Königt

”Måste få tillägga…
Det här med att önska kön är ju väldigt tabu och känsligt. Även om de flesta tänker tanken någon gång när de väntar smått. Hur har du känt i den frågan under dina olika graviditeter? Ändrades din syn på könönskan efter att ni förlorade nr 4? Hade du tankar som att det vore kul för Arvid att få en lillebror, eller tänkte du att du ända helst skulle vilja att det blev en tredje tjej? Självklart önskar man sig friska barn, och att det blir barn överhuvudtaget! Inget snack om den saken.

Själva har vi en liten tjej, och jag hade en enorm tjejlängtan. Som jag inte pratadde om. Nästan inställd på att det skulle bli en kille. För att inte bli besviken. Skulle älskat min son lika mycket som jag älskar vår dotter. Tvivlar aldrig på det. ÄNDå har jag lika starkt tjejlängtan inför kommande barn.Trodde att det skulle ändras nu när vi har fått vår älskade dotter. Men nej, vill ha en son oxå, men absolut fler döttrar. Vill ha många döttrar. Systerskapet. Lyxproblem, jag vet. Ändå är längtan och önskan så starkt i mig. Att vi får fler barn och att det blir friska barn är ändå det viktigaste!!!”

Svar: Det finns så mycket som är ”fult” och tabu när det gäller barn. Man får inte säga ”skaffa barn”, man får inte önska kön och en del tycker inte ens att man får önska sig ett friskt barn för vad säger du då om du får ett sjukt barn?
Önska önska runt i ring, önska kostar ingenting. Och eftersom det inte kostar något att önska så tycker jag att man kan önska sig medvetslös, man får ju ändå det man får.
Jag ville gärna ha en flicka första gången eftersom jag själv är en flicka. När andra barnet också blev en flicka så insåg att det var det jag ville ha. Så bra, tänkte jag enfaldigt för mig själv, det var ju precis det jag ville ha.
Och när Arvid föddes blev jag fullständigt glädjechockad, jag var ju en flickmamma, kan jag få bebisar med snopp? Men ändå, det var ju EXAKT det jag ville ha, vilket sammanträffande!
Vad jag inte insåg då, men vet nu, är att det lilla mammahjärtat anpassar sig i födelseögonblicket.
Det blev en flicka. PRECIS DET JAG ÖNSKADE MIG!
Det blev en pojke. PRECIS DET JAG ÖNSKADE MIG!
Som att öppna alla paket på julafton och inte vilja byta ett enda eftersom alla innehöll EXAKT det jag ville ha.

Vilken tur att du blev just du.

  1. Åh så fint, jag började nästan grina, samma för mig, 2 flickor o sen en liten pojke o när jag fick reda på det blev jag besviken, hemskt va, alltså när han låg i magen o jag gjort fostervattensprov, en pojke,,hur skulle det gå, jag gick på stan den lunchen o skulle köpa några killiga kläder o kom på mig själv med att stå o snurra o snurra på de rosa-kläderna-snurran… MEN när han kom ut, HERRGUUUUD , det sa klick direkt ;-) Min älskade älskade lilla pojke!!! Klart man får önska men det innebär ju inte att man kan ändra sig o så kär som jag är i min lilla kille har jag nog aldrig varit! O herregud igen, rosa kläder kan han ju ha ändå ;-) kram på dig, du skriver så underbart!!!!

  2. Fint svar Malin! Barn är en gåva oavsett i vilken sort de kommer, men jag har följt alla dessa ”önske” inlägg och har kommit på en sak eftersom jag har större barn. Jag är övertygad om att man aldrig ska se sina barn som sina bästa vänner eller substitut för vänner , eller ännu värre som en förbättrad version av sig själv och ens egna drömmar och förhoppningar. Jag är lika säker på att man alltid ska finnas där för sina barn oavsett behov.

