Graviditet kan visst vara en sjukdom

piller

Tänk dig att du har sprängande huvudvärk, den värsta du kan tänka dig. Fast du får inte ta någon medicin för att lindra besvären. Lägg till detta ett så vidrigt illamående att du måste springa till toaletten och kräkas flera gånger om dagen. Du känner dig så sänkt att du knappt orkar arbeta. Du orkar knappt kliva ur sängen på morgonen. 

När du berättar allt detta för någon möts du av den så uttjatade frasen: ”Graviditet är ingen sjukdom. Det går över.” Vet ni att jag är så jäkla trött på att höra den där frasen att jag måste kräkas ännu en gång? För säger man så där till en gravid saknar man förmåga att sätta sig in i hur andra mår. Man utgår förmodligen från sig själv, kanske har man själv haft en lätt graviditet och tror att alla andra också har det så. Har man inte varit gravid tycker man kanske att det är hormoner som spökar och att den som mår dåligt bara borde ”ta sig samman”.

Nej, jag kan inte ta mig samman och se fram emot ”miraklet” om ska hända om ett halvår när mitt huvud bultar hårdare än det gjorde under min värsta partysemester på Kos. Och nej, jag kan inte tänka bort smärtan och illamåendet och låtsas som om allt är som vanligt när spyan inte är längre än några sekunder bort. Det går helt enkelt inte att vara som man brukar när kroppen får frispel på det här sättet. Men uppenbarligen tycker många att man ändå ska bita ihop.

Värsta påhoppet jag hittills har fått (det lär säkert komma fler) handlade om att jag kanske inte borde skaffa barn när jag inte kan njuta av att vara gravid. Det gjorde mig riktigt, riktigt ledsen. Måste man sväva omkring på rosa moln och älska sina spyor för att duga som förälder? Kan barnet fara illa om man inte trivs med att bära på det? Borde det vara förbjudet att klaga över graviditetskrämpor? Ja, tydligen anser somliga det. En del är människor i ens närhet, vilket gör det hela ännu sorgligare. Kan jag inte bara få avsky hur jag mår just nu, utan att dömas för det?

När jag besökte min första barnmorska (har bytt till en annan nu) och berättade om illamåendet och huvudvärken skrev hon ut åksjukepiller och sa att ”Det går över”. Jag blev så uppgiven. Jag lider ju av åksjuka och vet hur sömnig jag blir av dessa piller. En sömnig, gravid kvinna med huvudvärk och sprängande huvudvärk borde väl ändå vara tämligen icke-produktiv på jobbet? Så varför kan jag inte få bli sjukskriven tills jag mår bättre? Nej, men du är ju ”bara” gravid. Det är ingen sjukdom.

Vet ni vad? Det är det visst. För det jag upplever nu får alla annan huvudvärk och allt annat illamående jag hittills har upplevt som peanuts. Det är bara enormt korkade människor som anser att män och kvinnor ska behandlas likadant, med eller utan livmoder. Skicka arbetsgivare, barnmorskor, vänner, familjemedlemmar och läkare som ännu inte har fattat att varje graviditet är unik på utbildning. För snart orkar jag inte. Men jag får väl ta ett åksjukepiller och försöka jobba. Bit ihop, Petra. Du är stark, du springer ju ultralopp…

Lovar att nästa inlägg ska handla om chiapudding, juicing och rawgurt. För snart orkar jag inte med mitt eget gnällande heller… Humor är väl ändå receptfritt? Kanske enda medicinen som verkligen fungerar.

  1. Lena Fo skriver:

    Graviditet är ingen sjukdom, men den kan innebära flertal tillstånd som påverkar arbetsförmågan. Och det är arbetsförmågan som försäkringskassan ska fokusera på. Själv läkare och kommer allt för väl ihåg föreläsningarna om att graviditet inte är en sjukdom och inget man ska bli sjukskriven för. Säg den patient som vill bli bedömd av en läkare som mest funderar på om den kommer att kräkas eller inte/var den kan få lägga ned huvudet för att få sova.

  2. Jag sa käckt på MVC att jag skulle jobba fram till v 38 när jag var gravid med mina tvillingar. Jag blev sedan sjukskriven i v 8 och var det resten av graviditeten då jag fram till v 23 kräktes ca 12 ggr om dagen Nintendo riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag hoppas att du snart mår bättre!!!

  3. Anna skriver:

    Grattis till din kommande bebis, även om du har det jobbigt nu… Jag har hört många gånger förr hur otroligt svårt det verkar vara att bli sjukskriven under graviditet. Puckat, för även om graviditeten i sig inte är en sjukdom, så kan ju ”biverkningarna” vara otroligt jobbiga. Och som sagt, produktiv på jobbet är man ju inte…
    Om du fortfarande har problem med illamående, finns det hjälp att få. (Inte åksjuketabletter…) Jag vet att jag har läst om det, men har tyvärr inga detaljer. Men insistera på att få hjälp!!

    Hoppas verkligen att du får må bättre snart. Må bättre fysiskt, för att orka ta tag i de ”spöken” som du också dras med. Livsomställningar som går för fort, och tappad kontroll på alla möjliga sätt. Hoppas att du snart kan känna glädjen i det växande pyre som du har i dig, och se fram emot en förvisso fortsatt jobbig, men förhoppningsvis också underbar tid som förälder!

  4. Spontant gillar jag bättre inlägg som handlar om det verkliga livet än juice. Hoppas du mår bättre snart och kan glädjas över det lilla barnet.

  5. Grattis till graviditeten! Läser igenkännande. Som du skriver, tillståndet är övergående. Förståsigpåarna får du nog bara lära dig att slå bort för de kommer garanterat även att finnas när bebisen kommit… Det hjälpte mig endel när läkaren förklarade att jag mådde dåligt av alla för fostrets räkning positiva hormoner, lite lättare när man vet att barnet inte tar skada av att man själv mår piss. Jag kan varmt rekommendera akupuakupunktur, nålar i handlederna hjälpte mig endel. Tiden fixade resten. Ta hand om dig, du vet ju vad som funkar bäst för dig! Snart springer du runt med barnvagne! Ser fram emot att följa dina nya äväventyr, lycka till!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..