Vad ska vi göra åt pojkrollen?

manne-pojkrollen

Vi hade kalas för Iris förra helgen. Barnen har återhämtat sig från sockerchocken, smulorna är uppstädade och ballongerna borta. En sak lämnar mig dock inte: Oron för pojkrollen.

Könsmönstret på kalaset var supertydligt. Flickorna höll en hyfsat rimlig samtalsnivå, dansade och satt i grupper och pysslade. Pojkarna skrek, härjade och skojbråkade från början till slut. Vissa pojkar var superlugna och säkert mycket mer sugna på att pyssla, men svassade ändå omkring de högljudda och dominanta pojkarna. De som lät mest var högst upp i hierarkin. Bärarna av en hegemoniska maskuliniteten.

Jag har ofta slagits av hur mycket sundare flickrollen verkar. Tjejer får springa, brottas, pyssla, sjunga, rita, skriva, klättra och leka rollekar. Det enda som verkar finnas för killar i grupp är att skrika och skojbråka. Från fyraårsåldern konstruerar många killar maskuliniteten/pojkrollen genom genom att säga att flickor är svagare och sämre. Förmodligen för att maskuliniteten/pojkrollen är både mer betydelsebärande och bräcklig än flickrollen. En tjej kan nuförtiden bli någon i gruppen genom att vara sig själv. En kille blir det genom att leva upp till den förhärskande pojkrollen.

Om jag var förälder till en pojke skulle jag vara djupt oroad. Kanske en tiondel av alla pojkar passar in i det skräniga idealet, resten försöker anpassa sig. Det måste finnas plats för pojkar som vill ta det lugnt, gillar att göra armband, är bästis med en tjej eller tycker att Frost är världens bästa film.

Hur ska vi visa killarna att det finns tusen sätt att vara pojke på? Hur ska vi göra så att att den mest högljudda pojken inte alltid blir förebilden för alla andra? Vad ska vi göra åt den snäva pojkrollen?

Vi pratade en del om detta i avsnitt 139 av Pappapodden som finns HÄR och på andra ställen som har poddar.

 

  1. Hur mår du egentligen?! Du har inte varit en flicka bland flickor. Det är så mycket hierarki det kan bli. Jag har aldrig varit någon pojkflicka men alltid lekt med pojkar och föredrar (generellt) mäns sällskap framför kvinnor även i vuxen ålder. Tjejer skyller i MYCKET större grad ifrån sig på pojkar och varandra. Det är mer drama och konkurrens mellan tjejkompisar så väl som när de blir äldre intriger för att få någon speciell och populär grabbs uppmärksamhet. Det finns mycket lugna lekar för pojkar. Hört talas om Lego? Du kanske inte vet det men pojkar har ofta svårare med finmotorik och då kanske det inte är lika kul med pyssel! Fanns det tillgång till sånt som pojkar gillar/är bra på? Eller är det frivilligt tvång att pyssla? Jag är själv stolt morsa till två fina killar som får sysselsätta sig med lagom med rörelse och då är de lugna och målar eller leker med lego hur snällt som helst emellan. Kanske du ska ta ut flickorna och sparka lite boll nästa gång? Det är inte sunt att sitta på rumpan hela tiden.

  2. Jag blir mer och mer irriterad över detta inlägg. Hur många pojkar har du sett 2egentligen? Jag känner faktiskt inte igen mig. Umgås mestadels med 6åriga pojkar och de har sjukt bra fantasi, leker kul lekar som kurragömma, spelar Uno, spelar Minecraft, ritar, gör armband, gör flygplan, hoppar studsmatta, leker burken, pysslar, pyntar inför julen, gör vackra födelsedagskort, bakar, leker andra lekar som prästens lilla kråka, bygger kojor, leker med lego, läser böcker, serier, dansar, spelar boll, bygger Domino. Ja listan är lång och tycker att de flesta pojkar jag ser är moderna till skillnad från era åsikter.

