Jobbigt att vara pappaledig

Att vara pappaledig var inte det lättaste för mig.

När jag tänker tillbaka på min första pappaledighet får jag lite ångest. Jag minns mest att jag satt på vår rosa ryamatta i vardagsrummet, lyssnade på musik och gäspade samtidigt som Manne lekte runtomkring  mig. Jag vet att det inte är hela sanningen och att jag gjorde en massa skoj grejer också. Men just den där känslan av att fastna hemma och bara sitta och stirra är den som har hängt sig fast.

IMG_0172

Mattan…

Varför kom jag inte ut mer? Varför undvek jag öppna förskolan?

Det var som att jag fick torgskräck på nåt sätt. Det blev liksom nästan som ett oöverstigligt hinder att bara ta mig ut. Jag tror jag hade mått så mkt bättre av gå till typ Öppna förskolan och vara lite jävla

NORMAL…

I veckans avsnitt av podden jämför jag och Manne våra olika pappaledigheter. Det visar sig att han också gjorde en del märkliga val även om de skiljde sig från mina.

LYSSNA GÄRNA!

[acast src=”https://www.acast.com/pappapodden/227.pappaledigochpinsam” width=”100%” height=”480″]

 

 

  1. Sara skriver:

    Även jag minns min föräldraledighet som ganska långtråkig. Att jag mest vankade omkring här hemma med bebis i famnen. Nu sju år senare börjar dock de ”tråkiga” minnena försvinna och jag kommer ihåg fler och fler fina och roliga stunder.

    1. Det är ju så. Minnet är bedrägligt osv.

  2. Robin skriver:

    Jag känner igen det där.

    Ofta var jag alldeles för trött för att orka göra någonting också. Det var som sagt inte alltid som det var så här, självklart hittade vi på roliga saker jag och min dotter. Men stunderna när hon lekte för sig själv på golvet och jag satt intill med halvt stängda ögon och stirrade i någon bok som hon pekade i men jag inte svarade till.

    Tröttheten kom var en kombination av att jag aldrig lägger mig före 23 och att hon alltid vaknade – och gör än i dag – någon gång mellan 05-06. Trots att jag visste att det var dessa tider hon vaknade konstant lät jag det fortgå. Det var mycket roligt vi gjorde också, men jag känner väl att vi kunde haft en ÄNNU mer aktiv tid, jag och dottern, med facit i hand.

    1. Hallå Robin! För mig var nog inte problemet en fysisk trötthet utan kanske snarare en psykisk. Jag blev liksom som lite halvdeprimerad av det hela och kom liksom inte iväg. De bästa dagarna var de när vi kom iväg ganska direkt på morgonen och inte fastnade hemma, då var det liksom svårt att komma loss. Jag var mkt bättre på det andra pappaledigheten tycker jag. Då var vi runt en hel del.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..