Älskade mormor!!

Jag älskar min mormor. Mormor Jane, snart 88 år gammal och bor fortfarande hemma i sitt hus som hon och morfar själva har byggt från grunden på 50-talet. Även om hon inte har hemtjänst så måste hon nuförtiden ha hjälp med trädgården, storstädning, handling och lite annat. Men annars sköter hon sig själv så gott hon kan och så mycket kroppen klarar av, för det enda som stoppar henne är ju kroppen. Hon är annars precis som vanligt, samma gamla mormor som hon varit sedan jag var liten. Och då vi inte har mamma i livet längre så känns det extra härligt att få komma hem till mormor. Det är som att få komma hem till sitt föräldrahem då mormors hem alltid varit en fast punkt i mitt liv.

Är just nu nere i Småland med Niclas och Liam och hälsar på min bror Joakim men självklart också mormor som bor i Kalmar. Igår åkte vi till mormor och vi hade planerat att sova över där. Som sagt alltid lika mysigt att vara och hälsa på mormor men det är en sak som man måste tänka på när man är hos henne och som jag tror att många av er känner igen hos era äldre släktingar och det är att titta på maten som ställs fram på bordet så att den inte är för gammal eller rent av är möglig.

För så är det, mormor och de från hennes generation har en lite annan syn på mat än vad kanske min generation har. Nu menar jag inte att man ska vara så fanatisk att man kastar mjölken bara för att det passerat bäst före datumet med en eller ett par dagar. Nej här snackar vi kanske en och en halv vecka. Eller som tex i morse så såg jag att osten som stod på frukostbordet var lite möglig. Hade jag inte sett det så hade hon säkert ätit av den. Jag fick inte slänga den heller för den kunde vi ge till fåglarna som hon matar på tomten varje dag.

Fina mormor, sådär är det jämt. Man får inte slänga någonting, det finns alltid någon användning till allt. Och jag menar då ALLT. Visst är det bra att man är sån som mormor, men det blir för mycket och det blir framförallt en generationskrock som heter duga. Jag är alltid snäll mot mormor och låter henne hållas med sina för mig ibland lite konstiga idéer. Men inte när det gäller det här. Då kan jag inte låta bli att säga till, lite i alla fall.

Men man vänjer sig och man stålsätter sig också när man är där, beredd på att det man äter kan vara lite på gränsen till för gammalt, och ingen av oss har hittills dött av det. Men idag tog det priset, då kunde jag inte låta bli att verkligen protestera högljutt.

Vi skulle laga kassler i ugn med osttäcke och någon slags svampsås till. Mormor ber mig gå ner i källaren för att hämta fryst riven ost och den frysta kasslern. Jag öppnar locket på det stora frysfacket, och skrapar bara på ytan av alla möjliga saker som ligger där och tar ett paket där det står kassler på med mormors handstil och så tar jag en platsburk där det står ost på. Men när jag går upp för trappan så tittar jag lite mer noggrant vad som står på paketen.

På kasslern står det ”Kassler -01” och på osten står det ”Ost -96”. Det betyder alltså att osten som mormor rivit och fryst in har legat där sedan 1996!!!!! Och den vill hon nu att vi ska tillaga och äta. Jag sa då till mormor att vi kan inte äta mat med en ost som legat i frysen i 15 år eller en kassler som legat där i 10 år för den delen heller. Nä, de här slänger vi och så åker jag och handlar ny ost och ny kassler. Mormor blev då faktiskt lite tjurig på mig och tyckte att jag var tramsig. -Det är inget fel på den maten, den går alldeles utmärkt att äta, sa mormor då. Och visst, det gjorde den kanske. Möjligt att den även skulle smaka lite härsket och att det annars skulle vara torrt och helt utan näringsämnen, men säkert att den skulle kunna ätas. Men vill man chansa? Är man helt säker på att det är ofarligt om man bortser från att det kanske inte smakar så ”gott”? Jag är ju gravid och vill absolut inte chansa och mat som är mellan 10-15 år gammal vill jag absolut inte chansa på. Sagt och gjort, jag åkte till affären och köpte nya ingredienser.