  3. Jättebra och intressant diskussion. Jag som inte har barn har väl egentligen svårt att uttala mig om hur man på lättast sätt ska se till att barn, oavsett kön och identitet ska få bli accepterade precis som dem är utan att behöva gömma sig bakom en outtalad fasad. Den machokultur som finns och som präglar barn redan från tidig ålder är problematisk och svår att lösa eftersom den har reproducerats typ sedan urminnes tider. För mig är det viktigt att dagis, skola, fritidshem osv blir en plats som dagligen arbetar med normkritiskt, inkluderande och accepterande tänk. Skolans värdegrund bygger till stor del på normkritiskt tänkande och att: ” Skolan ska aktivt och medvetet främja kvinnor och mäns lika rätt och möjligheter. Eleverna ska uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt.” (GY 11) . Ändå blir dagis och skola en arena som tydliggör medvetet och omedvetet de normer som skapar kvinnligt och manligt. Jag som lärarstudent är väldigt intresserad av dessa frågor och vill verkligen jobba med detta tänk nu och i framtiden. Det behövs verkligt stora kunskapslyft både hos lärarstudenter och befintliga lärare för att vi ska kunna förmedla detta till barnen och även föräldrarna. Ojämlikheten och machokulturen genomsyrar samhället på alla nivåer och det behövs en stor attitydsförändring både hos politiker, myndigheter och individerna själva. Blir så glad när dessa frågor lyfts upp, det behövs! 🙂

  4. Problemet är att föräldrar till pojkar INTE är oroliga. De verkar tycka det är fullt rimligt att deras små fanskap lever rövare på andras bekostnad. Det är jävligt sällan jag ser föräldrar till just pojkar styra upp och säga ifrån överhuvudtaget. De bara står där helt jävla förlamade. Det är ju bara att läsa alla ursäkter i detta kommentarsfält eller jämförelserna med flickor ”ja men flickor är ju ELAKA mot varandra!!” Hallå?! Män DÖDAR varandra. Nej, det är inte flickor och kvinnor som är problemet.

    1. Det finns många pojkmammor som säger till. Säg åt era tjejer att ta mer plats. Det är fasen inte lätt att ha flera pojkar. Jag kämpar mot deras naturliga energinivå men helt plötsligt kommer en spark eller en knuff och så får man påminna 50 000 miljoner jävla gånger tills man blir helt galen.

    2. Nu er det måske lidt ekstemt at stille det så skarpt op? Kvinder dræber også – de er bare klogere, så de bliver ikke fanget 😉 Nej, alvorligt talt, jeg tror slet ikke på forskelle mellem piger og drenge. Da jeg voksede op, var jeg og min søster vilde. Vi legede vildt, vi var fysiske, støjende og livsglade. Grunden til, at der ikke var forskel mellem den måde vi legede på og drengene, var, at min mor ikke troede på kønsforskelle, så hun gik ikke ubevidst og forsøgte at gøre os mere pigede. Det der med støjende drenge og elake piger er samfundsskabt. Tager man en gruppe børn ud i en skovbørnehave i Danmark, så leger de ens, fordi der ikke er legetøj målrettet forskellige køn. Og piger er da også vilde! Problemet – og meningen med denne diskussion er bare, at jo mere ens drenge og piger er, jo mere fokus bliver der på, at gøre drengerollen endnu mere macho – og det burde der ændres på. Drengerollen burde være så smidig, at det at være dreng (jeg ved det, pojk) og mand også indebærer ret til at være stille og snäll, hvis det er det man har lyst til, uden at machopolitiet kommer farende.

