Jag är en sur gubbe som skriker

Manne försöker komma tillrätta med sina missbruksproblem, jag har varit tvungen att blotta mig känslomässigt för främlingar. PODDMÅNDAG!

Barn har ju en förmåga att dra fram alla ens känslor. Det är glädje, ilska, oro och lite allmän sorg om vartannat.

Ofta är ju det här något häftigt.

Man tvingas liksom ur sin känslomässiga comfortzone.

När jag umgås med complete strangers vill jag dock helst undvika att visa upp hela min känslopalett. Det duger liksom med att framstå som artig, trevlig och kanske lite rolig.

Jag slipper liksom gärna att vara en sur gubbe som skriker.

Givetvis var det här precis vad jag var tvungen att vara när jag var i Danmark med några bloggkollegor förra veckan.

I veckans avsnitt av podden berättar jag allt om detta. (Plus att jag avslöjar varför man aldrig ALDRIG ska anförtro sina solglasögon till Ann Söderlund.)

[acast src=”https://www.acast.com/pappapodden/238.missbrukaren” width=”100%” height=”480″]

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..