Min förlossning – del 1

 

Beräknat datum var lördagen den 9 juni men eftersom vi visste att han var så stor (beräknad 4500 g) så såg min barnmorska till att jag fick remiss till Danderyd redan torsdagen innan för att göra en bedömning om eventuell igångsättning och när det skulle ske.

På Danderyd fick träffa en äldre herre som undersökte mig och konstaterade att jag var 2 cm öppen. Dessutom gjorde han tydligen snabbt en hinnsvepning. Vi fick tid att bli igångsatt fredagen den 15 men läkaren trodde han skulle komma tidigare och ordinerade oss att gå hem och ha en ”kärleksfull stund” tillsammans.  Innan vi gick så kopplade de upp mig till en maskin för att mäta mina sammandragningar och bebisens hjärta. Jag kände att jag hade svaga sammandragningar men det var inte så att de gjorde ont. Tydligen hade jag 3 sammandragningar/10 minut så läkaren ville att jag skulle komma tillbaka nästa dag och göra en ny mätning.  Vi blev förstås till oss och trodde någonting var på gång. Men när vi kom in på fredag och gjorde en ny mätning så träffade vi en annan läkare som inte riktigt förstod varför läkaren dagen innan hade ordinerat att vi skulle komma tillbaka. Allting såg ju bra ut.

 

 

Mätning av sammandragningar

 

 

Lördagen kom och gick. Vi såg till att hålla oss sysselsatta och uträttade en massa ärenden. Köket var ju fortfarande långt ifrån färdigrenoverat.

Söndag morgon fick jag två kraftiga värkar och trodde förstås att något var på gång men sen hände det ingenting mer på hela dagen.

På måndag kväll unnade jag mig ett glas champagne (efter att hantverkaren hade installerat spishällen fel i den nya bänkskivan) och efter fotbollen såg vi äntligen till att ”uträtta” den där ”kärleksfulla stunden” som läkaren hade ordinerat. (Som nu i efterhand visade sig vara precis det som behövdes för att kickstarta igång allting…)

Tisdag morgon vaknade jag av att jag hade väldigt ont rygg och mage men trodde det bara var för att jag sov sittandes. Men under morgonen började jag få lite värkar. Jag ville inte få upp förhoppningarna om att något var på gång så jag såg till att städa lägenheten och bokade in en lunch med min väninna Sara som var i Sverige och hälsade på från England.  När vi möttes upp levde jag fortfarande i förnekelse – fastän hon klockade värkarna till var 8:e minut. Jag insisterade dock bestämt att vi ändå skulle gå och äta lunch för att jag var övertygad om att så fort jag satte mig ner och vilade så skulle värkarna avta. Vilket precis var fallet. Vi satte oss på Urban Deli och under den timmen jag njöt utav hummer och lite champagne så hände ingenting. Men sen kom värkarna igång igen och jag gick med på att gå hem och vila. Ringde till Danderyd som bekräftade att jag skulle vila – och inte springa omkring och städa lägenheten.

Trots att det var långt mellan värkarna och de gjorde inte så ont så bestämde jag ändå för att ringa Henrik och be honom komma hem från jobbet.  När han kom hem så såg vi till att äntligen packa den där förlossningsväskan och jag sms:ade alla hantverkarna direktioner om vad som skulle ske när jag nu troligtvis skulle in och föda. Var väldigt tydlig med att jag inte tänkte komma hem till en byggarbetsplats med en nyfödd bebis.

 

 

Monica äter under värkarna

 


Under kvällen satt vi i soffan och tog det lugnt. Värkarna kom då och då men aldrig regelbundet. Vi tog hem lite mat från Texas Longhorn men jag kände att jag inte var hungrig – och dessutom var nog chili det sista jag borde äta. Någon gång mellan 21 – 22 fick jag flera värkar på rad men sen mellan kl. 22 – 23 hade jag endast en värk. Dock vid kl 23 började plötsligt värkarna bli väldigt intensiva och långa även om de inte var så täta. Efter midnatt kände jag att det aldrig skulle gå att vänta tills jag hade värkar var 3:e minut innan vi skulle åka in – vissa av värkarna höll nämligen i sig i flera minuter. Ringde till en väninna som är barnmorska och hon tyckte vi skulle ringa till Danderyd och be om att få komma in och göra en koll. Hon varnade för att de troligtvis skulle be oss stanna hemma tills värkarna var mer täta. Men hon sa åt oss att insistera – vilket var precis det som Henrik fick göra. Efter ett tag så gick de med på att vi skulle få komma in.

Bilresan till Danderyd var något av ett helvete. Värkarna var fortfarande intensiva och långa och varje gång jag fick en värk fick Henrik lov att stanna bilen.

När vi väl var framme så konstaterade barnmorskan att jag var 5 cm öppen och beslutade att jag fick stanna.  Jag informerade att jag ändå aldrig hade tänkt åka hem.

Kl. 01.00 onsdagen den 13 juni blev jag inskriven på Danderyds förlossning.

Fortsättning följer…

 

Min förlossning – del 2
Min förlossning – del 3
Min förlossning – del 4

..

  1. Lillian – Att dricka alkohol under sin graviditet är inget jag uppmuntrar. Dock gällde detta ett litet glas champagne samma dag som jag födde. Under hela min graviditet var jag nitisk med vad jag åt och drack inte en droppe alkohol. Jag bedömde att denna mängd champagne inte skulle vara någon fara för min bebis. Dessutom var det en läkare som sa till mig att jag skulle äta hummer och dricka champagne (förutom färdknäppen) för att sätta igång förlossningen. Detta sa hon förstås med glimten i ögat – men jag tror inte hon hade sagt så om det skulle vara en fara för barnet. Dessutom så funkade det ju – och jag har nu en fin och välmående bebis! : )

  2. Lilian skriver:

    Varför dricker man alkohol när man är gravid?

  3. Malena skriver:

    Intressant läsning! Själv har jag nu gått över tiden 8 dagar och är också förstföderska. Vill bara att det ska sätta igång nu. Ska bli intressant att läsa fortsättningen!

  4. Helena skriver:

    Ser fram emot del två – spännande!

  5. Sofia skriver:

    Älskar förlossningsberättelser sen jag själv fick barn. Det är ju både magiskt och omtumlande att föda. Väntar på del två….

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..