    3. Jag sitter med hakan nere vid naveln och undrar om jag läste rätt!? ”Flickor och kvinnor är inte problemet.”
      Jag blev irriterad när jag läste Mannes inlägg, för ja, många pojkar lever rövare men det gör även många flickor. Hur bemöter vi då de olika könen? Pojkar blir tillsagda, flickor applåderas. Som lärare har jag fått rannsaka mig själv många gånger och det sitter djupt i mig att flickor är snälla och pojkar är busiga. Men efter att ha arbetat inom skolan sedan 2000 skulle jag påstå att dessa ”små fanskap” lika ofta är kilar som tjejer.
      Jag är mest oroad över FÖRÄLDRAR, inte snoppföräldrar eller snippföräldrar, för alla är likadana. Den enda skillnaden, enligt mig, är att som mamma till barn med snopp får man ständigt trösta när de från omgivningen får höra ”inte kan du leka med dockor, inte kan du ha kjol, inte kan du ha en leksaksspis, inte kan du ha en rosa tröja, ska han verkligen ha så långt hår, är det inte jobbigt för honom att ha så långt hår”. Jag kan inte längre räkna de gånger mina barn har ledset tittat på mig med förvirrad min och undrat varför vuxna människor ifrågasätter deras lek/utseende. Flickor får däremot uppmuntran och glada tillrop när de leker Batman, ninja, polis, klipper tuff frisyr. Ingen säger åt dem att gå och sätta på sig en rosa prinsessklänning istället.
      Hur kan man säga att pojkar är roten till problemen i samhället? Vuxna män, ja. Men små pojkar? På Manne låter det ju ändå som att det är barn under 6 år som han iakttar. Mina tre pojkar är, och nu citerar jag deras lärare/pedagoger: snälla, omtänksamma, kreativa, rättstrogna – de vet vad som är rätt och fel och lever därefter, barn som andra vill leka med, kan hantera konflikter på ett bra sätt, inkluderande, hjälpsamma. Min svåger som helst aldrig vill erkänna att jag gjort något bra eftersom vi alltid har tävlat om allt, kallade Mona tre pojkar de mest väluppfostrade barn han träffat.
      Sluta skuldbelägga pojkar och ge er på det riktiga problemet: föräldrarna – både de med snopp och snippa!
      (Och jo, i skolan är det faktiskt lika stora problem med både pojkar och flickor. De senaste tre terminerna har tjejerna i klassen stått för 90% av konflikterna. Tjejerna har tagit upp 80% av utrymmet i klasserna. Jag har fått be tjejer sitta still och vara tysta i 80% av gångerna det händer. Vissa år är det tvärtom, men jag kan med all säkerhet lova att det inte är enbart pojkar som står för problembeteenden.)
      Tänk en vända till – var kommer vi genom att säga att pojkar är problemet? Det är föräldrar som är problemet, både manliga och kvinnliga.

  5. Hej! Intressant ämne! Jag har två söner på 3&6 år och jag känner igen ju igen det där med grabbar och skoj-stök-bråk…ibland önskar man sig ju en lite pysseltjej hehe. Men vi (föräldrar) försöker göra vad vi kan, säger åt dom att lugna sig när det blir för stökigt, kör 5 tysta minuter vid matbordet, umgås med tjejkompisar till dom på fritiden, pysslar lite med dom hemma, båda gillar att måla naglarna. Har frågat ut sexåringen om tjejer kan vara poliser, brandmän etc och får svar från ”ja, såklart!”. Jag, som en 159 cm kort mamma bestämde att jag ville bygga altanen, mest för att det är kul men som en bonus att mina söner ser att bygga inte är typiskt manligt :-).

    Har andra fler tips?

    1. Problemet er, at hvis du fik din tjej, så blev hun nok som sine brødre. Jeg tror slet ikke på alt det med, at man er født som et stereotypisk køn. Omgivelserne påvirker en, som du også selv er inde på. Men istedet for at forsøge at påvirke dine drenge til at være anderledes, hvorfor ikke bare acceptere dem som de er? Og med det mener jeg lade dem være sig selv. Ikke kritisere dem for at larme, hvis de har lyst til at larme. 3 og 6 årige larmer jo uanset om de er drenge eller piger, så det er jo ikke en drenge-ting. Du har to skønne unger, der ikke ser ud til at have problemer med det andet køn, så nyd dem. Du behøver vist ikke tips. Du har gjort et godt job 🙂 Men det eneste råd jeg kan give, er min mors livsvisdom. Jeg spurgte hende engang, om jeg skulle få en kønsscanning. Hun svarede: Hvorfor? Man kan jo ikke scanne personligheden.

