Uteliggare???

Jag blir så förbannad så att jag vet inte vad jag ska säga…eller, jo det vet jag visst! Som vanligt har jag jagat tiden idag med alla mina möten, sitter jag inte i bilen och kör till ett möte så sitter jag på ett! Ni förstår ju själva hur lätt det är att blogga då, jag kan ju inte direkt slita upp telefonen i mötet och säga,-ursäkta jag ska bara göra ett blogginlägg. Eller blogga när jag kör det funkar ju heller inte så bra…

Men iallafall så var jag på väg till ett möte idag, jag hade precis stannat vid ett rödlyse och satt och tänkte på alla hemlösa som satt längs Kungsgatan och tiggde pengar. Bredvid bilen på gatan sitter då en man med en kaffekopp framför sig, med knäppta händer och ber om hjälp till alla som passerar. Mannen har även en lapp framför sig som det står hemlös på! Gissa om jag tappar hakan när den ” hemlösa” mannen tar fram en mobiltelefon som ringer och svarar i den!!! Vem fan har råd med en mobiltelefon om man är hemlös och sitter i och tigger på gatan??? Om man har råd att ha en mobiltelefon så känns det inte direkt trovärdigt att sitta med knäppta händer och be om pengar på sina bara knän med en skylt där det står hemlös! Och vem var den andra personen som han pratade med? Uppenbarligen så hade den personen också en telefon, det verkar vara ganska välbärgade ”hemlösa” som vi har här i Sverige…
Jag spände ögonen i mannen som var ”hemlös”och när hans blick mötte min så gömde han telefonen på en sekund.
Det är sådana här människor som förstör för dom som verkligen behöver hjälp och jag vet att vi har dom hemlösa som verkligen behöver det.

Jag har alltid känt extra för alla hemmlösa just i vintertid när det är extra kallt ute, jag minns när jag bodde i usa och det gick en hemlös man ute på gatan med så trasiga skor så att man såg tårna sticka ut i snön genom skorna. Mannen gick in i en kyrka för att värma sig, jag sprang efter honom och frågade vad han hade för skostorlek, och bad honom vänta på mig tills jag kom tillbaka igen. När jag kom tillbaka så hade jag med mig ett par nya skor till honom som jag hade köpt så att han skulle slippa frysa om fötterna. Jag kan säga att mannen sken upp som en sol, tog på sig skorna och tackade och gick. Då kom en präst fram till mig och sa att det var meningslöst att ge mannen ett par nya skor för chansen att någon skulle sno dom när han sov var väldigt stor. Jag blev lite chockad att höra det från en präst…
mitt svar till honom blev, – Jag har iallafall gjort något, jag kan inte strunta i att hjälpa någon bara för att det kan finns andra som kanske snor skorna.

Med detta i minne så blir jag så förbannad när jag ser människor som jag gjorde idag….man blir misstänksam och rädd för att hjälpa fel ”hemlösa” och den känslan gillar inte jag!!! Grrr…