  3. Anonym som undrade om Lasses namn. På den här bloggen skriver Malin ut vad barnen heter, men på sin ”vanliga” blogg så kallar hon dem Stora, Lilla och Lasse. Lasse kommer från Lasse Anrell och ett vad =)

  4. ..det som däremot kan irritera mig och faktiskt göra mig LEDSEN, är kommentarer av typen ”hoppas det blir en tjej nästa gång” eller ”men är du inte sugen på ett till barn, så du får en chans att få en tjej?”

    Jag som har formats av det faktum att jag vid 9 års ålder fick veta att ett barn faktiskt kan leva fint och bra i en mammas mage(i MIN mammas mage!) i 9 månader men ÄNDÅ födas DÖD.. Ja jag har varit så fruktansvärt jävla RÄDD under mina graviditeter.. Rädd som fan att även MIN barnmorska inte ska hitta hjärtljud när jag förväntansfull åkt in till förlossningen.. Jag har varit så jävla jävla TACKSAM över att ha fött LEVANDE barn. Och att någon (ibland tillåmed inför mina barn!!) säger saker som att ”du måste ju vilja ha en TJEJ” får mig att bli så jävla ledsen inombords.. Allt jag önskat vid alla mina graviditeter är att få ett levande BARN.. Snippa eller Snopp har varit totalt irrelevant.. Andetagen har varit det viktiga.. att få se ÖGONEN på min bebis.. Ögonen som jag aldrig fick se på min lillasyster.. (Och nej jag har inte bearbetat det hela.. därför det f o r t f a r a n d e gör ont att skriva om..och kanske därför jag nu i vuxen ålder faktiskt ger mig själv tillåtelse att prata om denna händelse.. Som liten teg jag och kände mig vilsen och FEL i min sorg..)

    (LIllasyster Lisa.. OM du mot förmodan ser detta, så gå in en blogg å skriv en kommentar med din mail-adress..)

  5. Åh, men verkligen! Klart att man får önska! Och så klart att önskan inte omvandlas till besvikelse om det inte blev som man önskade!

    Vi ska få en son, det kollade vi, fastän vi egentligen inte hade tänkt göra det. Och jag blev så glad, för jag ville verkligen ha en pojke först. För som utgångsläge tar jag mej friheten att ta för givet att vi kommer ”skaffa” fler barn och att vi får en flicka någon gång. Det hymlar jag inte alls med.
    Anledningen till detta är att jag själv har en storebror och tycker att det är alldeles fantastiskt perfekt att vara lillasyster och ha en överbeskyddande storebror som alltid bryr sej för mycket eller för lite.

    Hade det blivit annorlunda hade det varit perfekt, det också.

  6. ett sent UL visade tjej när jag väntade mitt första barn -83, när han föddes så var det ändå så självklart att han var en kille ”för vad skulle det annars vara?” sa mamma hjärnan/hjärtat. fem tjejer senare födda -88, -90, -99, -06, -10 har jag varje gång tänkt mej att det skulle vara en kille och det har varje gång varit en självklarhet att det är en tjej!!! endast sista gången frågade jag om könet vid UL:et…. jag har nu två barnbarn oxå och det är jättekul att de är pojkar!!! Carola…………

  7. Klockrent!

    Har tre killar och jag ska inte sticka under stol med att min önskan var att trean var en tjej, men nu vill jag ju inte byta honom mot någon tjej i världen.

    Dessutom ser jag mycket positivt i att alla tre är av samma kön.

    Jag har fått olika reaktioner, både från kända och okända människor på att trean blev en kille. Det jag får höra är: ”wow, vad häftigt med tre grabbar”, ”Oj vad kul de kommer kunna ha ihop”, ”var det egentligen tänkt att trean skulle bli en tjej?” ”Blir det en fyra nu då, så tjejen kommer?”