  6. usch ja, alla könsroller och snäva krav är asjobbiga men mansrollen skadar ju faktiskt allvarligt både dom själva och dom i deras närhet.. (kvinnorollen kan också, men inte i närheten av på samma sätt)
    ”boys dont cry” hatar jag så jävla mycket! tårar är en biologisk reaktion för att rena ögonen, frigöra lugnande hormoner och sänka stresshormonerna! att säga att pojkar inte gråter och därmed skamma dom som gör de och uppmuntra till att bita ihop, skapar stressade och aggressiva människor som lär sig att de är bättre att dom biter ihop eller slåss än att gråta! om man har behovet (och nu pratar jag inte om inlärda beteendet) av att gråta så ska man fan få göra de!

    och ”boys will be boys” släta över och ursäkta pojkars dåliga beteende, som med åren bara blir värre och värre.. nej inget barn beter sig illa pga. vilket könsorgan de råkar ha, dom gör de som en del av utvecklingen, som en reaktion på saker dom inte förstår än eller som dom känner är fel, att säga att dom gör så pga. sitt kön är bara löjligt och att dra någon i håret är inte ett tecken på att man tycker om någon!

    om man har ett barn som är duktig på en sak och gärna vill göra de, jättebra! låt barnet göra de, men om barnet har svårare på något annat eller inte tycker om det men de är nödvändigt, ja men dåså då är det bäst att ni övar och uppmuntrar de också!
    om barnet vill springa omkring, visst gör de ibland!
    om barnet har svårt att sitta stilla och lyssna, ja men då måste ni öva på de då!
    de går inte att bara rätt och slätt säga att pojkar behöver springa och med de mena att dom inte ska behöva sitta stilla, ibland så är de nödvändigt och de man har svårt med övar man på, för de man är duktig på behöver man ju inte öva lika mycket på för de är man ju redan bra på

    de är många saker som behöver ifrågasättas och ändras när de gäller bemötandet, uppfostrandet och synen på pojkar

    (helt otroligt att jag ens måste påpeka de, men nej jag hatar inte pojkar, män eller vill förbjuda något, och ja jag inser att de finns problem hos flickor, kvinnor och saker som behöver ändras där också, men det är inte det som är i fokus just nu, okej?)

    1. Netop. Utroligt så hurtigt en diskussion om pojk roller bliver drejet til problemer om piger og hvis man ikke er enig, er man en mandehadende lesbisk! Intet køn er perfekt, men indlægget drejede sig faktisk om den spændetrøje en lille dreng er i pga. sit køn. Jeg har alle dage haft et meget androgynt udseende, så jeg har lige fra lille mærket den der lynhurtige instinktive vrede fra vildtfremmede kvinder og mænd, når jeg foretog mig noget ”piget”. Når de opdagede, at jeg var en pige, fik de det der fjollede grin, der viste, at det var da i orden. Man måtte godt være en drenge-pige, det satte de pris på, men gud nåde at trøste den dreng, der vovede at græde, gå i pink, sidde stille, eller bare ikke være stereotypisk dreng.

      @Jennie
      ”Min son gör saker tydligt och rättframt medan min dotter gör det när jag inte är där.”
      Dit ordvalg tyder på, at du allerede tager afstand fra din datter. Hun har nok allerede lært, at mor kun kan lide hende, når hun opfører sig på en snäll måde, og derfor er hun elak bag din ryg. Hvis du vil ændre hendes opførsel, må du ændre din holdning til hende og din reaktion overfor hende. Ubevidst tror jeg, at du allerede har sat hende og din son i hver sin kasse: hun er smart (ikke positivt her) og elak, og han er rättfram og tydelig. Har man tidligt bestemt sig for, at ens børn er sådan, bliver de det med garanti også.

  7. Lite stoj och bråk framför intriger och mobbing bakom ryggen föredrar jag varje dag! Skulle oroa mig som flickförälder över tysta intriger. Viktigt att alla som vill stoja får det, oberoende av kön! Mvh pojkförälder till två helt olika pojkar.

