Min förlossning – del 2

 

Inför förlossningen så skrev jag aldrig något förlossningsbrev. Jag hade inga direkta rädslor som jag kände att jag behövde göra dem medvetna om på förlossningen. Och framförallt kände jag att jag hade lite svårt att skriva önskemål om något jag inte hade någon aning om.  Däremot så sa jag till Henrik innan att jag ville bada badkar, jag ville inte ha en massa hejarop varje gång jag gick igenom en värk och att jag var öppen för olika smärtlindringsalternativ – men jag ville ta det som det kom.

 

01.00
Så fort jag blev inskriven och vi började installera oss i rummet så började jag må illa. Det tog inte många minuter innan jag kräktes. Men sen släppte illamåendet och barnmorskan tog oss till ett annat rum med badkar, sänkt belysning och allmänt mysig stämning.  Det var oerhört skönt att bada badkar – även om jag stressade lite över det faktum att Henrik bara satt bredvid i en oskön rottingstol och inte hade något att göra. Jag hade gått in i mig själv och var tydligen helt okontaktbar berättade han sen. Vi både lyckades dock slumra till – men efter en timme så vaknade jag till av att vattnet hade kallnat och värkarna hade ökat i styrka.

 

03.30
Vi tog oss tillbaka till rummet där jag fick prova lustgas.  Lustgas tyckte jag inte om. Det hjälpte en del mot värkarna med jag tyckte det var jobbigt att andas i masken, jag gillade inte känslan och till slut så mådde jag så illa så jag kräktes igen. Efter en timme gav jag upp och bad om epidural. Värkarna var inte så täta – men väldigt långa och smärtsamma.

 

Jag andas lustgas under förlossningen

 

05.27
Det tog ett litet tag men sen dök det upp en ung snygg narkosläkare (jepp, sånt lägger man märke till även i det tillståndet).  Många har sagt att det gör ont när de lägger epiduralen men jag tyckte inte det var så farligt.  (I efterhand har Henrik berättat att nålen som de kör in i ryggen såg ut som ett grillspett…) Däremot kändes det som något gick snett – som att han tappade lite kontrollen över nålen och körde in den för långt. Vilket visade sig senare stämma. Det tog två doser och rätt lång tid innan smärtlindringen tog vid men när den väl gjorde det så somnade jag . Vaknade till ett ögonblick och märkte att det satt en sköterska bredvid sängen och bara tittade på mig.  När jag vaknade ordentligt sedan så var narkosläkaren tillbaka i rummet och förklarade att det hade gått lite fel när han skulle lägga epiduralen. Om jag förstod det rätt så hade nålen gått för långt in men han var inte säker på hur långt in själva katetern låg. Alltså vågade de inte ge mig för stora doser med risk att jag skulle bli helt bedövad och inte kunna röra mig. Därför hade de en sköterska som vakade över mig och narkosläkaren testade flera gånger för att se att jag hade känsel i kroppen. Han förklarade också att det fanns risk att jag om några dagar skulle få ett sjuhelvetes huvudvärk – som lindrades bäst med kaffe!  (Tack och lov slapp jag dock detta) I vanliga fall får barnmorskan dosera smärtlindring när epiduralen väl är satt men i mitt fall fick de kalla in narkosläkaren varje gång och så fick de ta lite i taget tills att jag kände att det började verka.

 

06.55

Barnmorskan bestämmer sig för att ta hål på fostersäcken för att vattnet ska gå.  Samtidigt sätter de fast en elektrod (tror jag det heter) på bebisens huvud för att hålla koll på hans hjärta.  Det kommer en hel del fostervatten – som sedan fortsätter att sippra ut under de kommande timmarna.

 

07.24
Nattpasset är över för barnmorskan och undersköterskorna och det kommer in nya. Alla mina vänner som har fött barn minns alltid väldigt väl deras barnmorska men ärligt talat så hade jag ingen koll alls. (Vi lyckades trots allt jobba oss igenom 3 olika team) Det känns som det hela tiden kommer in nya människor och jag vet aldrig riktig vem som är vem och vad deras roll är. Dock är alla väldigt trevliga och vi känner oss hela tiden väl omhändertagna. De är också väldigt måna om att Henrik ska få i sig mat och kommer med mackor till honom titt som tätt.

 

07.45
Smärtlindringen från epiduralen har börjat släppa och narkosläkarens kallas för att fylla på.

 

08.30
Är öppen 7 cm – vilket är endast 2 cm mer än när vi kom in. Dock är hela livmodertappen utplånad.  Denna information minns jag inte utan måste nu i efterhand läsa förlossningsrapporten för att veta när och exakt hur mycket jag var öppen.  Överhuvudtaget är det mycket av förlossningen som jag inte minns – utan Henrik har fått berätta i efterhand.

Är relativt pigg men vill varken dricka eller äta – vilket Henrik hela tiden får tjata på mig att göra. Men jag vägrar bestämt. Vilket är ju väldigt dumt – då jag behöver både energi och vätska.

 

09.00
Barnmorskan bestämmer sig för att sätta in värkstimulerande dropp. Vi tror att nu minsann kommer det hända grejer snabbt. Oj va fel vi har.

 

Fortsättning följer…

 

Min förlossning – del 1
Min förlossning – del 3
Min förlossning – del 4

 

  1. Så himla roligt att läsa! Kolla gärna in min blogg där jag skriver om min förlossning. Stort grattis till din son!

  2. Ginger skriver:

    Jag födde för två månader sedan på Danderyd och tror jag stötte på samma narkosläkare (snygg men klumpig)! Min moderkaka ville inte komma ut så den fick tas ut manuellt. Narkosläkaren skulle då fylla på med epidural men slant så halva vätskan sprutade upp mot mig. Hoppas inte han är allt för klumpig så riktiga olyckor händer…

  3. Linda skriver:

    Åh, så spännande. Jag har 5 dagar kvar till BF och bara väntar på att få föda mitt lilla barn. Min dotter håller mig fokuserad på annat emellanåt men din läsning gjorde att jag nu längtar ännu mer. Jag är lite knäpp! Vem längtar efter att ha ont och få krysta. Jo, jag! Hoppas epidralen hjälpte dig. Det gjorde min förra ggn och jag gillade min lustgas. Min man har berättat att jag aldrig varit så snäll som när jag skulle föda barn, bokstavligen!:)

    Skriv snart igen. Vill veta hur det går!
    Kram till dig och din fina guldklimp

  4. Känner igen mig så väl i din berättelse trots att det var 18 år sedan jag själv låg där på Danderyd och bara ville hem… Avverkade nästan 30 timmar på förlossningen och flyttades från lätta avdelningen till ”normala”. Minns inte hur många pass personal vi avverkade :)
    Och barn nr två tog bara 20 minuter på sig!
    Skönt att allt gick bra till slut, ska bli intressant att läsa del 3!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..