Veckans läsarkrönika!

Tänkte passa på att lägga in en av de läsarkrönikor som jag fått in. Det är många av er som skrivit till mig och ni har så många bra saker att säga. Snälla fortsätt att skriva, så lägger jag sedan upp det här med er tillåtelse på bloggen. Maila mig till lailabaggewahlgrenblogg@gmail.com

Det är en tjej som heter Sandra som har skrivit till mig om sitt liv som tonårsmamma:

När jag var femton år skedde det en stor förändring i mitt liv. Jag gick från att vara
en "vanlig" tonåring till att vara en tonåring som väntade sitt första barn. Jag var
tillsammans med pappan till barnet och är det även fortfarande. När jag precis fyllt
sexton år föddes vår underbara dotter. Detta var år 2007 och nu 2012 är jag 21 år och
har världens finaste dotter som blir fem år om några veckor. Jag bor tillsammans med
min dotters pappa som är lika gammal som mig, i en trea i Katrineholm. Vi har hunnit
ta studenten samma år som vi skulle ha gjort även om vi inte fått barn. Jag pluggar på
universitet och min sambo har fast jobb.
Det jag vill säga med den här texten är att man
inte ska dra alla unga mammor över en kam, för allting går! Att jag blev ung mamma var
det bästa som hänt mig! Mitt liv har en mening, det är värdefullt. Jag och min pojkvän
kommer från "kärnfamiljer" och har inte haft det svårt i livet eller liknande. Vi var två
helt "normala" tonåringar som blev unga föräldrar. Min dotter är det absolut bästa som
hänt mig och även om det inte alltid är lätt är det så värt att kämpa för! Att vara ung
mamma är inte alltid lätt, men det är det inte heller att vara mamma som äldre. Jag vet att
jag är en minst lika bra mamma som en som är tio eller tjugo år äldre än mig.
Att vara mamma är det bästa som hänt mig och jag skulle absolut inte byta ut det mot
något i världen!
Med vänlig hälsning Sandra

Tack Sandra för ditt mail och att du delade med dig av detta. Du verkar vara en stark tjej som tror på dig själv. Och det är ju så roligt att även höra att ni har lyckats fortsätta följa era drömmar och mål även om ni blev föräldrar tidigt. För jag kan läsa lite mellan raderna i din text att det nog var många i er omgivning som tvivlat på det. Att bli mamma är nog bland det finaste  man kan uppleva och det spelar som du säger ingen roll om man är ung eller inte när det sker. Man älskar lika mycket! Jag tycker också att du verkar vara en jättefin förebild för andra som blir föräldrar väldigt unga, du visar att det faktiskt går att få ihop allting ändå. Och framför allt är du ju en stor förebild till din dotter! :)

Tack igen för att du delade med dig av detta till mig och alla andra läsare här på bloggen!

Stor kram till dig!

/Laila

 

  1. Sandra skriver:

    Jag menade absolut inte att det ska idealiseras att vara ung mamma! Men jag VET att det finns sjukt många människor som har fördomar mot unga mammor, därför ville jag visa att jag är ung mamma men har faktiskt lyckats bra med det! Ska man göra abort om man märker att man är gravid bara för att man är ung? Det ska man tänka över men det är ett stort beslut! Ville bara som sagt visa att jag inte tycker att msn ska dra alla unga mammor över en kam !:)
    http://leasmamma.blogg.se

  2. Bra, vist kan vi unga mammor med! Var 18år när jag fick min dotter hon är i dag 7år. Men mot alla odds har vi fixat det, hennes pappa åkte i fängelse när hon var ett år han fick 6år och det har varit mycket med allt runt om. Men tack var en fin familj och bra vänner så har vi nu en stabil vardag

  3. Mycket duktigt gjort Sandra, men jag ser det inte som något man ska uppmuntra andra till och säga ”titta det gick bra för mig!”. För sanningen är att Sandra är ett undantag från de flesta andra som blir mammor i unga år. Majoriteten skaffar inte en universitetsutbildning eller är tillsammans med barnets fader efter fem år. Jag förstår inte varför ungt mödraskap ska idealiseras. Varför sätta sig i en situation man inte är redo för? Varför sätta sig i en situation som gör det svårare att komma vidare i livet, det vill säga studera, resa världen runt och skaffa ett arbete.

    Jag är av tycket att student, universitetsexamen, arbete och lägenhetsköp ska komma långt innan man väljer att skaffa barn. Varför sätta upp hinder för sig själv och, framför allt, varför inleda ett barns liv när man själv knappt hunnit sluta vara barn?

  4. Sara skriver:

    Vad fint att du la upp det här på bloggen! Jag är själv 19, blev gravid när jag var 17 och tog studenten 11 dagar efter att min son föddes. Så stolt är jag. Och även fast det är tufft mellanåt, så är jag glad att ha gjort det i mina unga år, och har ett helt liv att se fram emot tillsammans med barn(en, senare då).

  5. Karin skriver:

    Vad härligt att det går så bra för er, själv fick jag mitt andra barn som 40+ och det är alldeles underbart det med :) tyvärr kan man ju inte alltid välja när det passar att få barn men en gåva är dom när dom än kommer tycker jag

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..