Andras knepiga matvanor får mig att vackla

Kaffe och cigarretter eller snus istället för lunch? Nej tack, men ibland är det svårt att acceptera andras knepiga matvanor och sätta tänderna i sin näringsriktiga måltid. Skuldkänslorna, som ju bara är just känslor, är svåra att hantera när man är extra känslig. Foto: Pixabay.

Kaffe och cigarretter eller snus istället för lunch? Nej tack, men ibland är det svårt att acceptera andras knepiga matvanor och sätta tänderna i sin näringsriktiga måltid. Skuldkänslorna, som ju bara är just känslor, är svåra att hantera när man är extra känslig. Foto: Pixabay.

Ni som har följt mig på Maratonbloggen och nu på den här bloggen vet kanske att jag har haft (och av och till fortfarande har) en del problem med min inställning till mat.

Idag vet jag hur viktigt det är att äta balanserat, näringsriktigt och bra och försöker verkligen att njuta av mycket och god mat. Det går för det mesta bra och jag vet ju också att tränar man mycket är det extra viktigt med rätt mat.

Sedan jag fick veta att jag väntar barn har jag dock haft en del mildare återfall av min gamla ätstörning. För tyvärr är det ju så att i likhet med andra beroenden är det svårt att bli av med dem helt och hållet. Man kan med tankens hjälp hålla dem i schack ett tag, men ibland händer saker som rubbar balansen. Som nu är fallet med graviditeten. Det som händer nu är att i och med att jag inte kan träna lika mycket som jag brukar får jag för mig att jag måste dra in ordentligt på maten. Och ett sådant resonemang blir ju tokigt när det ju i själva verket är så att man behöver extra mycket näringstät mat under graviditeten. Kroppen går på högvarv och är i färd med att skapa en ny människa, vilket kräver mycket och bra energi.

Jag har alltid känt mer eller mindre skuldkänslor när jag äter vad jag anser är ”mycket” utan att ha tagit ut mig ordentligt fysiskt innan. I en grupp människor vill jag innerst inne vara den som äter minst och känner mig ibland ”misslyckad” när jag anser mig tappa kontrollen över mig själv och äter mig mätt. När de tankarna kommer brukar jag oftast säga åt mig själv att skärpa mig. Få mig att inse att detta bara är tankar och inget man behöver agera på. Det fungerar som sagt oftast, men inte alltid.

Ett stort problem för mig är att umgås nära andra människor som också har problem med maten, för då riskerar det korthus av styrka jag mödosamt har byggt upp sedan de värsta ätstörningsåren att rasa. Har en del bekanta som inte tränar alls eller sporadiskt och ofta hoppar över måltider. Innerst inne vet jag ju som sagt att de gör sig själva en björntjänst, för till exempel kaffe och cigaretter eller snus (eller ingenting alls) är ju ingen ersättning för en näringsrik måltid. Men i verkligheten förvirrar deras beteende mig eftersom jag tenderar att vilja anpassa mig efter dem, vill ju inte vara det där ”monstret” som vräker i sig mat när de har sådan god självkontroll.

Tycker överlag att det är svårt att njuta av mat om den jag umgås med inte äter alls eller äter mycket lite. Inser förstås att det är med mig själv jag måste göra det mesta arbetet, ska vännerna vilja förändra sin livsstil måste det vara ett aktivt val från deras sida. Men jag lider lite med dem samtidigt som jag blir ledsen över hur jag låter mig påverkas.

Någon som känner igen sig i detta och kanske rentav har tips på hur man kan agera för att tackla situationen?

  1. Sofia skriver:

    Känner igen det där, jag har en vän som triggar mina tankar till det negativa. Och jag hennes. När vi umgås för mycket äter vi inte en tredjedel av det vi behöver och det blir en vidrig spiral av skuldkänslor och ångest. Inte alls bra!!!