    1. Hej!
      Jag skulle vilja tipsa dig om att göra högskoleprovet.
      Genom att utföra svensk-delen kommer du att få en rättvis uppfattning om din egentliga läsförståelse, istället för din upplevda dito.
      Därefter kan du börja förbättra denna genom riktad träning och i framtiden på ett bättre sätt tillgodogöra dig texter som denna.

      Lycka till.

  8. @Jennie Men det er vel ikke noget din datter er født med? Forventer du kun, at hun skal sidde stille og ikke larme? Må hun slås og sparke og lave hys? Hvis ikke, så er det at være elak vel bare hendes måde at vise, at hun er frustreret. (Håber du forstår det her på dansk).

    Jeg tænker ofte, at det eneste gode jeg kan sige om den stereotype ”pojk”-opdragelse er, at drenge ofte opdrages til at være ”ridderlige”: ikke lyve, ikke sladre, ikke slå dem der er mindre, og der er regler for hvordan de må slås, mens piger bare får at vide at der er en regel: vær sød (snäll). De kan jo ikke være søde hele tiden, og de må ikke slås, og så bliver de ”elake”. Hvad angår den lille pige behøver forældrene vel ikke rette hende? Din mand eller pedagogerne kunne vel have sagt til hende: Det er ikke pænt sagt.

    1. Haha, nej hon är verkligen inte född med det beteendet. Jag menar bara som svar på inlägget att trots att hon är tjej och sitter och pysslar (som tjejer tydligen gör enligt inlägget) så är hon också ”elak” emellanåt. Vår son och dotter pysslar lika mycket skulle jag säga. Men trots att min dotter är två år yngre så är hon ”smartare” i sitt beteende när det gäller att vara ”elak”. Min son gör saker tydligt och rättframt medan min dotter gör det när jag inte är där. Att någon annan gör något rättfärdigar inte att min son puttades men varför ska alltid pojkar bli tillsagda och inte tjejer? Överlag tycker jag att det är så lätt att säga åt killar så fort något händer medan det tjejer gör inte är lika allvarligt eftersom det inte är högljutt eller lika tydligt. Pojkar kanske leker hårdare men de får också hårdare tillsägelse tycker jag. Och det blir väl lite av en ond spiral… Jag hoppas att jag svarade på ditt inlägg!

    2. Och pedagogerna kunde väl lösa situationen med puttandet också isf?! Varför ska den ena grejen tas med föräldrar och inte den andra? Vad är det som avgör? Min man uttryckte mycket väl vad han tyckte om situationen. Det jag ville få fram där var inte själva situationen utan skillnaden hos beteendet hos vuxna runt omkring vad gäller flick- respektive pojksituationen.

    1. Ja, precis! Varför är det ok att vara lugn och pyssla, men inte att stoja runt? Varför var alls tjejerna så lugn och ”osynliga”? Det fanns säkert flickor som inte ville sitta och pyssla men son gjorde det pga grupptrycket och förväntningar på hur en flicka ska bete sig. Lika illa det.

    2. Det är förvisso oroande.
      Men sannolikheten att denna flickroll kommer att leda till att tjejerna blir vuxna och går på fotboll för att därefter slå ihjäl supportrar ur motståndarlaget, den är ju jämförelsevis liten, eller vad tror du?

    3. Ja Nandi, för alla pojkar som puttade och stökar då och då går ju självklart sedan in i en vuxen roll där de direkt letar upp första nästa fotbollsarena för att så fort som möjligt leta upp nån oskyldig nä vem att slå ihjäl. Så är det. Stackars er flickföräldrar vars familjer kommer slås ihjäl av våra pojkar.