Under tiden jag handlade så tänkte jag lite på det där med osten och kasslern. Den där kasslern, den hade inte sett dagens ljus på 10 år. Tänk vad mycket som hänt på 10 år. 2001 var det då den åkte in i frysen. Vad gjorde jag då, jo jag bodde just då i USA och turnerade runt med PLAY. Och Liam var inte ens född då. Och den stackars osten då. Tänk vad mycket som hänt under tiden den legat i frysen, hela 15 år. 1996, det året gifte jag mig med Anders. Och undertiden den låg där i frysen så har jag hunnit skilja mig från Anders, bo i USA, fått Liam, flyttat en massa, förlorat min mamma, gift mig med Niclas och bli gravid med mitt andra barn. Tänk, allt det och mycket mer därtill har hänt medan den där osten har legat där och gottat sig i frysen. Ett litet tips till alla er som inte vill slänga mat i frysen i onödan, om din mat har legat i en frys under samma period som du har hunnit gifta dig TVÅ gånger, ja då är det dags att slänga den. :)

Men så kan det vara att vara hos mormor, och nästa gång vi ska ner i källaren och hämta mat. Ja då ska jag gräva ännu lite djupare i frysboxen. För vem vet, längst ner där kanske jag hittar mat från 60-talet. Det ska bli spännande. :)

Ha det så bra nu!

Kram

/Laila

  1. Maja skriver:

    Jag har nu skrattat oavbrutet i ca 3 minuter, och läst högt ur din blogg för maken-kungligt roligt inlägg och ngt de flesta med äldre bekanta och/eller släktingar kan relatera till!

    I värsta fall får man tillkalla en rättsläkare och DNA bestämma råvarans ursprung hahahaha!

  2. Anna skriver:

    Är det inte typiskt småländskt? ;)

  3. Emelie skriver:

    hahahha Får mig att tänka på när jag skulle hjälpa min mormor förr förra sommaren med att frosta ur hennes frys i källaren. Högst upp låg en massa nya fräscha saker men det här var en stor frys och allra längst ner låg bär och frukt från 1986, dvs 4 år INNAN jag föddes. De hade alltså legat där i ca 23-24 år. Sedan hittade vi lite fisk osv från typ 1996…då var jag 6 år när fisken lades ner och 19 när den togs upp igen. Inte sååå lockande att äta den kanske.

    Detta kanske är något mormödrar sysslar med haha

  4. Åsa skriver:

    Inägget fick även mig att både gråta och skratta högt. Jag är själv från Småland men bor numera i Stockhom efter några år utomlands, och även min mormor bor kvar i huset som morfar byggde i slutet av 50-talet. Morfar har gått bort men mormor kämpar på i det stora fina huset så gott det går. Det du skriver Laila har jag nästa själv varit med om rakt av. Min mormor är precis likadan, mamma och jag pratade om det senast idag det här med mat osv…. Man måste kasta saker i smyg. Annars få inget kastas, det ska fåglarna ha (skatorna oftast). Sist vi var nere i Småland och hälsade på hade vi också en ost incident också…puh! och mormor blev så förnärmad…det var sååå jobbigt. Hon hade gjort en potatis gratäng me riven ost över. När mormor tog ut potatis gratängen ur ur ugnen luktade det typ härsken ost. Går inte att förklara men inte så gott. Long story …jag försökte säga det fint till mormor men det blev bara fel. Vi var helt enkelt otacksamma och nästa på bortskämda som inte ville äta av denna goda gratäng som annars min moster m.fl gillar. Usch detta var mkt jobbigt!
    Jag älskar att komma hem till mormors hus där jag nästa vuxit upp med det med maten böjar bli jobbbigt. Pust! På fredag bär det iväg neråt till mormor, hoppas det går bättre denna gång.

  5. Petra skriver:

    Åh Laila!
    Det här inlägget fick mig att både gråta & skratta högt. Först din känslighet, saknad efter din mamma som man så kan känna & ta på. Blir rörd varje gång. Läste första delen högt för min man, fällde en tår eller två.
    Fortsatte läsa högt för sedan blev det ju jätteroligt m ostdelen. Ja, mormödrar kan vara härliga!
    Tänk vad man kan hinna på 10-15 år!
    Kram Petra

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..