Puh!

Alltså vilka dagar det varit. Haft absolut noll tid och ork till något annat än att vara 100% närvarande hemma. Båda barnen har varit (ena är fortfarande) sjuka. Det har återigen varit besök på Närsjukhuset. Nätterna har varit om möjligt ännu mer krävande än de brukar vara.

När jag satte mig på planet idag upp till Östersund så hann jag knappt sätta mig i stolen innan jag toksomnade. Sov säkert med öppen mun av ren utmattning haha. När jag kände att vi landade önskade jag att flygningen skulle vara ännu längre så jag kunde få sova lite till.

Det har hänt något med barnens sömn den senaste tiden. De har svårt att komma ner i varv på kvällarna och vill typ inte sova. Sedan har ett av barnen vaknat vid samma tid två nätter i rad och vägrar somna om. Det spelar liksom ingen roll vad man gör. Inget funkar! Det känns typ som han helst hade typ velat krypa runt på golvet och leka?! Känner någon igen sig? Alltså jag fattar att det är extremt mycket som sker i utvecklingen nu och enligt appen jag följer så sover de generellt mindre nu. Men det här med att vakna och vägra somna om…jeeeesus christ alltså.

NÄÄÄÄR ska de börja sova hela nätter?! Hahah.

  1. Vår son är 1 år. Vi var såå bortskämda med att han sov gott mer eller mindre hela nätter från att han var 2 månader. Vid 8 månader började han helt plötsligt vakna på nätterna och vara ledsen. Han sov oroligt, vände vred och grät i sömnen. Runt 10 månader började gan sätta sig upp och stå i sängen. Han vaknade ungefär var 30:e minut. Jag var totalt slutkörd. Flera nätter vaknade gan vid 3 och somnade inte om. Jag fick helt enkelt gå upp med honom mellan 3-6 och sedan lägga mig när han vilade. Detta med att vara uppe på natten höll i sig ca 2 veckor. Dålig sömn höll i sig från 8-11,5 månad.
    Nu däremot har han börjat sova 10 timmar igen med ett par små gnyenden per natt. Hallelujah! Håll ut, det kommer att vända.
    Nattningarna är fortsatt långa och krävande, men vi kör på och hoppas på att det också vänder snart!

  2. Sessa skriver:

    Jag har kikat in på din blogg då och då för jag har själv tvillingar som precis fyllt 3. Det är extremt påfrestande med två små i samma ålder och där utvecklingsfaser inte alltid inträffar samtidigt utan ”svåra” perioder förlängs.
    Hoppas bara att ni få avlastning och inte kör på. Utmattning bland tvillingföräldrar är högre än snittet och det är dessutom vanligare att pappor till tvillingar också blir utmattade och därmed sjukskrivna. Med tvillingar måste man sänka ribban ordentligt och spara på energin.
    Vi har alltid samsovit…lättare att somna om om vi inte behöver lämna vår säng.
    Lycka till och njut av de små

  3. Min minsta är typ 3 veckor äldre än dina killar och han har strulat med sömnen ordentligt sedan han var ca 2 månader! Vaknar nu mitt i natten flera gånger och kryper runt och leker 😩 är typ uppe med honom 2 timmar minst varje natt! Är dom inte sjuka så är det tänder eller utvecklingsfaser! Mammig som attan oxå så går liksom inte att lämna till pappa på natten 😅

  4. Anna skriver:

    Åh jag lider med er! Den där åldern kan va superjobbig, och ännu värre är det tydligen för tada… barnen😬 Separationsångest, de fattar att de inte är ett med föräldern längre, en social utveckling… gah! Men snart blir det bättre 🤗❤

  5. Cissi skriver:

    Hej, inte lätt när man har fått barn. 😁

    Har tre barn, 7år, 3,5år och 6 månader. Alla barnen har sovit hos oss sen de var små, och visst har de vaknat på natten, men då tog jag fram ett bröst, då jag ammade/ammar mina barn. Men ALLA ammar inte sina barn, det väljer man själv.

    Så för oss har det inte varit något problem med att barnen har vaknat på natten, men ALLA barn är olika. 😁

    LYCKA TILL med allt som sagt, och hoppas ni kommer leva lyckliga tillsammans du & Fredrik med era söner, även sen när barnen kommer upp till trotsåldrarna… Hihi!! 🤣

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..