  2. Erika skriver:

    Hej, tack för en bra blogg! Förstår precis hur dina vanliga vanor och det som du hittat fungerar för dig, nds lite upp och ner nu i 9 månader. Jag har också haft/har problem med min syn på mat o gått upp jättemycket i vikt av antidepressiva mediciner senaste året. Mår bättre än på länge, vissa dagar är viktångesten värre, men jag försöker då tänka tillbaka på vad jag vet att jag mår bra av-som inte skapar ångest. Hålla mig till mina vanliga matvanor och röra på mig så mycket jag kan. Och verkligen tänka jag, jag, jag och skita i vad andra skulle kunna tänka osv. Förmodligen har de fullt upp med sig själva och hinner inte tänka på vad jag äter/inte äter. Mitt råd är att lista 4-5 punkter som får dig att må bra tex hur du tänker att du ska äta, hur mkt du ska försöka röra på dig osv. Å så försöka hålla sig till det, och titta tillbaka på planen när omgivningen gör dig vilsen. Å ”trösta” dig med att denna planen gäller ju nu, medan du är gravid, eller hur?
    Stort lycka till!
    Ps. Å kom ihåg att tankar (som gör dig vilsen) är just tankar-inte sanning. Å man kan aldrig argumentera emot dem- eller reda ut dem. Utan konstatera bara när de kommer att ”jaha, nu umgås jag i detta sällskapet och då kom de här tankarna, men då får de väl vara där i bakhuvudet, för jag tänker hålla mig till min plan (dvs punkterna som du vet får dig att må bra)
    Kram E

    Heja dig!!!

  3. Du ska sluta med att be dig själv ”skärpa dig”. Det enda du gör att du skuldbelägger dig själv utan att vara konstruktiv. Jag fick istället tipset att vända negativa tankar genom att varje kväll skriva ner två negativa tankar som jag hade kunnat vända på. Principen var att jag först beskrev händelsen, sen den negativa tanken och sen känslan som tanken skapade. Därefter skulle jag fundera över alternativa tankar och sen känna vilken ny känsla den alternativa tanken gav. Istället för att du ska skärpa dig, skulle du kunna resonera med dig själv. ”Jag är gravid och behöver äta för mitt barns skull” är en sådan tanke som exempel. Även om skillnad i känsla inte är jättestor är det något att fokusera på. Om dina vanliga negativa tankar ger dig panik och ångest och den nya tanken ger dig lite mindre panik och ångest är minskningen i sig en vinst.

    Jag höll på så här ett par veckor varje kväll och har nu betydligt lättare att vända negativa tankar redan när de kommer, vare sig de handlar om mat, relationer eller vad som helst. Det gör också att den negativa känslan minskar, vilket i sin tur skapar färre negativa tankar.

  4. Vill inte vara tokstollen som kommenterar allt …men har följt dig
    I många år så jag berättar glömde äta
    Hade två hungriga barn ett på
    Dagis ett hemma totalfokus på
    Deras mat hemlagad själv tog jag en
    Macka. När helgen kom middagar med
    Fru men tränade tappade lite i vikt
    Ingen större fara men ser dagligen
    Personer i karriären stressade smala
    Kanske även tränar hårt ! många äter för
    Lite ofta omedvetet .
    Ett tips är att ha mat i frysen att värma
    Särskilt när babyn är född
    Det blir lite upp o ner men se till
    Att lunch finns hemma
    Den kärleksfulla mannen får laga
    Middag ! Bry dig inte om andras matvanor de har fått tokfnatt
    Kanske läst Amelia och kör
    G , H eller tjolahopp metoden

  5. Elin skriver:

    Du satte ord på mina känslor. Jag vet ju innerst inne att jag är för smart för att ens bry mig om hur andras matvanor ser ut. Men jag låter mig ändå påverkas! Helt plötsligt så sätter jag mitt välmående och mima vanor åt sidan för att istället inbilla mig att det andra gör är ”normalt”. Jag vet ju egentligen vad som är bra för mig och hur mycket/vad jag ska stoppa i mig för att prestera på topp. Helt plötsligt är det bortblåst och så sitter man där med ångest för att man ”åt allt det där”. Nej, vi behöver vara snällare mot oss själva och ge våra kroppar vad dom kräver.

    1. Vi är ju även för smarta för
      Att ej påverkas av reklam !
      men det gör vi alla .. De flesta kan dock hantera det
      Använder endast kvarg när jag
      Bakar… Hela 08 är bombat
      Med kvargreklam det var
      Ett litet exempel

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..