  9. Intressant debatt men jag måste säga att jag är mer oroad över flickrollen. Kanske för att jag har en son som är stark i sig själv och vågar ”gå emot” normen och faktiskt leka rollekar, pärla, måla etc. Men dessa flickor! Att man är elak i det tysta. Att man stöter ut, viskar, säger elaka saker… Och problemen uppmärksammas knappt av vuxna eftersom flickor är lugna och pratar tystare (precis som du skriver). Vi fick höra att vår son hade puttat ett annat barn på förskolan, inte alls kul naturligtvis och vi pratade om det ordentligt. Pedagogerna tog upp det med oss när vi hämtade. Några dagar efteråt så kommer vår son till förskolan och en flicka säger ”Hej X, du får inte vara med oss och leka idag”. Min man frågade då personalen vad de säger till hennes föräldrar när de hämtar henne idag. De svarar ”Eh, inget…”. Ok, så det är ok att säga så men inte puttas?! Såklart vi inte rättfärdigar vår sons sätt men mycket som flickor gör får passera pga just det som du skriver ovan. Trist! Vi tar upp detta mycket med pedagogerna och vill att de uppmärksammar även dessa problem. (De gör sitt bästa och är fantastiska!). Jag har en dotter också och trots att hon kan sitta still och pärla, måla, pyssla etc och prata i normal samtalston så kan hon också vara elak emellanåt.

    1. +1 helt rätt! Inget av det du skriver är ok men det är alltid lättare att säga till den som puttar. Vilket är fel tycker jag.

  10. Man önskar ju att det fanns några klockrena svar!
    Med en storebror som är typiskt pojkig dvs fäktas, brottas, jagas, hatar rosa och lila och hjärtan och blomstermönster, så undrar man också hur mycket en lillebror påverkas. Och HUR vi kan ändra på detta. Lillens favoritfilm är i alla fall Frost. Och han har fått en tröja med Elsa på.

  11. Hvor er det skønt at læse dette indslag. I Danmark er vi, hvad angår drenge-rollen håbløst bagud de fleste steder. Jeg har netop tænkt det samme. Drengerollen burde være andet end bare opposition til det at være pige. Det må jo være en spændetrøje at blive pakket ind i alle de regler og løftede pegefingre. I danske medier er kvindehad desværre stadig synonymt med det at være mand, og opfører mændene sig ikke som hulemænd, foragtes de. Herligt at vide at svenskere også på dette punkt er foran.

  12. Jag är lycklig mor till två döttrar (8 och 5). Inser också att de kommer att formas av andra (utseende)ideal som jag försöker att inte bidra till. Men när jag ser grabbarna i deras omgivning, jösses. Krigslekar, knuffar, skrik och stök. Stortjejen var väl runt 2 när de marginellt äldre grannkillarna lekte med sina realistiska plastvapen och vrålade att de skulle döda henne om hon försökte komma fram till lekparken. Hjälp! Ett av få undantag är en liten kille i samma förskolegrupp som min yngsta. Han har ibland visat sig i klänning, gillar Frost och My Little Ponies och leker gärna med tjejerna. Dock börjar det märkas hur han påverkas; när han kramar min dotter är det nu på grabbars vis onödigt burdust och extra hårdhänt. Hon är ok, de har kul ihop, men det är ändå sorgligt att han anpassar sig till hur man Ska Vara. Sen finns det då några killar i äldre dotterns klass som inte kan låta bli att (skoj?)bråka så fort de har tillfälle, en har sagt uttryckligen att det finns tjej- och killeksaker (vilket min unge blev rätt förnärmad över) och någon hävdar bestämt att tjejer är svaga. O s v, o sv. Det har alltså inte hänt någonting sedan jag var barn för 30+ år sedan?

  13. Jag har också – via saker mina 6-åriga och 11-åriga döttrar berättar om killar i deras omgivning – börjat känna detta. Den yngsta pratar väldigt mycket om vad killarna säger att ”killar inte får/kan/borde” (aldrig om att tjejer skulle ha liknande åsikter angående sin egen eller den motsatta könsrollen).
    Skrev dessutom en artikel om forskning som visar att killars empati/sympati och sociala beteenden riskerar att inte utvecklas just på grund av strukturerna: http://livskick.nu/prosocialt-beteende-bor-uppmuntras-for-att-utvecklas-sarskilt-hos-pojkar/

