När hon gick idag

Varje morgon är som en fladdring i en gardin.
Som en åskboll som far in i huset och försvinner ut genom ett fönster. Hände det där nyss?
Plötsligt är alla borta och jag är ensam.
Idag åkte Joachim, Arvid och Saga Mjällbybil. Saga fick åka med eftersom hon följde med en kompis hem i går och lämnade cykeln vid skolan.
Astrid dröjde sig kvar i hallen, frågade ”Var är ryggsäcken!?” när den satt på ryggen, sölade med skorna, speglade sig och pratade om skoljoggen som inträffar långt fram i evigheten och kanske inte måste avhandlas när klockan 7:50.
”Åk nu!” manade jag i mitt spretiga hår och halvöppna morgonrock.
Hon sprang ut och ner för trappan med en bit toalettpapper till sadeln.
”Jag älskar dig, ha en underbar dag” sa jag och stängde dörren.
Jag gick in i köket och fyllde vattenkokaren, knäppte på den och såg ut genom fönstret. Hon torkade omsorgsfullt av det våta och lyfte ut cykeln från stället.
Och så vände hon sig om och mötte min blick.
Och jag greps av vemod. Tänk om hon letat efter mig varje morgon när jag inte har stått där?
Plötsligt är jag en sång. En sång om svårmod och längtan och mammaskuld och livets största kärlek.
Jag har henne bara till låns.

  1. Maja skriver:

    Skön post

  2. Emelie skriver:

    Jättefint skrivet Malin! Jag tycker att du har hittat en väldigt fin ton i den här bloggen. Jag gillar det!

  3. Nina skriver:

    Skriv din kommentar här!

    Jag grät när jag läste om hur du mötte din dotters blick. Precis så är det. Det är som om man ibland inte mäktar med miraklet att ens barn finns. Det är liksom för stort att inse det till vardags, och så döljer man alltihop i fix och don och stress. Och så plötsligt kommer den där insikten. Men hela tiden oavsett ens egna olika stämningar räknar barnen med att man ska finnas där, självklar ändå.

  4. JENNIE skriver:

    underbart skrivet…blir helt tårögd!!!

  5. Alice skriver:

    Nu har jag läst detta inlägget för tredje gången. Och tårarna rinner, för tredje gången. Det är så fint skrivet så jag blir helt till mig. Det är precis så det är. Små korta ögonblick som kramar hjärtat extra mycket. Malin, jag tror jag älskar dig… Lev väl! Kramar!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..