Förskola

Fick en kommentar i kommentarsfältet där det bl.a. stod att hon hoppades att om jag har möjlighet så borde jag vänta med  förskola till januari istället för att de börjar precis när de fyllt 1 år. Borde kanske inte ta upp det här, men att lägga sig i hur andra väljer att göra utan att överhuvudtaget veta hur situationen är eller veta bakgrunden till ett beslut som inte har med dem att göra har jag lite svårt att förstå. Även om jag SÅKLART förstår att personen bara vill mig väl och jag vill absolut inte göra någon ledsen, men jag tycker det här är en viktig sak att ta upp.

Nu är det så här att vi har valt att våra barn ska börja på förskola i höst när de fyllt 1 år. Och det finns flera anledningar till det. Egentligen känner jag inte att jag borde behöva ”försvara” vårt beslut, men jag tänker att jag kan berätta lite varför ändå. Våra barn kommer inte gå några långa dagar alls på förskolan. Några timmar om dagen kommer det bli till att börja med. Vi vill att våra barn ska gå på samma avdelning och hade vi väntat till i januari finns det definitivt färre platser än om man börjar på hösten och chanserna att de skulle få gå på samma avdelning hade varit betydligt sämre. Börjar de i januari hamnar de MITT I  vabbuari – kommentarer på det är överflödiga. Sedan våra barn kom har vi haft hjälp av familj måndag-torsdag. Det har varit heeeelt galet logistikmässigt och mina föräldrar har verkligen gett ALL sin tid till att hjälpa mig (och min syster som också varit i behov av hjälp senaste året). Jag vill att de ska få sin tid tillbaka och att vi kan börja leva lite mer ”normalt” och be om hjälp när vi verkligen behöver – inte VARJE DAG. Jag är så ENORMT tacksam för hjälpen vi fått, den har varit helt ovärderlig och jag vet inte vad vi hade gjort utan den. Dessutom behöver jag själv få lite tid tillbaka så jag kan börja jobba så smått igen. Har man inte tvillingar och vet hur EXTREMT det är på alla sätt och vis, så tycker jag inte att man har rätt att tala om att man minsann borde vara hemma si och så länge. Jag var själv ett hemmabarn fram till jag var 5 år då jag började på dagis (ja det hette så då) och jag älskade det. Men tyvärr har inte jag och vi samma möjlighet med våra barn. Jag är HUNDRA procent övertygad om att våra barn kommer att älska att gå på förskolan och de till skillnad från barn som ska börja själva, har alltid varandra. Det är en enorm skillnad och trygghet. Dessutom tror jag på riktigt att barn som är lite yngre har lättare att anpassa sig till en ny miljö, än barn som hunnit bli lite mer medvetna. Men, det är som sagt bara min åsikt.

Summan av kardemumman, det här är vårt beslut och vi skulle aldrig göra något som inte våra barn skulle må bra av.

Hur har ni själva (är mest nyfiken på hur ni andra tvillingföräldrar resonerat) tänkt i den här frågan?

 

 

  1. Maria skriver:

    Att det alltid skall finnas åsikter, främst och nästan uteslutande från andra mammor. Gör mig så ledsen. Min dotter som nu är 5 år började förskolan när hon var 1 och det gick hur bra som helst, hon har alltid älskat att vara där. Min son kommer att skolas in på sin 1 årsdag, och visst denna gången känns det jobbigare, för han kan inte gå än. Men ibland har man inte möjlighet att vänta, av tusen olika anledningar. Jag är övertygad om att dina pojkar kommer älska att vara där!

  2. Jag förstår inte varför tvillingföräldrar ska föräras något privilegie när det kommer till att skola in barnen tidigt? Ingen ska bli skammad oavsett tidig eller sen förskolestart, men jag är lite trött på den här mentaliteten att tvillingföräldrar ska ha det dubbelt så jobbigt, och att det liksom ska ligga till grund/rättfärdiga alla val man gör.
    Det skiljer 12 månader mellan mina barn. Stora lärde sig inte gå förrän lilla var typ 3 månader. Så säkert i mångt och mycket likt en tvillingsituation, men definitivt inget som jag tycker ger mig ”extra fog” i mitt beslut att låta stora gå 15 timmar per vecka från 18 månader. Jag satte henne i förskola av helt andra anledningar än att vardagen var för jävla jobbig att reda ut själv med två krävande små knoddar. Jo visst tyckte jag att vardagen var hemsk många gånger, men anledningen till att jag skolade in henne var för social stimulans för hennes del. Även om jag förstår dom som skolar in pga livspusslet, oavsett ett barn eller trillingar.
    Hur eller hur, skola in dina barn när du själv vill, det är ER situation som avgör. Men det är tröttande med det här tvillingtjatet hela tiden. Jag anser inte att jag som har pseudotvillingar har det jobbigare än någon med t.ex en 1-åring och en 5-åring, det är bara det att logistiken ser annorlunda ut. Tycker man ska stå stolt för sina val, och försöka att inte spela ut ”tvillingkortet” utan helt enkelt inse att det har mer med familjesituation att göra:-)
    Lycka till med inskolningen.

  3. Ann skriver:

    Hej!

    Haller med dig att det ar helt upp till var och en nar man valjer att satta sitt barn pa forskola.
    Tror det kan vara bade roligt och bra for barnet att borja forskola.
    Bor sjalv i England och har kan man borja mycket tidigare an 1 ar.

  4. Maria skriver:

    De flesta föräldrar brukar väl ändå börja skola in sina barn runt ett års ålder? Trodde det var det vanligaste idag? Så förstår faktiskt inte hysterin, från andra, kring erat beslut…?
    Sen har du väldigt rätt i att ingen bör, eller ska, lägga sig i hur andra gör med sina barn. Tror nog föräldrarna själva vet bäst i den frågan, om vad som passar dom själva.

    Nu har jag själv inga egna barn, ännu, men blir så arg när andra ska lägga sig i ens åsikter om barnuppfostran. Som sagt, alla gör nog sitt bästa för att ens barn ska få en så bra uppfostran som möjligt.
    Och jag känner att det nog kan vara bra för barnen att umgås med andra barn, så tidigt som möjligt, för att lära sig att samspela med andra än sina föräldrar, syskon, föräldrars vänner, resterande familj osv… Och föräldrarna kan återgå till sina jobb ”tidigare” för att spara lite föräldradagar till senare tillfällen. Tror verkligen inte att det skadar barnen på något vis!
    Och hellre att de får plats på samma avdelning och då kan ha stöd av varandra än att de ska behöva delas upp på olika avdelningar.
    Kämpa på och stå på er, jag tror ni gör ett alldeles ypperligt bra jobb med era tvillingar!

  5. Carro skriver:

    Min dotter började när hon var 15 månader, trots att jag inte jobbade! (Bra att vänja henne vid förskola ifall jag skulle få jobb) och även om det dåliga samvetet knackade på så har hon haft det såå bra!
    Även med ett barn är det jobbigt ibland, speciellt med mina diagnoser. Vet inte vad vi skulle ha gjort om hon inte började då.
    Har inga vänner att hälsa på och bor i en liten kommun där man inte kan hitta på något.

    När hon är hemma vill hon till förskolan.
    Så jag fattar inte varför det skulle vara dåligt.
    Vi hade dessutom haft svårare inskolning nu vid två år.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..