var enormt stark. Tacksamhet över det minsta och styrkan i dessa människor är otrolig, när människan måste, så klarar den nästan allt.

Det jag vill avsluta med är, kan du hjälpa till så gör det! Återigen tack för att ni är så många där ute som är med och hjälper till!

//Simon

  1. Ärligt jag tittade inte på programmet. Det kan bli för mkt också. Jag har morbröder som bor i Thailand och en i Filipinerna som hjälper många fattiga familjer och barn där sedan 20 år tillbaka. Jag vet vart pengarna går när jag hjälper. Jag kan inte tänka så som du skrev – att vad skulle jag göra om jag inte kunde förse mitt barn med mat. Väldigt enkelt, jag hade aldrig i världen satt barn till världen om jag svält redan innan barnen kom. Jag vet att det är andra kulturer, men jag har väldigt svårt att se dessa stackars barn som föds fram i ett svältande land och ingen framtid 🙁 Tycker det är egoistiskt.
    Men som sagt de har en annan kultur.
    Må gott !

  2. v skriver:

    Camilla! Kanske ska lägga upp ett blogg inlägg vad hennes fan gillar senaste boken:) Detta handlar inte om boken utan om betydligt viktigare ting…Vill inte stöta mig med er, men det är bra om vi försöker hålla oss inom ramarna… Roligt är det också om blogg ägarna visar intresse för att svar oss:) .Jag har själv inte läst någon av hennes böcker/ tack:)

  3. Maria skriver:

    Är på sidan 360 i boken Häxan. Camilla Läckberg….boken är en katastrof jämfört med dina tidigare böcker. Den känns stressad onyanserad och ofokuserad. Du kastar in allt från MMA invandrare Martins kvinnohistorier och blandar in 1600tal? två döda flickor med 30 års mellanrum. Meningslösa anekdoter. korta sekvenser. Skitjobbigt att läsa och jag har läst alla dina böcker och älskat dom. Den här boken må vara tjock men den är inte bra!!

    1. Malin skriver:

      Är benägen att hålla med. Har gillat de andra böckerna men denna känns ostrukturerad och man tappar lätt tråden med så otroligt stort persongalleri. Sen känns det nästan lite barnsligt med alla referenser till Camilla själv, som vad Erica tycker om småbarnstiden och mammor på nätet, MMA mm. Visst fattar jag att man, som författare, använder erfarenheter och tankar från sitt eget liv men det känns lite löjligt när det blir så kopierat rakt av.

      1. Lisen skriver:

        Mycket att hålla reda på . Håller med .Men detta är första boken jag läser och när man känner igen Camillas twitter och instagram då småler man. Jag tycker den är spännande och bra.

        1. Där håller jag med. Lite för tydliga likheter för att inte se koppling… vet inte riktigt varför jag irriteras av det, men tar lite bort spänningen. Man vill vara i en fantasivärld, inte i författarens blogg eller insta… Trots att fallet o handlingen spännande. Säkert finns det de som tänker tvärtemot, att charmigt med koppling.

      1. Hanna skriver:

        Håller med! Jag vill läsa en spännande bok, inte känna det som att jag läser Camillas blogg eller instaflöde. I den här boken blev det larvigt tydligt med referenser till sitt eget. Och håller med Mikaela, spänningen förstörs av det. Synd, hade höga förväntningar på denna bok.

      1. Marie skriver:

        Gillade inte heller häxan. Tyvärr måste jag säga då jag verkligen gillar Camillas böcker innan (olycksfågeln är min absoluta favorit) men den här var för rörig, korta sekvenser med massa olika personer som mest blandas ihop. Och ja, även jag noterade alla referenser till Camillas eget liv. En så erfaren författare borde väl ha lite bättre fantasi och självförtroende än att man måste låta sina karaktärer tycka och vara precis som man själv. Stycket med MMA var det nästan skämskudde på.

    1. Jag älskar boken! Läst halva. Har den med i väskan för att läsa då väntar på barn som tränar. Upplägget faller mig i smaken, vill bara ha mera. Spännande och lite aningar om fortsättningen. Sen känner jag också litegrann, som i de andra böckerna, att huvudpersonerna har annorlunda relation o syn på barnen än vad jag har. Intressant det med. Lite mera slit o släng. I ord beskriver de lätt hur mycket de älskar, men i handling sällan där, mest bråttom med annat…

  4. Jättebra att uppmärksamma och UNICEF gör nog ett bra jobb. MEN det är viktigt att det ställs kritiska frågor om detta. Pengainput i ett samhälle kan skada om det inte görs på rätt sätt. Risken finns att ett projekt skapar beroende och osjälvständighet som tex en skola byggs o drivs med utländska pengar vilket funkar sålänge pengarna flödar men så slutar pengarna strömma in och lärarna får inte betalt byggnaden underhålls ej läromedel finns inte och eleverna står där med ofullständig utbildning (primitivt exempel). Därför är det viktigt att bistånd förankras i ett lokalt system där nationella partners driver projekten och det finns en plan för vad som händer när projektstöd avslutas dvs en plan för hållbarhet. Unicef har i regel detta men det skulle hjälpa om detta lyftes fram mer i dessa sammanhang så vi förflyttar fokus från ”vi ger fattiga” till ”hjälp till självhjälp och hållbara projekt”. Jag vill inte skriva någon på näsan här men jobbar och brinner för detta och det finns tyvärr så mkt okunskap kring hur utvecklingssamarbete verkligen fungerar.

    1. V skriver:

      Du skriver klokt! När ska dessa länder gå börja ta eget ansvar? ( menar de som bestämmer) om Sverige alltid hjälper till?! Många på hög nivå lever gott och bor varken i tält eller slummen…

  5. V skriver:

    Hej! Jätte fin klänning, har en önskan få se den i helhet.med skor 🙂
    Visst! Är det underbart med galorna. Det vi glömmer är att vi i Sverige har hemlösa, missbrukare, barn som mår dåligt på olika vis, vi har psykisk ohälsa på hög nivå, unga/barn som väljer att släcka sina liv.. Många många av dessa får ingen hjälp!!! Vad gör för dem? Då det aldrig verkar bli bättre? Ingen medborgare i Sverige ska tvingas att sova på toaletter. Trappor. Källare och under broarna i stan! Det antal som under en kväll ringer in och blir världs föräldrar betalar väl i efterhand? Då vore det roligt sevom antalet blir densamma…jag har i nu läget inte råd att vara v förälder utan kämpar också för att få min vardag att gå ihop…men jag ger gärna en slant till frälsning armen som jag vet hjälper bl.a ensamstående mödrar..det käns bra:-)
    Hur! Länge har du och Camilla varit världs föräldrar?! Jag anser inte att man själv måste ha barn för att se andras lidande!!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..