    Börjar bli såå trött på negativa kommentarer. Som om jag skulle titta på min tredje lilla son och se honom som ett misslyckat projekt?? Ingen behöver ”beklaga sorgen”…jag skulle aldrig själv komma på tanken att säga till någon som ”bara” har tjejer…att oj, stackasr dig som aldrig fick någon pojke. För det är från de som har tjejer som jag fått höra att de tycker synd om mig som inte har en tjej. Och några som har både och kan säga att de är så glada och nöjda för att de nu har båda könen.

    Jag vill inte att min kärlek till mina pojkar ska dämpas av att en del mer eller mindre beklagar att de alla är killar …för det finns inget att beklaga. :-)

  8. Det ar klart att det lilla livet som kommer ut ar precis det man vill ha, man har ju tillverkat detta livet sjalv. ;)
    Jag har vetat bada gangerna vad vi vantade innan de fotts. Nar vi fick veta att vart andra barn var en pojke var jag lite besviken for att det varit roligt att ha en flicka ocksa. Men vet du det varade i ca 30 sekunder. Och har aldrig kant nagot liknande igen. Och jag sager som Malin att mina tva pojkar ar precis de tva barnen som jag alltid velat ha. <3

  9. Tack Malin för att du skriver så himla jäkla bra och delar med dig av detta!
    Skickade genast vidare inlägget till min man. Vi väntar vårt första barn i vinter och jag har stundtals velat ta reda på könet, för ja – jag erkänner – jag önskar (om man nu fick önska) att det blir en flicka. Av många anledningar. Dels för att man själv är tjej tror jag, och för att jag alltid sett mig själv med en liten dotter. Men vill gärna helst ha en av varje. Och eftersom chansen är jättemycket större att få samma kön på nästa barn, så önskar jag mig en flicka nu… Och sen tror jag att tjejer är mer mysiga och familjära som vuxna.
    Min man vill dock absolut inte veta könet men kan tänka sig att ge med sig eftersom jag är så viktig och hormonell och så… :-) Vi har alltså en lapp hemma i ett förseglat kuvert där könet står. Javisst, sjukt svårt.
    Men nu har jag nog vuxit in i tanken på att det blir vad det blir och att jag förstås blir överlycklig oavsett vilket kön vår guldklimp har, och att jag unnar min man känslan av att få överraskningen och äran att på sitt alldeles egna, just i stunden valda sätt, få berätta för mig vad det blev. Är också rädd att det ska stå ”flicka” på lappen om vi kollar och att jag då ställer in mig mentalt på det och så har snoppen gömt sig på ultraljudet, som den ju gör för vissa… Tänk om jag får nån förlossningspsykos då. Nä usch. :-)
    Just pga alla dessa funderingar kändes det extra bra att läsa ditt inlägg idag och känna att jaaa, så måste det ju vara. Underbart!
    Sen stör jag mig OTROLIGT mycket på alla som skriker ut sina åsikter gällande att kolla könet innan. ”Det är fel, det gör man inte, det FÅR ni inte göra!”. Ehh, jag trodde att man hade rätt till en egen åsikt men nej, tydligen icke i just denna fråga.
    Kram och ha en fin dag!

  10. Vilket fantastiskt bra svar! Det är ju precis så det är!
    Jag har en flicka och en pojke och ja, det var ju EXAKT LIVA & ILON jag ville ha – vilket sammanträffande! ;)

  11. Så fint skrivett!
    Tänk om fler kunde inse det, att hur det än blir så blir det precis det barn man önskade sig..
    Jag väntar vår trea, har 2 fina pojkar sen innan. Jag vet att man kan försöka styra vad det blir för kön om man har koll på sin ägglossning, men inte ens där kunde jag förmå mig att försöka ”välja” eftersom det kändes som om jag isåfall samtidigt ”valde bort”..
    Jag vet att det blir vad det blir och det kommer att bli det jag önskade mig utan att jag nu vet om vad det är!