  14. Som mamma till en 2-årig pojke så är detta en av de saker jag oroar mig för. Att han ska känna sig tvingad att ta en viss roll för att passa in i gruppens förväntningar på hur en pojke ska vara. När ska vi komma så långt att alla får vara som de är (utan att kränka andra etc, förstås)? Sedan har vi ju som föräldrar ett stort ansvar att visa att det finns många olika sätt att vara och alla är OK, och att lära även pojkar att vara empatiska och respektera sina medmänniskor, men så tröttsamt att denna pojkstereotyp verkar leva kvar i all oändlighet. När min egen (i övrigt vettiga) mamma tycker att han så småningom måste ”tuffa till sig” för att klara sig i livet, för att inte bli mobbad för att är ”känslig” eller snäll så blir jag enormt trött och ledsen.

  15. Tack för att ni uppmärksammar detta. Jag skriver genast ut eran text och hänger upp denna på min sons dagis.
    Även om vi har börjat uppmärksamma och fundera över hur genusfrågorna ska lösas så har vi faktiskt inte kommit längre än ”kalas-situationen”.

  16. Har också en son (dock bara två år) men hans äldre grannar leker siktar med leksakskpistar i ansiktet på honom & leker våldsamma lekar vilket jag gissar att han kommer att ta efter. Hatart!!! Just nu leker han bäst med tjejerna men de kommenterar jämt att han har tjejkläder på sig (tights & färgglatt). Blir vansinnig på det här men känner mig maktlös!

  17. Min son på 5,5 år härjar, stojar och skojbråkar. Dessutom älskar han att gunga, rita och tycker att Frost är en av de bästa filmer som finns. Det är inte så krasst som det ser ut. Däremot ligger det mycket i att det uppenbarligen gäller att höras och synas för pojkarna för att vara ”en i gänget”. Flickorna har dock andra, nog så jobbiga krav att leva upp till för att de ska platsa i gänget.

  18. har två sönder 2 och 1 år. Min tvååring älskar frost och att pyssla. Han går på en genusförskola och vi är så nöjda att han får vara precis som han vill och klä sig som han vill utan att någon ska tycka det är konstigt. Men jag är så orolig för hur det kommer bli när han blir äldre. Jag vill inte att han ska bli utanför eller att någon ska säga att han är fel i sina diadem som han älskar.

  19. Detta brottas vi också med. Mamma till tre, pojke 7, pojke 4 och flicka halvår. Att se hur pojkarna hamnar, ofrivilligt, i stökroller gör mig orolig. Hemma kör vi mycket dans, teater, ritar och såklart annat. Hur får man dem att inte leka bråkiga lekar i skolan?

    1. @anna Varför ska man få barn att leka bråkiga lekar?
      Själva ordet uttrycker ju att det är något som gränsar till (och säkert upplevs som väldigt) obehagligt hos inblandade eller omkringvarande.
      Det är väl viktigare att lära sig att visa hänsyn till sina medmänniskor än att lära sig att få sin vilja fram.

  20. Som mamma till två pojkar kan jag säga ja, detta oroar mig. Hemma försöker vi att motverka den snäva pojkrollen på många olika sätt. Men det gör mig så ledsen att se hur den äldsta som strax blir fyra påverkas av jävla samhället. Han hade stora bekymmer för ett par veckor sen då han gärna ville ha klänning på sig men tyvärr har fattat att pojkar sällan har klänning. ”Men pojkar kan också ha klänning” sa jag. ”Brukar du ha klänning”? Frågade sonen min sambo (som är man) som svarade ”absolut” och satte på sig en av mina klänningar. Då kunde sonen också sätta på sig sin klänning och sedan var det en glad och framförallt lättad unge som lekte älva här i vardagsrummet.

  21. Vilka kontraster! Här kommer du med ett klokt, tänkvärt och (för mig) ögonöppnande inlägg… Thank you! Nyss lyssnade jag på första 40 minutrarna av podden, som jag ju egentligen gillar mycket, men asså… VARFÖR denna besatthet av bajs? Ni är ju för sjutton nästan värre än min fyraåring. Och det är en bedrift.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..