  12. Malin.
    Vad fint du skriver. Följt dig ett tag, var med om din tråkiga historia. Var så glad när du började blogga på mama, vilket är en plats jag besöker så gott som dagligen för att följa flera underbara kvinnors dagliga liv. Jag har själv två fantastiska killar, snart 4 och 2 år. Jag vill hemskt gärna ha en liten till och hååller inte inne med att det nog mest beror på att jag vill ha en liten tjej. Mina killar och mannen är så himla ”killiga”, spelar fotboll, bandy och älskar allt som har hjul och låter. Vist, jag får ju bli en killmamma och hänga med på alla upptåg, men kan inte trycka undan min tjejlängtan. Min man vill inte ha fler barn, men säger att han skulle kunna tänka sig det för min skull om vi visste det blev en tjej. Fast visst skulle jag älska även en kille till lika mycket. Barn är fantastiska! Ville bara skriva av mig lite och säga att jag gillar dig och dina tankar. Tack för att du delar med dig.

  13. Så fint skrivet!

    Dock kan jag inte låta bli att le lite, för en tjej som jag känner tog reda på könet på bebisen i magen och svaret var att det var en flicka. Hon hade redan en son och hennes nye man hade också två söner, så hon såg fram emot att få en dotter i familjen.

    Hon köpte söta leopardskor – kul detalj.

    I veckan föddes så familjens fjärde pojkbebis helt överraskande. Jag hoppas att hon kände precis som du; att det var precis det hon önskade sig.

    Han kommer säkert att bli grym i leopardskorna. Och jag vet att han har en härlig mamma! :)

  14. Jag älskar när du skriver såhär…Får tårar i ögonen och tittar på mina två flickor ”precis vad jag ville ha”. Du ger mig (oss läsare) så många trevliga/roliga/tänkvärda stunder – önskar att jag kunde ge tillbaka på något sätt.

  15. Fint skrivet!
    Varför kan inte fler tänka som du Malin?! Skulle vara så mycket bättre och så mycket roligare i den här världen då :)

  16. Du har så rätt. Jag har 3 killar och det är såklart det bästa. :) Många tror att jag ska vilja få en fjärde just för att jag ska få en tjej…. och en del beklagade typ sorgen när trean var en kille, medan jag i samma stund han föddes blev stormnöjd. En gammal tant sa att det var ju synd för pojkar vill inte vara med sina mammor när de blir äldre… pust. Jag känner mig så lyckligt lottad som fick mina fina.

  17. Bilden fick mig att få hjärtknip o tårar i ögonen.
    Vackert och kärleksfullt ögonblick!

    Stämmer in i det du skriver. Så sant.

  18. Word Malin!

    Men jag ska vara ärlig, fick fick reda på att det skulle bli en kille i vecka 21, i och med ett extra ultraljud. Då grät jag och tänkte ”Fan, jag ville ju ha en tjej”. I ungefär 10 min grät jag för just snopp-delen. Sen grät jag i 2timmar för att jag inte trodde att jag älskade mitt barn, eftersom det blev en pojk, tills jag insåg att det är klart jag gör, DÅLIGT SAMVETE till 1000! SEN grät jag för att han kommer ju vara så liten när han kommer ut, och tänk om han blir bortrövad på bb?

    Min sambo, uttrycker sig inte som jag önskade tex ”klart det inte händer, vi är ju där hela tiden”, utan han säger ”Men det är bäl inte så vanligt i Sverige?”

    !!!###@@W)(/&%¤!!! tänkte jag då.

    Har nu 5 veckor kvar tills en lite tjej tittar ut, förhoppningsvis fullt frisk och livlig. När vi fick reda på att hon var utan snopp, var vi tysta i bilen hem. Stor chock! Hur fungerar de utan snopp?

    Det löser sig nog alldeles utmärkt tror jag..

  19. precis så är det. när lillebror till Kalle kom blev jag så glad att det var en liten pojke till, nu önskar jag bara att han kunde komma tillbaka.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..